Barbros bildblogg

I helgen kom min syster Karin till oss och det är lika roligt varje gång hon kommer. Vi gick en promenad ner till Nantes där färjan en gång i tiden gick till Resarö.

I sommar har de snyggat till där nere vid vattnet och de har anlagt en gräsmatta och några fina träd.

Eftersom vi har var sitt dockskåp, som vi pysslar med ibland, så gjorde vi var sin dockskåpsdocka i docklera, som ska bo i skåpet. Idag hade leran torkat, så jag målade, lackade och gav honom hår. Så här ser den ut:

Jo, ett par kalsonger måste han ju ha. Han kan sitta också.

Här spelar han på flygeln också.

Nu ska han förstås få lite kläder på kroppen. Det är lite svårt ibland, men roligt att se vad det kan bli. Kanske får han ett par jeans, vi får se.

Nu har dagen tagit slut och det är kväll. Jag har sytt kläder till min docka och jag tror minsann att han är nöjd med det jag sytt. Han visar upp sig för lilla syster i köket.

För ungefär en månad sedan gjorde jag en äldre dam till dockskåpet. Hon behövde en man tyckte jag och därför gjorde jag i ordning honom. Jag bestämde att han skulle ha kostym, eftersom kvinnan var lite finklädd, men det blev svårt. Jag kan väl säga att jag inte är särskilt nöjd med mannens jacka, men innan dess såg han bättre ut. Kanske gör jag om den där jackan nån gång när jag har lust.

Vi har slarvat med promenaderna när det har varit så kallt och blåsigt, men idag gick vi en promenadi alla fall. Det var inte kallt och inte blåsigt, men riktigt mulet var det. Det blev en lite kortare bit på 3,4 km och det fick räcka.

Jag satte mig sedan ner och gjorde i ordning en dockskåpsdocka istället. Jag hade ju satt ihop huvud, armar och ben, som jag gjort på keramiken i våras. Nu skulle den stoppas upp lite och kläs. Jag bestämde att det skulle bli farmor i familjen, men hur skulle jag få lite grått hår på henne, jag hade bara en massa andra färger. Då sa Janne, att eftersom jag skulle klippa håret på honom innan resan till Salalah, så kunde jag ju använda lite av hans hårtussar. Sagt och gjort. Först klippte jag Janne, sedan fick dockan hår, men det var lite svårt att få till det. Så här blev det i alla fall.

Nu vill hon visa köket...

...och nu vill farmor lyssna på sitt barnbarn när han spelar på flygeln.

Idag sydde jag kläder till den lilla dockan som jag har gjort. Det sista jag gjorde var att sätta dit håret på huvudet. Jag tycker faktiskt det är det svåraste. Ibland har man tur att håret faller bra, men det gjorde det inte idag. Det fick bli en stor knut istället för hängande hår, som jag hade tänkt. Kanske lyckas jag bättre på nästa docka. Det blir en man.

Här är hela dockfamiljen samlad.

Den första dockan jag gjorde var i docklera som jag köpt på Panduro. Det gick rätt så bra tills jag skulle försöka göra ansiktet. Hon blev riktigt ful, men som man säger, alla kan ju inte vara söta och fina.

Efter detta gjorde jag keramikhuvuden, underarmar med händer och underben med fötter. Det gick nog lite för fort och det blev inte så bra heller. Detta ska föreställa pappa i familjen och en gäst provspelar flygeln.

En liten pojke gjordes igen med docklera och den blev lite bättre tyckte jag. Så här gjorde jag.

En lite äldre syster är den sista jag gjorde och jag blev ganska nöjd med ansiktet, men underarmarna blev lite slinkiga eftersom jag sammanfogade dem med ståltråd genom ett hål och det var inte bra. Nästa docka, som ska bli mamman, ska inte ha hål utan fogas ihop på det sätt som pappan och gästen gjordes. Jag har ingen bild på detta, men då gjorde jag ett spår i armar och ben och surrade fast ståltråden.

Här syns hur jag gjorde med den äldre systern.

Alla dockorna har ledade armar och ben.

För några dagar hittade jag på blocket.se ett dockskåp som jag gärna ville köpa. Jag har letat flera år efter ett dockskåp i form av ett skåp med glasdörrar. Det har varit svårt att hitta ett till ett lämpligt pris och om man hittat ett så har det redan blivit sålt. Jag hade i och för sig velat ha ett vitt skåp, men det här var så fint målat, så jag behåller det som det är.

Dockskåpet fanns i Klockrike och vi bytte bil med Tomas för att få in skåpet i bilen. På hemfärden tog vi oss en kaffe med räkmacka och restaurangen hade massor av tallrikar på väggarna. Jag har ju sett på TV, exempelvis i studion på morgonprogrammet, att man har en massa tallrikar på väggarna, men tydligen är det någon sorts mode att fylla väggarna med tallrikar.

När vi kom hem med dockskåpet fick Tomas hjälpa oss att bära in det, för det var ganska tungt. Nu får jag lite att pyssla med ett tag och det är roligt.