Barbros bildblogg

Filmen ”Nu eller Aldrig” är en uppföljare av ”Sommaren med Göran”. Jag blev uppringd och erbjuden att vara statist. Jag skulle vara en Thailandresenär som köade vid incheckningen och jag skulle också sitta i flygplanet. Jag kunde ta med mig en kompis, sa Linnea som ringde mig. Jag tog med mig Janne och det var första gången någonsin han staterade. Både han och jag tyckte det var en rolig statering. När karriärcoachen Sven (Peter Magnusson) hade checkat in tog han avsked av sin mamma (Grynet Mollvig), som inte tyckte han skulle åka iväg.

Efter incheckningen var det dags att kliva in i planet, för det skulle spelas in både resan till Thailand och hemresan. Vi var inte så många statister, men vi placerades om lite här och där bredvid, bakom eller framför skådespelarna. En fin flygvärdinna hade vi också klädd i Thais uniform.

David Hellenius kommer också att vara med i filmen liksom han var i Sommaren med Göran, men han var inte med vid inspelningarna idag.

Regissör till filmen är Staffan Lindberg.

Jag tycker att Numminens låt passar fint till vår egen lilla gummiboll Linnea. Bara denna gång får hon studsa utan skyddsnät, nästa gång finns nätet på plats.

Under vintern förvarade jag mina pelargoner i ett överlevnadsväxthus på min altan. Nu har de flesta börjat blomma , men de är inte så frodiga som när man har dem ute. Nu väntar jag på frostfria nätter, så de får regnvatten istället för vårt salta vatten. Jag är ändå glad för att det bara är några få som dött av vårt vatten, för de flesta blommor klarar sig inte lika bra.

Man kan inte se sig mätt på alla de blommande träden runt omkring. Det första trädet på vår tomt som började blomma var plommonträdet och blommorna är så fina, så man måste närma sig dem med kameran. Så är det varje år. Sen är det äppelträdet och de blommorna är nästan ännu vackrare. Efter detta är det häckens tur att visa sina blommor. Det är norsk brudspirea. Vi har även en bok och en fläder på tomten och de blommar också nu. Det står inte på innan syrenerna också blommar för fullt. Häggen blommar ju har jag sett och då är det inte långt kvar.

I rabatten gläds vi åt vår julros som har blommat fint den här tiden i många år. Vi har några julrosor i lite andra färger, men det är väldigt små än. Åh, vilken härlig tid det är!

Det är roligt att ha hittat en hel del gamla klasskamrater som man inte har sett sedan skoltiden. Vi träffades hos mig på ett knytkalas och jag försökte göra en fin dukning så att allt skulle kännas trevligt. Vi pratade och skrattade och delade gamla minnen med varandra. Nästa år blir det 50-årsjubileum och då hoppas vi att det kommer tre gånger så många. Kanske kan vi hitta flera gamla klasskamrater också, men svårt är det, för nästan alla har bytt efternamn.

Om du som var här läser min blogg, så vill jag säga tack för att du kom och förgyllde kvällen för oss alla.

Idag åt vi middag tillsammans och det känns både trevligt och samtidigt arbetsbesparande. Vi delar på jobbet. Idag fixade jag pajen och potatisen och den yngre delen av familjen grillade köttet och gjorde salladen. Det är så roligt att ha med småflickorna vid matbordet, för de har bättre och bättre bordsskick, vilket naturligtvis är normalt när man växer upp. Att få se dem utvecklas känns trevligt och spännande.

Pajen blev godkänd och den var faktiskt mycket god. För den som vill ha receptet kommer det här.

Rabarberpaj (4-6 personer)

Denna smulpaj har kardemumma och rabarber i sig och det blir en supergod brytning.

Ingredienser

Ca 500 g rabarber
1 msk potatismjöl
1 dl socker
1 dl mandelspån

Rabarberpaj

Gör så här

Ansa rabarbern och skär den i 1-2 cm stora bitar. Lägg dem i en pajform eller i smorda eldfasta portionsformar.

Min kusin kom upp till Stockholm för att hälsa på sin son och då fick jag tillfälle att träffa henne. Under fredagen då sonen jobbade tog vi en utflykt till Norrtälje. Utsikten från toppstugan i staden ger en fantastisk utsikt. Där kan man äta lunch eller dricka kaffe, men vi intog istället lunchen vid båthamnens restaurang.

På vägen stannade vi vid Wira bruk som är ett vackert ställe. Där gick vi in i smedjan och tittade. Utanför forsade vattnet som en gång i tiden drev hjulen som fick de stora hammarna att slå. Vid Wira bruk smidde man värjorna till Karl XII:s trupper. Klingsmedjan var den första i landet. Den tillkom på 1630-talet.

Nu har vi fått vår kamininstallation besiktigad av sotaren och därför kunde vi elda ordentligt igår.

Vädret var riktigt kyligt, för det blåste en iskall vind. Inne blev det varmt och gott med vår nya Contura 655. Skillnaden var verkligen stor både värmemässigt och utseendemässigt. Det gamla skrället, som också var en Contura,  eldade bara för kråkorna, men den nya höll värmen mycket länge. Det var stor skillnad. Vi har också lärt oss att tända upp elden med hjälp av tändpåsar, vilket vi aldrig gjort förr, då eldade vi med tidningar under vedträna.

Nu hoppas vi att det ska bli varmt ute också, för vi hade ju faktiskt sommarvärme för en vecka sedan. Nu har det bara varit 3-6 grader på dagarna och det har varit frostnätter. Jag hörde på radion igår att det har inte varit så kallt i maj månad på 130 år.