Det har varit ett tungt arbete med den nedsågade syrenen men nu är den i alla fall borta

Syrenen hade blivit för hög och vi bestämde oss för att hugga ner den. Efter att den blivit nerhuggen var det ett jättejobb att gräva upp alla stora och små rötter. De små rötterna, ett antal dm mot mitten runt om, tog jag och Janne hand om. Sen fortsatte Tomas och Tove och kom närmare och nämare mitten, men rötterna låg djupt. Vi har använt en massa redskap som hackor, spadar, spett, domkraft, sågar och krattor, men man hade nog egentligen behövt dynamit. Det sista stora rycket gjorde Toves pappa Kim. Han grävde så djupt han kunde runt om de största rötterna och till slut gav den med sig.

Nu var det så att den var så tung så ingen kunde bära iväg den, så de vinschade upp den med hjälp av båtvagnens vinsch och drog sedan iväg den.

Vi stjälpte ner den en bit ifrån gränsen mot åkern, så kan den kan slå rot och växa där istället. Kim städade i gropen och krattade bort allt skräp så det blev lite snyggt, sedan fyllde jag och Janne på några säckar jord och gödsel, skaffade gräsfrön och sådde. Nu ska den vattnas ordentligt varje dag för att nytt gräs ska komma upp, så det blir lite fint igen.

Kräftskiva hos vår dotter Anna och Lars

Vi blev inbjudna till Rimbo där Anna bor för att vara med på den sedvanliga kräftskivan. På bordet fanns det alla möjliga olika kräftor. Allt var nog signalkräftor, men en del var svenska färska, andra var turkiska färska och det fanns även två eller tre sorters frysta kräftor på bordet.

Vi åt och drack och sjöng många nubbevisor. Anna hade också delat in oss i fyra lag för att spela kubb. Vi hade en trevlig kväll.

Idag var det återinvigning av det nyrestaurerade Bogesunds slott

Idag (11/8 2012) klockan 11.00 klipptes bandet av prinsessan Christina, fru Magnuson. Hennes make generalkonsul Tord Magnuson var i hennes sällskap. En grupp dansare i tidstypiska dräkter framförde danser från renässansen och barocken.

Bogesunds slott byggdes på 1640-talet av Greve Per Brahe d.y. Efter honom var slottet ägt av familjen Hamilton. Sedan var ägaren von Rosen och senare von Lantingshausen och von Höpken.

Som syns på bilderna byggdes slottet om i flera omgångar. De fyra tornen, ett kapell, matsal  och vinterträdgård byggdes till på 1860-talet av Nils von Lantingshausen von Höpken som dog 1868 då ombyggnationen just blivit klar. Barnen ärvde åtskilliga miljoner, men var inte ofta på slottet, istället slösade de bort i stort sett allt och nästa generation ärvde endast 5000 kronor.

Egendomen Bogesund expropierades av staten 1946. Slottet förklarades 1949 som byggnadsminne och förvaltades då av Byggnadsstyrelsen, men var öppet och förstördes mycket invändigt då man t.o.m. har sett att det har eldats på golven. Egendomen förvaltas nu av Statens Fastighetsverk.

Nu har äntligen småflickorna kommit hem från Finland och vi fick var sin stor kram

Flickorna såg ut att vara riktigt glada när de kom hem och det är extra roligt förstås när både mormor och morfar var med hem. Allt skulle de berätta och Linnea var så uppspelt och spänd för att visa oss att hon hade lärt sig cykla i Finland. Hon hade lärt sig på en lägre cykel, men hon satte full fart på sin egen som var lite större. Sen var det ju roligt att få åka tillsammans med stora syster.

Sen var det förstås dags att bada trots att det inte hade blivit riktigt varmt i luften, men solen sken. Julia hoppade från bryggan helt orädd och Linnea simmade med sina armpuffar under bevakning av oss.

Dagen har varit ganska solig, men en del regnskurar har det kommit emellanåt.

Jag har hjälpt till med att hitta bilder och skanna in gamla sommarstugor här i området

När jag har letat bland mina foton, så upptäcker jag att jag inte har så många bilder på de sommarstugor som fanns här förr. Det finns fortfarande en del kvar, men de flesta har byggt stora hus för att kunna bo här året om. Tänk så fort man glömmer hur det såg ut, när det nästan bara fanns sommarstugor.

Det finns planer på att göra en bok om vårt område och då vore det roligt om flera kunde bidra med bilder. Så här såg stugan ut som min mans far bodde i, men från början hade de ett ännu mindre hus.

Detta är fotograferat 1965.

När jag ändå höll på med bilder fick jag syn på den lilla sommarstugan som stod på min pappas fasters tomt på Ensta. Pappa har här kallat den bungalow.

Vi fick låna den och så småningom blev det en lite större stuga som jag tyvärr inte har någon bild på, men här sitter jag i solen på Brobyvägen 27 på Ensta.

Min syster, Karin, ville bli av med lite grejer och vi hjälptes åt att sälja dem

När vi började plocka upp sakerna från bilen kom massor av grabbar och gubbar fram till vårt bord, för det allra mesta som skulle säljas var diverse verktyg, fiskegrejor, skruvar mm. Vi plockade fram mer och mer och nästan allt gick åt. Vi hade också en del kläder som var nästan oanvända och mycket sålde vi. Efter ett par timmar fanns nästan ingenting kvar, men vi stod kvar för vi hade svårt att komma ut med bilen.

Det var en solig dag med mycket folk och Karin hade verkligen tagit med sig just sånt som gick bra att sälja. Att det sedan inbringade en skaplig slant var ju inte så tokigt. En riktigt lyckad loppisdag!

En av mina hängpelargoner har blivit sjuk

Härom veckan blev jag uppmärksam på att de pelargoner som stod på pelargontrappan hade fjärilslarver som åt stora hål i bladen. Då sprejade jag med såpvatten och kollade pelargonerna både morgon och kväll. Sedan fick jag ett tips att man skulle spraya med bara vatten ett par dagar efter såpkuren. Nu har det gått en tid och jag fortsätter att kolla larver, men nu tycks det inte finnas några.

Istället upptäckte jag till min förskräckelse att min fina pelargon Toscana Tomke hade blad som var alldeles förstörda. De här skadorna ser helt annorlunda ut än de hål som larverna hade åstadkommit, så nu undrar jag om någon vet vad som har hänt med den här blomman. T.o.m. nya knoppar hänger alldeles svarta och slappa. Den har hela tiden hängt inne i  den inglasade verandan och har inte haft kontakt med de andra. Nu har jag sprutat alla blad på båda sidorna, men jag tror knappast att det finns något hopp om den här blomman.

Janne och jag var på besök hos en mycket god vän i Märsta

Hos min namne, Barbro, vet man att det vankas goda rätter och det var det även den här gången. Drink, förrätt, huvudrätt och dessert trollar hon fram som om det var det enklaste man kan göra och allt var så gott.

Vi sov över hos henne och idag delade hon med sig av sina svampställen. Jag förstår inte hur hon kan hitta tillbaka till sina ställen år från år, men en jättestor myrstack visade vägen till ett av ställena.

Det var mycket torrt i marken trots att det har regnat mycket i sommar så många kantareller var ganska torra, men se vilka anhopningar det fanns.

Här sitter jag i skogen med alldeles fel kläder på mig. Bromsarna bet mig på benen och armarna, men vad gör man inte för att få ta hem en massa svamp från skogen. Detta var ju inte planerat.

Barbro var klädd för en skogstur och hon vet precis var kantarellerna finns.

När vi kom hem delade vi med oss av kantarellerna. Barnen skulle rensa dem till mamma, pappa, storebror och dem själva. Julia ledsnade efter en stund, men lilla Linnea rensade alltihopa.

Själv rensade jag resten av svampen och sen tog jag en rejäl portion svamp och gjorde en härlig kantarellomelett.