Vi gjorde en utflykt till Wanås slott i Östra Göinge i Skåne

Wanås slott fån 1400-talet, ”göingarnas borg”, ägdes från början av släkten Brahe. Det ligger ett par mil norr om Kristianstad. År 1801 blev släkten Wachtmeister ägare och många olika ägare har det varit mellan Brahe och Wachtmeister. Godset har också byggts om och till flera gånger. Wanås nuvarande ägare är Carl Axel Wachtmeister. C-G Wachtmeister och hans fru Marika bor nu på slottet där man bl.a. producerar klimatcertifierad och ekologisk mjölk. Gården har en konsthall, café och lunchrestaurang där man sitter i båsen samt en skulpturpark med många verk. Skulpturparken är skapad av Marika Wachtmeister, men just i år har hon lämnat chefsstolen på Wanås konst för yngre krafter.

Restaurangen

I konsthallen fanns bl.a. denna skulptur av Charlotte Gyllenhammar:

Det första vi såg i skulpturparken var en skog av stegar av Yoko Ono, ”Skyladders”.

Här porlar vattnet ur kvinnan:

Här har man byggt upp ett rum

En annorlunda bänk

”A house for Edwin Denby” av Robert Wilson. Här hörde vi musik från högtalare i träden. Huset hade ingen dörr men var möblerat med en stol och ett bord med en bok på.

Här kommer några till av de många verk som finns i parken, men tyvärr kan jag inte återge alla ljud som hörs, barn som ropar ”mamma” högt eller lågt och en massa andra ljud.

Det är roligt att ta småvägar i Sverige när man ska någonstans för då får man se mycket mer

På vår lilla semestertripp besökte vi Ullared för att lägga upp ett förråd av förbrukningsartiklar. Där finns verkligen allt! Nu har vi diverse förpackningar med olika innehåll, exempelvis rengöringsmedel, blomstra, snigelfritt, WC-rent mm. Det är faktiskt roligt att gå omkring och titta på allt som finns där. Nu har vi så att vi klarar oss ett tag.

Efter att vi hälsat på goda vänner i Frösakull fortsatte vi vår upptäcktsfärd. I utkanten av Halmstad hittade vi Duni fabriksbod och där passade vi på att köpa billiga ljus och servietter.

Nu var det sluthandlat. Vi åkte småvägar för att se lite fina ställen.  

Vi hittade Lunarohögen i Hasslöv, en gravhög från Bronsåldern. Graven är utgrävd och senare igenfylld, men det har funnits möjligheter att komma in i högen ifrån en gång i ett 1800-talstorp för att se graven. Pga. oenigheter mellan Laholms Kommun och Riksantikvarieämbetet avseende hyresavtal håller tyvärr Lugnarohögen stängt tills vidare, vilket var tråkigt.

Vi närmade oss Hässleholm som var dagens slutmål och då upptäckte vi att det fanns ett gravfält med sex skeppssättningar och en rund stensättning i den lilla orten Mala. Man tror att gravfältet varit i bruk på 600-900 e.kr. Mala stenar är orörd, inga arkeologer har varit där och grävt, men om man gräver skulle man troligen finna brandgravar. De döda brändes på bål och de brända benen samlades i en urna eller trälåda och lades ner i jorden.

Här är några bilder från Mala stenar:

Vi stannade lite på vägen när vi skulle besöka en kusin i Kungälv

 

I Ulricehamn in hittade vi en fint gammalt stationshus, men det fanns inga järnvägsspår. Någon gång i tiden hade en järnväg fungerat på den här platsen, men den är nedlagd, som många andra järnvägar.

Sen skymtade vi Bohus fästning och parkerade för att gå in i fästningen.

Bohus byggdes 1308 av Norges konung Håkon V Magnusson för att försvara det som då var Norges sydligaste gräns. Fästningen ansågs länge vara ett av Nordens största och starkaste fästen vilket visat sig stämma. Trots 14 belägringar har Bohus aldrig blivit intagen.

Att gå runt och titta var mycket intressant. Jag tog många bilder. Här är några. 

Efter att ha besökt min kusin i Kungälv fortsatte vi till hotell Novotel i Göteborg. Vi satt ute på en terrass och tittade ut mot Älvsborgsbron och tog sedan en promenad. 

Allt var inte bättre förr

På bilden från 1901 ser man hur man sänker Hornsgatan i Stockholm för att slippa backen och kvar blir Hornsgatspuckeln. På den nedsänkta delen gick spårvagnarna.

Så här ser det ut idag, men det var lite synd att de tog bort spårvagnarna, de kunde gott ha fått vara kvar. Uppe på puckeln ser det ungefär ut som i gamla tider.

På Skeppsbron var det full aktivitet med lossning och lastning.

Här finns ingen last, möjligen på- och avlastning av människor som ska ut på en tripp med båt.

Lägg märke till att många av husen ser lika ut idag.

När det är mulet och solen inte skiner, så orkar man jobba lite och nu var det dags att klippa våra gula korneller längs husväggen

Våra gula korneller har bildat en häck vid väggen och så här ska det ju inte se ut. Framför allt kan man inte se ut genom fönstret om man inte klipper ner den.

Nu ser det lite bättre ut. Varför heter den gul kornell kan man undra, jo stammarna är gula och det ser ganska fint ut på höst och vinter.

Nu är barnbarnen resklara för att åka till sin mormor och morfar i Finland

Lilla Linnea kallar Vikinglines båtar för mormorbåten och nu kom hon in till oss för att säga adjö och få en kram. Pappa kommer efter nästa vecka. I Lappvik har de sandstrand och härliga bad. Man blir allt lite avundsjuk. Det känns alltid lite tomt när de åker. Stora syster Julia tar det lugnt och har inte tagit fram lilla resväskan än. Hon har ingen brådska.

Jag har länge haft många pelargoner, men nu börjar det bli många fuchsior också

Förra året köpte jag några fuchsior och blev riktigt tänd på dem. Idag köpte jag en ny, Melanie, som egentligen var tänkt för en ampel, men den passade ju bra så här:

Den här, Celia Smedley, har växt sig stor sedan förra året då jag köpte den som stickling. Jag är riktigt stolt över att jag har klarat den:

Fuchsia rosea var jag också stolt över, eftersom den överlevde vintern. Den var jättefin när solen sken, men sen kom störtskuren och den fick alldeles för mycket vatten och tappade nästan alla blad och blommor. Jag ska nog få den att bli fin igen.

Förra sommaren fick jag en stamfuchsia av min syster Karin. Även den har överlevt vintern. Den blir finare och finare.

Här kommer två riktigt fula exemplar, som jag gömt undan från förra året. Jag undrar jag, om jag kanske ska ta saxen och klippa ner dem helt enkelt.

Jag tror de heter Trudi Davro.

Till sist två spikfuchsior som jag köpte för halva priset häromdagen. De gillar jag skarpt.

Vi var på besök hos min syster och bestämde oss för att åka och titta på Sturehofs slott

För några år sedan var vi på visning inne på Sturehofs slott och såg alla magnifika Mariebergs-kakelugnar från 1700-talet som finns där. Jag var mycket imponerad av de många olika, vackra kakelugnarna och möbleringen i gustaviansk stil. År 1778 köptes gården av Gustav III:s finansminister Johan Liljencrantz. Han lät bygga huvudbyggnaden av sten som var färdig 1781, men de två flyglarna är ca 100 år äldre. Nu ägs Sturehofs slott av Stockholms stad. Slottet ligger i Norsborg, Botkyrka kommun.

Vi tittade oss omkring och gick ner till krukmakeriet. Utanför fanns jättemånga stora krukor med olika sorters fuchsior. I krukmakeriet fanns fina krukor i många storlekar och färger och spiror, stora och små. Jag köpte en spira för att ha i trädgården. Om man sätter några pilstammar i en ring och sätter ihop topparna i spirans hål (se bild 7 och 9), så får man en fin ställning där exempelvis luktärtor kan klättra. Nu ska vi alltså skaffa några lämpliga smala stammar och göra en sådan anordning.

Vi hade en mycket trevlig dag i sällskap med min syster Karin.

För ungefär ett år sedan såg jag att det kom en bil på vägen med kamera ovanför taket och på en skylt stod det google maps

Ganska fort förstod vi naturligtvis att de fotograferade för Google maps. Det har hänt några gånger att jag har gått ut och tittat på vårt område eftersom jag anade att det kunde vara två promenerande figurer på vägen någonstans. Det är ju inte så lätt att bara försvinna när man ser att kamerabilen kommer. Idag fick jag höra av min son att vi fanns där och då måste jag förstås ut och titta.

Den som kan vår adress kan skriva in den och se att det finns några bilder där vi råkade komma i vägen för kameran under promenaden. Det är bara att klicka på Street View på gubben vid bilden.

Vi gjorde en liten tur för att se om det fanns hästskit att hämta

I går var vi lite sugna på att ta en biltur och då bestämde vi oss för att se om vi kunde få tag i lite gödsel till våra rosor. Det finns ett ställe inte långt från Rimbo, som brukar ställa ut säckar med hästskit nära vägen. Det är bara att ta en säck om det finns. En säck stod där, så vi hade tur och lastade in den i bilen.

Vi drog oss också till minnes att det fanns några växthus en bit längre bort. Ett år köpte vi några växter där, men då kom vi lite för tidigt, så det fanns inte så mycket att köpa. Vi tänkte att det kanske var lagom i tid den här gången. Säsongen var egentligen snart slut visade det sig, för alla blommor såldes till 50% av priset. Vi hittade fina blommor där ändå och det var ju inte helt fel att få dem för halva priset. Särskilt fuchsiorna var fina tyckte jag. Nöjda med vad vi fått tag i åkte vi hemåt igen.