Barbros bildblogg

Julia lossar förtöjningen och Linnea tar bort fendertarna. Sen är det bara att köra.

Vi ser vårt hus från vattnet när vi drar iväg. Vi åker under en av Vaxholms broar och där ser vi ett svanpar med 7 ungar.

Linnea är lite trött , men Julia är pigg.

Sen åker vi under Pålsundsbron. Nu är vi nästan framme i Vaxholm och vi ser bilfärjorna till Rindö. Dags att lägga till. En massa små bodar med kläder, skor och en massa annat finns i de små bodarna vid hamnen och det lockar lite, framför allt för barnen. Sen strosar vi runt lite grand och hamnar sedan vid hembygdsgården där de har goda räkmackor. Tove, Tomas, Janne och flickorna gick ifrån, och bakelsen som Tove köpt var väldigt god tyckte kråkorna. Jag gjorde vad jag kunde för att schasa iväg dem, men lockelsen var för stor, så jag klarade det inte själv. Det var en mycket stor bakelse, så Tove var förhoppningsvis nöjd vid det här laget. Här sitter de och vaktar resten av det goda. Sen beger vi oss till båten och går över torget med det gamla rådhuset. Många butiker får besök på vägen, men till slut går färden hem.

Rasmus Eriksson, som är en släkting till oss, har släppt ett samlingsalbum och han var gästartist på Cinderella. Vi hade bokat biljetter för länge sedan och när våra vänner från Hofors ville komma till oss, så åkte de också med på båten. Vi hade ett strålande väder och vi satt uppe på däck nästan hela kvällen.

Här har vi just åkt igenom den mycket trånga passagen, Oxdjupet.

Här var det fortfarande varmt och skönt.

Eftersom vi hade ätit hemma hos oss innan vi åkte, så klarade vi oss på en härlig räkmacka på kvällen och ett glas vin.

Halv tolv spelade Rasmus i Fan Club och det lät riktigt bra.

 

 

När vi kommit hem var det dags för vår årliga boulematch och som vanligt var det Ulla och jag som vann över Janne och Ola.

 

 

För några dagar hittade jag på blocket.se ett dockskåp som jag gärna ville köpa. Jag har letat flera år efter ett dockskåp i form av ett skåp med glasdörrar. Det har varit svårt att hitta ett till ett lämpligt pris och om man hittat ett så har det redan blivit sålt. Jag hade i och för sig velat ha ett vitt skåp, men det här var så fint målat, så jag behåller det som det är.

Dockskåpet fanns i Klockrike och vi bytte bil med Tomas för att få in skåpet i bilen. På hemfärden tog vi oss en kaffe med räkmacka och restaurangen hade massor av tallrikar på väggarna. Jag har ju sett på TV, exempelvis i studion på morgonprogrammet, att man har en massa tallrikar på väggarna, men tydligen är det någon sorts mode att fylla väggarna med tallrikar.

När vi kom hem med dockskåpet fick Tomas hjälpa oss att bära in det, för det var ganska tungt. Nu får jag lite att pyssla med ett tag och det är roligt.