Barbros bildblogg

Eftersom Janne och jag hade tagit upp ganska mycket kräftor, så blev det en liten kräftskiva. Vi lade upp så många kräftor vi trodde att vi skulle äta upp och det var riktigt roligt att se att flickorna gillade kräftor. Tove hade köpt en Västerbotten paj, som passar så bra till kräftor.

Tove gillade smaken på kräftorna och det var ju roligt att jag lyckats med kokningen. Tomas gillade också kräftorna och tyckte att de var ganska stora också.

Sen blev det glass i stora lass. 

Jag har gnällt över min dator som fortfarande inte har skickats till mig. Nu är vi uppe i två månader och ännu har de inte kommit till skott. Ska det vara så svårt att hitta mina filer. Jag skulle få en backup, men fick bara ca 15 % av mina filer. Nu vill jag ha alla mina filer.

Så snart Valborg kommer så tänker jag på pappa som fyllde år just på Valborgsmässoafton. Pappa och jag gick mycket ofta på en söndagspromenad och jag har ett starkt minne av det. För det mesta var det samma runda.

Idag skulle alla i området mötas vid "gamla affär´n" och gå med fackeltåg till "Stora badet". Det blev inte av eftersom elden kunde sprida sig i blåsten. Det var förresten bra, för man hade bara stått och varit rädd för att någon flamma hade satt eld i något träd.

Jag minns hur kallt det var när man var ung och man skulle till Djurgården och dansa. Man hade satt på sig sina finaste kläder och naturligtvis den tunna kappan och man hade nästan frusit ihjäl. Ändå hade vädret varit så varmt just innan Valborg.

  Jag hade tagit upp den sista burken med kräftor och det var de allra minsta som vi hade sparat till sist förstås. Det gjorde ingenting för de var så goda. Vi hade fiskat dem själva och snart är det sommar med mera kräftor i sjön. En snaps och lite vitt vin passade bra. Vi såg på TV medan vi sörplade kräftor och det var ett bra program med många bra sångerskor och sångare.   

Jag vill ha ordning på min tallrik även när allt är uppätet. Fråga mig inte varför.

Vi var 20 personer och vi satt på den fina altanen som de har investerat i det här året. Att ett tält var uppsatt berodde på att vi nästan alltid brukar få regn när det ska vara något trevligt hos Anna. Det enda regn som kom var tre små droppar, så det var ju bra.

Här ser vi den fina altanen. 

Så småningom samlas alla och har ställt fram sina kräftor på bordet. Nu var det dags att äta. Det fanns mycket annat på bordet som Anna hade ordnat, Västerbottenpajer, bröd, ost, och annat som passar till kräftorna. Jag hade ca 3 kg kräftor med mig som vi hade dragit upp och det blev fyra kräftor kvar sedan jag, Janne, Anna och Lars hade slurpat i oss vad vi orkade. Göran hade egna kräftor med sig, men han föredrog visst våra och han fick gärna ta av oss.

Fram emot kvällningen spelade vi kubbspel och Anna hade delat in oss i 4 lag. Jag, Anna, Göran och 1 till var Grodorna och vi vann den första fighten.

Janne var med i Nyckelpigorna och hans lag vann också. Sen skulle de vinnande laget spela för segern och då vann Nyckelpigorna. Vi skyllde på att Göran skulle in till stan, så vi var en man kort vid finalfighten. Man måste ju skylla på någonting. :-)

Det var alldeles mörkt när vi slutat spela. Det var lite blåsigt, så det var gott med kaffe och kokosbollar. Kvällen blev lång och vi hade mycket trevligt.

För oss var det premiär för kräftor i år. Anna hade ordnat allt så bra med goda tillbehör till kräftorna. Vi åt, drack och vi sjöng för "kräftor kräva dessa drycker". Katten tycker mycket om räkor, så han hoppade upp och försökte ta en liten smakbit.

Sen blev det kaffe och hemgjord glasstårta innan kubbtävlingen drog igång. Vi var fyra lag och se vad glad jag blev när mitt lag vann hela tävlingen.

 

 

Vi tog bilen till en sjö för att prova fiskelyckan. Den här gången gällde det kräftor. Jag hade bara fiskat kräftor en gång i hela mitt långa liv och det var på Barnens ö. Jag var då på barnkolloni och gården hette Larsbacken. Den heter nog Larsbacken fortfarande, åtminstone för några år sedan då jag var där och tittade. Den gången gick vi i vattnet med ficklampa och tog upp kräftorna med händerna. Det var personalen som skulle ha fest och till vår förskräckelse la de kräftorna i kallt vatten och kokade sedan upp vattnet och kräftorna dog en långsam död. Jag var 9 år då och året var 1953.

 

Vi hade 3 kräftmjärdar med oss och la ut dem på olika ställen. Då var det ljust och lätt att hitta en bra plats. När det var mörkt och natt var det desto svårare att hitta till det ställe vi lagt i mjärdarna. Vi lyckades dock hitta i mörkret och drog upp våra mjärdar. Många kräftor satt fast i maskorna så man fick hjälpa dem ur buren. En del var för små, så de fick krypa tillbaka i vattnet för att växa till. Även en fisk hade vi fått och den slängde vi tillbaka förstås. Det rasslade i hinkarna på väg tillbaka till bilen.

 

Väl hemma skulle alla kräftorna sköljas väl och lagen göras i ordning för kokning av läckerheterna. Väl hemma i ljuset såg vi att en del av våra kräftor var riktigt stora.

 

Detta var det roligaste jag gjort på riktigt länge. Jag gör gärna om det om det blir tillfälle.