Boken jag tänkte läsa var "Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin", men barnen valde en annan bok. De ville se alla små dockor i "Small dolls", en amerikansk bok om dockor från 40- och 50-talet.
Så här såg det ut på Hötorget för 100 år sedan. De svartvita bilderna är också från utställningen i Konserthuset, liksom bilderna på bloggen om Kungsgatan.
Idag ser det annorlunda ut, men man säljer fortfarande varor på torget. I bakgrunden är varuhuset PUB där Greta Garbo var hattbiträde,på den tiden hette hon Greta Gustavsson.
Tre år efter att hon blivit upptäckt och rest till USA, återvände hon till Kungsgatan. 1929 blev hon porträtterad av konstakademiens elever i samband med en filmpremiär.
När jag tar fram garn och stickor går det fort. Jag sitter still nästan hela tiden och stickar tills det blir klart. Den här fuskpolon började jag med i går och nu är den färdig. Mer ska det bli.
Det gick riktigt smidigt och snabbt att få upp båten och ställa den på plats, men sedan skulle den ju spolas ren från snäckor och havstulpaner och det tog tid. Allt satt hårt fast och det skrubbades vilt. Sen skulle ju motorn befrias från en del vatten och för säkerhets skull var det bäst att ta ur oljan också. Nästa år ska det ändå vara ny olja. Nu står den bra och har fått ett gammalt kapell på för att skyddas från vintersnö och elände. Nu blir det att vänta till våren innan det blir åka av igen.
I samband med en tävling, Popkorn, där man röstade fram finalister var Rasmus inbjuden att sjunga i tävlingspausen. Han framförde två låtar till eget gitarrackompanjemang och en tredje med ljudbakgrunden som kommer att finnas på hans singel som släpps snart. Samtliga låtar har han skrivit själv.
Efteråt fick han skriva autografer.
Här kan du lyssna på några små snuttar av de tre låtarna. 
Stateringen jag gjorde igår skulle egentligen ha gjorts i morgon, men den blev tidigarelagd. Alla statister träffades på Långholmen där vi klädde om i de kläder som passade 60-talet och vi blev också sminkade och friserade. Alla trodde vi nog att inspelningen skulle ske där eftersom det handlade om Hinsehäxan (Lillemor Östlin) som suttit i fängelse över 25 år av sitt liv. Jag tror hon mest satt på Hinseberg i Göteborg, men jag trodde att hon kanske suttit även på Långholmen.
Hon umgicks i kriminella kretsar och var även prostituerad och hade en tio år lång relation med förre justitieministern Lennart Geijer. Nu är hon frisläppt för drygt ett år sedan och har skrivit sina memoarer. Hinsehäxan spelas i filmen av Vera Vitali som enligt uppgift är en av de nya lysande stjärnskotten i Sverige.
De scener vi staterade i gjordes vid Mynttorget i Stockholm och det var mycket väntan för oss. Folk vände sig om och undrade vad det var för konstiga människor som stod och hängde utanför en restaurang där vi hade mötesplats. Den här gången blev det en lång dag.
Trots att solen sken och det var riktigt varmt och skönt, så satte jag igång att baka kanelbullar. Det blev riktigt varmt i köket. Mycket kardemumma och kanel ska det vara, då blir bullarna goda. I morgon kommer ju småflickorna hem från Finland och då vill jag kunna bjuda dem på kanelsnäckor i pappersformar. Har man inte pappersformar, rinner ju allt det goda ut på plåten, så formarna är viktiga tycker jag. Vi har verkligen längtat efter tjejerna, för de har varit borta två veckor nu.
Tänk vilken tur jag hade med baket, jag fick kaffefrämmande strax efter att bullarna var klara!
Idag har jag varit på SVT:s kostymlager i Magasin 4, Frihamnen. Där har jag blivit klädd i 60-talskläder och skor med höga klackar. Jag kan inte påstå att jag blev fin, men så såg väl vi äldre damer ut på den tiden. Inspelningen av den scen jag ska vara med i kommer att ske den 3 augusti.
Denna text är hämtad i GP:
”Just nu spelar SVT in dramasatsningen Hinsehäxan i Göteborg, med Vera Vitali i huvudrollen. Både tv-serien och bokförlagan pekar ut den tidigare justitieministern Lennart Geijer som sexköpare.
Christian Wikander, dramachef på SVT i Göteborg, menar att det var viktigt att behålla de autentiska namnen på de mest centrala personerna, bland dem Lennart Geijer.
– Om man ska förlägga en historia till Stockholm i slutet på 60- och 70-talet så finns det ett antal människor som figurerar. Det handlar om att förankra berättelsen i sin tid, säger han.”
De här bilderna är från klädförrådet, där det finns mängder av kläder, även hela övervåningen var fylld av kläder från olika tider.
På bilden från 1901 ser man hur man sänker Hornsgatan i Stockholm för att slippa backen och kvar blir Hornsgatspuckeln. På den nedsänkta delen gick spårvagnarna.
Så här ser det ut idag, men det var lite synd att de tog bort spårvagnarna, de kunde gott ha fått vara kvar. Uppe på puckeln ser det ungefär ut som i gamla tider.
På Skeppsbron var det full aktivitet med lossning och lastning.
Här finns ingen last, möjligen på- och avlastning av människor som ska ut på en tripp med båt.
Lägg märke till att många av husen ser lika ut idag.
Tidigt på morgonen kom sopbilen och tömde alla sopor i området. Tänk vad smidigt det går nu för tiden jämfört med förr.
När jag var liten flicka och bodde på söder kom en häst med vagn och hämtade soporna i varje port. Vi hade sopnedkast i huset, så alla sopor samlades längst ner i ett soprum. Ibland fick hästen en paus uppe på vår vändplan, för det var fem portar att hämta sopor i. Då kunde hästen få tid att äta lite havre. Alla vi ungar tyckte det var kul när hästen kom. Vi flockades runt den och tittade på när den åt.
Jag läste på ”Stockholmskällan” att de sista hästarna lämnade renhållningsstationen 1952. Bilden är lånad från Stockholms stadsmuseum.
Det är lite skillnad nu. Föraren ställer tunnan vid bilen och sen lyfts tunnan och töms. Sedan flyttar man tillbaka den tomma tunnan.
