Ibland gör man inte särskilt mycket, men ibland gör man lite mer

Idag gick vi ca 6 km och det var verkligen skönt ute. Det blev en större vända i området än vad det brukar bli. När vi kom till Nantesvägen och tittade mot Karsvreta träsk var utsikten så vacker. Jag gillar inte hösten, men jag tycker om när alla träd får sina höstfärger. Alltså tog jag en bild utåt betesmarken där djuren brukar vara på sommaren och sedan hämtas hem. Vad jag inte visste var att fåren var kvar. Det var roligt.

När jag kom hem var jag sugen på att måla, för jag hade tagit hem skålen som jag hade gjort på keramiken. Jag fick verkligen hålla tungan rätt i mun när jag skulle måla, det är lätt att börja darra på handen. Janne sa att det tog två timmar. Ja, sen gäller det att det fungerar med glaseringen, kanske lyckas det den här gången.


I går gjorde vi ett jättejobb med våra flammentanzrosor som hade växt sig så kraftiga att de låg ner över en stor del av altanen

Nu är det äntligen klart!

Vi har dragit på detta jobb i flera veckor, men till sist satte vi igång. Trådarna har inte orkat hålla upp rosorna för de har haft en sådan växtkraft i sommar.

Dagen innan målade vi de långa brädorna som skulle bli en spaljé. Bara någon timme efter började det spöregna och då blev vi lite rädda för att allt skulle vara spolierat. Som tur var hade vi målat alla sidor på brädorna, så vi kunde vända till den bästa sidan utåt. Vi måttade brädorna och skruvade ihop dem, men sen kom det största jobbet och det var att släppa ner alla rosor från väggen och fästa upp dem på spaljén. Om några dagar ser det nog lite bättre ut, för växterna strävar ju mot solen, så de vänder den fina sidan till. Skönt i alla fall att det är gjort nu.