Barbros bildblogg

Vi har ju haft ett mycket dåligt väder en lång tid med massor av regn och när nu solen kom så passade vi på att ta en båttur till Åland. Det var en riktigt trevlig tur. Vi hade förstås bilen med oss.

På vägen till Grisslehamn såg vi en trana, vilket man inte ser så ofta. Eckerölinjen går från Grisslehamn till Eckerö och det tar bara två timmar med båten. Vi hade också bokat ett hotellrum på hotell Savoy i Mariehamn. När vi kom fram gick vi en lång promenad i Mariehamn, för det var nog minst 15 år sedan vi var där. Det var sig likt på en del ställen, men mycket hade ändå hänt på så många år. Det var roligt att gå runt bland de många fina gamla trähusen. En fin marina hade de också och många båtar låg i hamn.

Efter promenaden var vi riktigt hungriga och åt en 3-rättersmiddag på hotellet. På kvällen tänkte vi gå ut och sätta oss på något trevligt ställe, men det var konstigt nog ganska tyst och dött i stan, så det fick istället bli TV-tittande på rummet nästan hela kvällen.

Vi hann också med att åka runt och titta både åt öster och norr på ön, men den är ju inte så stor.

1 trana

2 Grisslehamn

3 båten

4 Marinan

5 Affärsstråket i Mariehamn

6 skolfatyget Pommern

7 en god middag

De nya är Careless Wisper, Lady Boothby , Alderford, Hessett Festival ,Naughty Nicole, men inte så många av dem har slagit ut än. Detta är i alla fall Lady Boothby.

 

 Det här är troligen Snowburner, men riktigt säker är jag inte, det skulle kunna vara Swingtime.

Här är också en ny för i år, Naughty Nicole.

Den första, Melanie, är två år och de övriga fuchsiorna är alla tre år gamla och de har blivit riktigt stora. De heter Celia Smedley,  Rosea, och en stamfuchsia som jag inte vet namnet på.

När det är regn hela dagen är det bra att ta till Lekiz. Där finns en massa olika roliga gångar att springa i och träna sina muskler samtidigt. Vi som satt och tittade på hade nog lika roligt.

Vid fint väder är det mycket enklare. Då kan man exempelvis åka tre stycken på gräsklipparen eller gå en promenad. Då kan man hitta saker också, en trevlig liten insekt eller en massa smultron som man trär på strå. Skalbaggen heter stor kardinalbagge (Pyrochroa coccinea).

När vi för många år sedan åkte till Siggesta gård på Värmdö fanns det inte mycket att se där. Egentligen stannade vi bara för att äta lunch den gången. Nu finns det två restauranger, men det är ganska dyrt att äta där. Skillnaden var riktigt stor, för den första gången var det mycket billigt.

Nu finns det ponnyridning, höns att titta på och en massa små kaniner, som man kan sitta och klappa. Barn kan också mot betalning få åka runt i små minibilar och det syntes att barnen tyckte om det. Området är stort och välskött. Familjer hade slagit sig ner i gräset eller satt sig vid en trädgårdsmöbel och åt medhavd matsäck.

Sen fanns det ju också en bakluckeloppis och där kunde man göra ett och annat fynd. Vi handlade en hel del små saker, men ändå spenderade vi bara 90 kronor. Ett av fynden var en elektrisk skärmaskin, som visade sig vara syveränt bra. Vi har en manuell sedan förut, men den är både slö och besvärlig, så den får fara i soporna.

Regnmolnen hopade sig, så vi begav oss hem ganska fort samma väg som vi kom, först färja över Oxdjupet till Rindö och sedan ännu en färja över till Vaxholm.

Varje år går midsommarfirandet till på samma sätt. Först samlas vi alla vänner och äter olika sorters sill och potatis. Till detta kommer snapsen med snapsvisor.

När vi är mätta och belåtna är det dags att gå upp till midsommarängen och dansa, leka och fiska i fiskdammen. Julia hjälpte till i fiskdammen i år och Sebastian sålde godis i kiosken tillsammans med sin kompis. Det var fjärde året i rad som pojkarna skötte kiosken.

När vi kom hem från ängen drack vi kaffe, saft och jordgubbstårta. Sen tog vi det lugnt ett tag till kvällen, då vi grillade kött och samlades i tältet. Vi som är lite äldre sitter i glasverandan. Det är skönt när nattkylan kommer. De små uppskattade grillningen av marshmallows.

Vi åkte hemifrån klockan åtta på morgonen, för vi ville vara säkra på att kunna åka den första turen som gick 11.00. Vi började alltså med att köpa biljetter. Sen gick vi till hönsen som gärna lät sig matas med maskrosblad. Flickorna tyckte det var roligt, men det fanns också kaniner som drog till sig uppmärksamheten.

Inne i huset fanns det en stor utställning av olika tomtar, det gillade flickorna också.

Sen var det dags att sätta sig på den långa vagnen som drogs av en traktor. Ägaren till älgparken hade mycket att berätta. En av älgarna hette Linnea och det tyckte vår Linnea var roligt förstås. För att få älgarna tama tillbringade han mycket tid hos dem. Vem som helst kunde klappa dem, men man fick aldrig klappa dem på rumpan, för då kunde man få en riktig spark. Det fanns flera nyfödda kalvar i parken och vi såg Micke och Molle med mamman. De var 3-4 veckor gamla.

Download gardsjo.wmv

Man kunde köpa våfflor med grädde och sylt och det smakade bra, men glassen var också god tyckte flickorna. De fick sedan en påse godis av personalen i kiosken innan vi åkte hem. Då hade de också en var sin liten älg med sig, så de hade nåpgot att pyssla med på vägen hem. Vi hade en riktigt trevlig dag i älgparken.

När jag och mina systrar var små hade vi många av Fib:s Gyllene böcker. De försvann sedan någonstans, kanske gav vi bort dem till andra små barn när vi inte läste dem längre. För många år sedan började jag samla dem igen, men jag har ingen stor samling. Jag har köpt några av de allra första som kom och jag har väl ca 20 böcker.

Jag var jätteglad när jag hittade nr. 1, Misse Murr. Inget namn fanns i boken och den var mycket fräsch. Jag har senare sett att de kan ta upp till 500 kronor för den. Den är tryckt 1950 och kostade då 1 kr 35 öre.

Här är fyra böcker till, nr. 2, 4, 5 och 6.

Böckerna är kopior av de amerikanska The Golden Books. Många är helt lika, men det finns också många av de amerikanska som vi aldrig fick till Sverige. I gengäld har vi en del som inte finns i USA. Exempelvis heter "Den skrynkliga elefanten" "The saggy baggy elephant".

Den här boken, "Klippdockan Ginger", får man betala riktigt mycket pengar för eftersom alla Gingerdockssamlare naturligtvis vill ha den, även jag. När jag köpte den för länge sedan hade jag tur, för säljaren sålde fem böcker på "Blocket" till jul och jag råkade se i traven att nr 125 syntes. Naturligtvis köpte jag böckerna och det var riktigt billigt. Ginger är uttryckt, men kläderna finns kvar och är inte urklippta. Vilken tur jag hade! Gingerboken kostade 1kr 95 öre och jag tror att den kom till Sverige 1955, eftersom dockorna kom då.

 

 

Vi hade hört talas om Zetas trädgård och var lite nyfikna på hur det såg ut där och det var både vackert och välordnat. Där fanns förutom en massa växter av olika slag även en lunchrestaurang och kafé.

Vi gick runt och tittade och det var förstås mycket man gärna ville köpa till sin egen trädgård, men man kan ju inte köpa allt man vill ha. Växter är inte billiga, så det får bli lite då och då. En magnolia har vi länge velat ha, men det kan kanske bli nästa år. Ett bigarråträd vore inte heller så tokigt att ha, gott är det också. Amerikanska blåbär är också något jag kan tänka mig.

I vår trädgård äter tyvärr rådjuren upp en hel del växter. Vi hade exempelvis en del höstflox sedan förra året i rabatten och i år köpte vi några till för att få flera färger av dem. En morgon såg jag att rådjuren hade ätit av allihopa, så några blommor i höst skulle vi inte få se. Vi köpte några nya på Zetas, så får vi se hur det går med dem. Ett par fröpåsar kostade vi på oss också.

 

 

 

I potatislandet kommer det att bli trångt för raderna och plantorna sitter lite för nära varandra, men det gör ingenting för förra året blev potatisarna jättestora och jag föredrar små potatisar.

Rabarbern har vuxit sig jättestora pga. att det regnat så mycket. Blommorna ska egentligen skäras av, men jag tycker om när de blommar. Lite plocksallad finns också i landet.

Den ungerska syrenen står fin just nu, när bondsyrenerna har vissnat. Här har jag en stor buske, Finlands vita ros. Den är verkligen vacker, men står inte så länge tyvärr, den är som finast just nu. Bondsyrenen är änny större, men har ju vissnat. Bin finns det gott om och de håller till just här i rosbusken.

Först grundmålade jag brädorna. Här har vi sågat alla bitar i de längder det ska vara. Jag kollar med ritningen att det blir rätt.  

 Nu har pelargontrappan fått lite mera vit färg och blommorna har någonstans att stå. Jag behöver inte ha alla blommorna inne och det är bra.