Stateringen idag var för en TV-serie som kommer någon gång till hösten tror jag. Jag var en av personalen som rörde sig i korridorerna på ett socialkontor. Mer än så kan jag inte säga eftersom jag skrivit på ett papper där man lovar att inte berätta något.
Jag kallades till Frejgatan 41 kl. 08.00 på morgonen för att statera i en scen i filmen Studio Sex. Både jag och den andra statisten, som var en man i 20-årsåldern, kom först. Vi satte oss på en bänk i Vanadislunden, för där var det sol, och väntade på att alla bilar med kameramän och annat skulle komma till platsen. När de flesta hade samlats, så visade det sig att ingen kunde portkoden till porten. Vi satt och funderade på hur det skulle lösa sig och under tiden drack vi lite kaffe. Efter 20 minuter fick någon tag på en person som kunde upplysa om hur koden var.
Nu satte man full fart och spelade in scenen. En kvinna skulle komma gående från höger till nr. 41, slå koden och gå in samtidigt som mannen gick och drog en cykel i motsatt riktning och jag gick en bit bakom kvinnan. Två tagningar blev det bara, sen var det klart. Det var den snabbaste statering jag har haft. Vanligtvis brukar det vara 10-20 omtagningar eller ännu mera. Produktionsbolaget Yellow Bird, som också har gjort Millenniumfilmerna är riktiga proffs och regissören Agneta Fagerström-Olsson, som jag inte har hört talas om, var duktig.
Det skulle vara roligt om man fick vara med i en scen med Annika Bengtzon någon gång. Den rollen spelas av Malin Crépin.
Det är roligt att ha hittat en hel del gamla klasskamrater som man inte har sett sedan skoltiden. Vi träffades hos mig på ett knytkalas och jag försökte göra en fin dukning så att allt skulle kännas trevligt. Vi pratade och skrattade och delade gamla minnen med varandra. Nästa år blir det 50-årsjubileum och då hoppas vi att det kommer tre gånger så många. Kanske kan vi hitta flera gamla klasskamrater också, men svårt är det, för nästan alla har bytt efternamn.
Om du som var här läser min blogg, så vill jag säga tack för att du kom och förgyllde kvällen för oss alla.
Idag åkte vi upp till Anna i Rimbo för vi skulle lämna tillbaka en sekretär till henne, som hon bett oss ta hand om i flera år. Nu kommer den säkert till pass. Vi fikade och pratade och tittade runt i trädgården för att se vad hon gjort i rabatterna. Det såg fint ut, men tyvärr hade jag inte kameran med den här gången.
Väl hemma igen fanns det en hel del att göra. Vi har fortfarande inte fått alla saker på plats, men det börjar närma sig nu.
På sen eftermiddag tog vi oss in till city i Stockholm och gick en bit på Drottninggatan för att hitta den nya bostaden som Göran bor i nu. Det är en liten gatstump som ligger parallellt med Drottninggatan, alltså mycket centralt. Utsikten från fönstret var ett kontorshus, kanske inte den bästa utsikt man kan ha, men lägenheten var riktigt fin. Jag tror han kommer att trivas där och han planerar ett inköp av lite gröna växter för att få det ännu mysigare. Grattis till den nya lägenheten!
Då var det alltså dags att använda mina vunna teaterbiljetter till Sugar – I hetaste laget. Vi fick bra platser på 4:e bänken på parkett. Våra biljetter kallades gästbiljetter.
Vi hade en underbar kväll och skrattade hjärtligt. Jag tycker nog att den här föreställningen var ännu bättre än den som gick på Cirkus på Djurgården 1994. Henrik Dorsin i rollen som basisten Daphne var helt underbar, ja, obetalbar faktiskt. Jonas Malmsjö (Josephine), som saxofonisten i damorkestern, var också mycket bra, liksom Hanna Lindberg (Sugar). Den som inte har sett den borde skynda sig innan den slutar.
I pausen tog vi oss ett glas vin i den vackra salongen. Kvällen kändes avslappnande och skön efter en tids tillvaro i dammigt hem där byggkaos råder.
Det är roligt att se hur köket växer fram även om det dammar så det täpper till i näsa och hals. Det går framåt.
Den 24 mars var det dags att filma några scener i Ulrikdals slottspark. När jag kom till SVT:s lokaler i Värtahamnen blev jag behandlad som om jag var en stjärna, vilket jag naturligtvis inte är, bara statist. När jag mötte den klädansvariga som heter Kicki blev jag tilltalad med mitt namn och visad till en loge där bara jag och en annan statist, Caroline, skulle vara. Så har jag aldrig blivit bemött som statist. Statister finns det ofta många av, när inspelningar ska göras, men i det här fallet var vi bara fem stycken och det var ovanligt få. Naturligtvis var det därför Kicki kunde namnen på oss och hade gott om plats, så vi slapp trängas vilket är det vanligaste.
Vi satt i fikarummet och väntade tills det var dags att åka till Ulriksdal. Där fanns också två av skådespelarna, Linda Zilliacus och Peter Eggers.
Vår uppgift i scenen var att promenera och möta Magdalena Wahlstedt (Linda Zilliacus) och Johan Gustav Dåådh (Peter Eggers) i parkallén. Jag gick tillsammans med den lilla pojken, den äldre mannen gick ensam och det yngre paret gick tillsammans över en bro.
Vi hade riktigt trevligt medan vi väntade, men det var kallt och många frös. Då var det skönt med SVT:s tjocka jackor i de olika pauserna.
Serien Anno 1790 har 10 avsnitt och vår scen kommer sent, inte förrän i avsnitt 10. Man får väl se om det blir bortklippt eller får vara kvar, det är inget ovanligt att man inte ser sig alls i filmer där man medverkat som statist.
För ett tag sedan skickade jag in en tävling med svaren på några ganska enkla frågor. Tävlingen handlade om ”SUGAR - I hetaste laget” (orig. Some like it hot). Idag fick jag reda på att jag har vunnit 2 biljetter till föreställningen på Oscarsteatern den 1 april (Jag hoppas att det inte är ett aprilskämt). Den har fått ganska bra kritik och jag har varit lite sugen på att se den, men det har inte blivit av. Huvudroller spelas av Hanna Lindblad, Henrik Dorsin, Johan Ulvesson och Suzanne Reuter.
Första gången jag såg den var filmversionen med Tony Curtis, Jack Lemmon och Marilyn Monroe. Det var 1959 på biografen Rival och jag var 15 år. Sen såg jag den på Cirkus på Djurgården med Regina Lund, Johan Ulvesson och Björn Skifs. Jag vet också att det gick en version av Sugar på Maxim i Stockholm 1979-80, men den såg jag inte.
Här är en liten försmak av föreställningen på Oscars
Idag åkte jag till SVT:s lokaler vid Värtahamnen för att prova kläder. Jag blev nämligen uppringd i onsdags om jag kunde tänka mig vara med som statist till SVT:s stora satsning ”Anno 1790” som ska visas i
TV i höst. Visst ville jag vara med, det är alltid roligt. Vi kommer att promenera i parken i Ulriksdal i 1790-talskläder. Eftersom det säkert kommer att vara kallt blev jag iklädd en varm tröja att ha under den fina jackan och dessutom en sjal runt jackan. En lång kjol utanpå långbyxorna, för att inte frysa och en liten hätta på huvudet. Det kändes som om jag blev stor som ett hus. Sen fick jag gå in till sminklogen, för att de skulle kunna se hur de skulle göra med mitt hår. De var glada över att jag hade ett långt hår, för då kunde de göra en knut på håret, så att mössan satt stadigt.
I SVT:s lokaler fanns det kläder överallt. Man såg verkligen att detta är en stor satsning. Peter Eggers och Joel Spira har huvudrollen i denna dramaserie i 10 delar. Den kommer att innehålla brutala mord, farliga dubbelspel och förbjuden kärlek i 1790 års Sverige.
Jag blev fotograferad vid provningen av kläderna och då frågade jag om de kunde ta en bild med min kamera också. Ja, så ska jag se ut nästa torsdag när jag promenerar i Ulriksdals park, men jag tror att den lilla mössan kommer att sitta lite snyggare den dagen. Naturligtvis får jag inte ha något i öronen och inte heller läppstift, för tidsenligt ska det vara.
För sjunde året i rad hade statistföreningen årsmöte med efterföljande Gulttackegala. Vår ordförande Tommie Hansson hade ordnat allt mycket bra och det blev en trivsam kväll på restaurang Oxen. Det bästa produktionsbolaget och det sämsta fick sina priser, det sämsta får Dojan. Dock hämtade ingen av dem sina priser. Nonchalans eller mycket jobb? Joakim Nätterqvist (som var Arn i filmen) och Tommie Hansson delade ut utmärkelser till den bästa kvinnliga och manliga statisten. På plats fanns också Dogge Doggelito, som skulle uppträda gratis för oss, men som tyvärr hindrades av att ljudanläggningen i restaurangen inte fungerade som den skulle. Det var ju tråkigt, men alla vi, c:a 50 statister, gamla och unga hade en trevlig kväll ändå med god mat och lotteri med massor av priser.
