Före:
Efter:
Jag kallades till Frejgatan 41 kl. 08.00 på morgonen för att statera i en scen i filmen Studio Sex. Både jag och den andra statisten, som var en man i 20-årsåldern, kom först. Vi satte oss på en bänk i Vanadislunden, för där var det sol, och väntade på att alla bilar med kameramän och annat skulle komma till platsen. När de flesta hade samlats, så visade det sig att ingen kunde portkoden till porten. Vi satt och funderade på hur det skulle lösa sig och under tiden drack vi lite kaffe. Efter 20 minuter fick någon tag på en person som kunde upplysa om hur koden var.
Nu satte man full fart och spelade in scenen. En kvinna skulle komma gående från höger till nr. 41, slå koden och gå in samtidigt som mannen gick och drog en cykel i motsatt riktning och jag gick en bit bakom kvinnan. Två tagningar blev det bara, sen var det klart. Det var den snabbaste statering jag har haft. Vanligtvis brukar det vara 10-20 omtagningar eller ännu mera. Produktionsbolaget Yellow Bird, som också har gjort Millenniumfilmerna är riktiga proffs och regissören Agneta Fagerström-Olsson, som jag inte har hört talas om, var duktig.
Det skulle vara roligt om man fick vara med i en scen med Annika Bengtzon någon gång. Den rollen spelas av Malin Crépin.
Vad ledsen jag blev i morse när jag tittade ut över mina rabatter. Inte nog med att de åt upp alla penséer för några dagar sedan, nu har de ätit upp mina höstfloxplantor, en del liljor, alla rosknoppar överallt och även mina sådda sommarblommor. Det ser bedrövligt ut i rabatterna. I många blommor ser man bara stjälkar mitt ibland bladen, för att blomknopparna har ätits upp. Jag hade tidigare cd-skivor som hängde och snurrade, men det skrämdes inte rådjuren av. Jag tror att det är rådjur som varit framme, men det kan också vara harar, för det har vi fler än vanligt i år. Nu har jag strött blodmjöl i kanterna på alla rabatter, men det är jobbigt om man ska hålla på så, för regnar det måste man strö ut mera blodmjöl. Jag måste försöka komma på något bättre. Jag har läst om att man kan blanda blodmjölet med ammoniak och vatten och doppa oasisbitar i blandningen och sätta dem på pinnar. Snyggt blir det väl inte, men kanske kommer en ny blomning i alla fall.
Man får passa på att jobba ute när vädret är bra och i dag och i går har vi haft sol och värme.
Vi har haft våra trädgårdsmöbler länge nu och för ett par år sedan slipade jag dem för att få dem lite snyggare. Nu är det dags igen. Jag började med det stora bordet, det var riktigt jobbigt. När det var färdigslipat smorde jag in det med kinesisk olja. När det har torkat in ordentligt blir möbeln ganska fin igen. Det är ett tungt jobb och tålamodskrävande, för man vill ju ha ytorna så fina och lena, så att det inte finns risk för att få stickor i benen när man kommer åt bordsbenen.
Jag har nu också lyckats få det lilla bordet rent och fint. Solstolen hade jag tänkt ta i morgon, men det ska tydligen bli regn, så det får vänta. Jag hoppas att jag får ett bra tillfälle att slipa även den stolen.
På morgonen sov jag lite extra länge och fick genast se en fin bukett rosor som min man hade köpt till mig. Lite senare på dagen fick jag ett olivträd av mina söner. Sen åt vi middag tillsammans allihopa. Vilken dag!
Bilderna är tagna någon gång strax före halv tio på kvällen.
För tre veckor sedan satte jag penséer i vår kopparbalja i trädgården och då såg det ut så här.
De hade tätat till sig och fyllde hela ytan, men i natt kom rådjuren och åt upp alla blommor. Jag kan inte säga att jag blev glad precis. I och för sig är vi vana vid detta, men tråkigt är det.
Jag skrev en insändare till lokaltidningen idag. Jag gör det inte så ofta, men tidigare hände det lite då och då. Så här blev det:
Man kan undra hur många som önskar att de hade valt på ett annat sätt i kommunalvalet den 19 september 2010. Österåkersmoderaterna har verkligen visat sig för svenska folket i både tidningar och TV. Den ena skandalen efter den andra visar hur de styr och ställer efter eget behag.
Nu har det beslutats att Österåker ska bli länets bästa skolkommun. Visst vore det fantastiskt om de lyckades! Tyvärr tror jag inte alls att det lyckas.
Alliansen i Österåker, fundera gärna på detta: Ni ger lärarna en löneökning med 1,5 % i snitt. Samtidigt säger man att en bra lärare ska ha hög lön. Det måste betyda att inga lärare i Österåker är bra, för ska några verkligen få hög lön, så blir det ingenting alls i löneökning för de andra, nja kanske 0,6 % eller så. Många duktiga lärare har flytt Österåker och jobbar i grannkommunerna, men de kanske ska värvas tillbaka, eller… Eftersom jag själv jobbat som lärare i kommunen före pensionen, vet jag att man blir ganska deppad av att inte ens få löneökning som täcker inflationen. Om en lärare känner sig glad och uppskattad gör man naturligtvis ett bättre jobb, samtidigt som eleverna också blir mycket gladare och mera arbetsvilliga om man har en glad och pigg lärare. Sänk elevantalet i klasserna, sätt in flera speciallärare, se till att byta ut alla värdelösa datorer (det behövs fler också) och se till att personal och elever trivs i skolan. På köpet vinner man att får friskare lärare och mindre vikarier. Måna om skolan istället för att visa förakt för skolpersonal, som jobbar med en mycket viktig uppgift, nämligen att lära och ta hand om våra barn och barnbarn.
Efter beslutet att Österåker ska bli länets bästa skolkommun, kommer jag till er med en 4-bent stol, bryter av ena benet och säger: Jag beslutar att stolen ska stå!
Så långt insändaren. Nej, jag går inte till dem med stolen, för de kommer inte att klara det om de inte monterar om det tredje benet så som en trebent stol ser ut.
Jag minns tillbaka till skoltiden på Skånstaskolan, som var en mycket trevlig skola med glada lärare och diskussioner. Där var det raka rör! Jösses vad vi skrattade ibland. Skolan revs och jag kom till Sjökarbyskolan (på bilden) och där hade jag en mycket trevlig klass med elever i årskurs 1-3. Jag var inte trött på skolan, utan på politikerna som inte var så mycket bättre än de är nu. Man kände att det fanns något slags politikerhat mot lärare, så jag bytte skolkommun.
Sista året på våren hade jag en dag med min klass vid hembygdsgårdens forntida hus. Alla barn var med och lagade mat med kokgropar och vi hade så roligt, fastän det var regnigt och kallt.
Idag hade Julia med sig ett papper med en egen liten komposition, som hon stolt visade upp för Åse. Sen ska hon ju spela upp läxan också. Åse är en mycket duktig pianopedagog, som också har skrivit de allra flesta pianoböcker för nybörjare, men även för dem som kommit en bit längre. De används flitigt både i Norge och Sverige, kanske även i andra länder, det vet jag inte.
Åses böcker gör det lustfyllt att spela.
Vi har haft några riktigt varma dagar och man skulle kunna säga att sommaren är här, men kanske inte ändå, för en frostnatt kan fortfarande komma. En del sådd har ju kommit upp redan så man får väl täcka över ordentligt om man får förvarning om frosten.
Barnen har roligt. Tänk att sitta på första parkett med glass i handen och titta på när bonden plogar. Sen ska man försöka springa förbi vattenspridaren, men fort, för vattnet är iskallt.
