Barbros bildblogg

I eftermiddag såg jag att det har blivit  -15,2 grader och det kändes ordentligt i kroppen när vi tog vår promenad, men det var nog ändå ett par grader varmare just när vi var ute.

Nu är det is på vattnet, eftersom snön ligger där, utan is hade ju snön sjunkit.

Här kommer det bilder.

Nu har vi redan blivit frusna trots att vi hade underställ på oss.

Nu blev inte promenaden så lång för kylan sved, så nu kommer vi hem snart.

Hu, nu får det inte bli kallare!

På dagen var det vackert väder och vi åkte upp till Rimbo för att titta på Annas och Lars nya katt. Hon var så söt den lilla kattfröken. Att klösa är roligt.

Se hur söt och go´ Myzan Nilzon är.

Det snöade lite på kvällen och på natten kom det lite mera snö, men inte särskilt mycket ändå. Janne skulle åka bil en bra bit, så han var rädd för att det skulle bli väldigt halt. Dessbättre så hade man saltat och sandat bra, så det var ingen fara.

Det är faktiskt vackert med snö.

Den lilla lysande renen passar bäst i snön.

I morse kom Tove, Tomas, Julia och Linnea från Finlandsbåten och de hade haft en bra jul. Julia visade alla julklapparna, men Linnea var lite sömnig, för båten kommer in mycket tidigt på morgonen. Jag får nog se vad hon fått av tomten senare.

Fram emot dagen var flickorna ute och lekte i snön.

Här häller byggkillen ut golvspackel för vi ska ha värme under våra klinkers.

Här har vi fått upp tre glasdörrar.

Sex dörrar och då närmare sig.

Nu är allt glas uppsatt och nu är det bara lite fina brädor som ska målas så småningom.

Nu kan vi bara njuta och fundera på hur vi ska möblera. Troligen kommer vi att handla nya möbler till sommaren.

Här är dukat till lite kaffefrämmande.

Vi satte igång med att riva golvet som bara hade trätrallar. Nja, inte bara trallar förstås, det fanns ju isolering och annat också.

Här finns glasen kvar, men inte mycket kvar av golvet.

Här har byggarna kommit och nu är glasen borttagna. Vi skänkte bort glasen, för det är svårt att sälja glas, när vintern snart kommer. Får de stå mot en vägg där också många ska gå, så skulle fönstren snart gå sönder. Grabben blev glad, som fick dem till sin sommarstuga.

Här ligger brädorna tätare eftersom vi ska ha ett annat golv.

Så här hade vi också lagt isoleringen, men nu blir den tjockare och det är bra för då fryser vi inte om fötterna.

Här jobbar en av våra byggare och när dagen var slut, så blev det klart i tid. Det blir ju mörkt den här årstiden.

Så småningom ska det bli klinkers, kanske så här.

Vi skulle besöka en barnkrubba el. Dagis. 

Vår engelska guide sa att vi kunde dansa och sjunga lite med dem, men när vi kom fram hade barnen redan börjat sjunga med hög röst. De klappade händerna när de sjöng och gjorde en massa rörelser till. Det var riktigt roligt. Efter att de hade sjungit var det vår tur. Imse Vimse spindel var ju bra, sen sjöng vi några sånger ytterligare.

Vi åkte kustvägen. Vi skulle kunna se valar för de leker under tiden Juni till November. Vi stannade i kuststaden Hermanus för just där fanns det största chansen att se valar. Vi tittade länge, men såg inte någon val. Vi frågade en grabb som skulle ge signal med en lur, men han hade bara sett en val sedan klockan nio och vi var här mitt på dagen. Då gav vi upp och vi hittade istället två klippgrävlingar, som var så söta.

Vi gick upp mot centrum och här stötte vi på en gammal dam gjord i ståltråd.

Ett glas vin smakade gott innan vi åkte vidare. Vi gick ner till vattnet för att se om det var möjligt att kunna se en val. Jag tyckte först att det var någonting som inte var som vanligt, men det var mycket långt borta. Plötsligt sprutade upp en massa vatten just där jag tittade och en mörk rygg på en val syntes. Det fanns inte en chans att få en bild på valen, men så här ser de ut.ø

Det var dags för lunch och intog Moggs Country Cooking House, som var en restaurang som låg i en gammal bondgård. Det serverades en otrolig god fisk.

Vi åkte vidare för att komma till Sumaridge Estate för att prova vin. Vingården ligger vackert och en del viner fick lite sämre betyg av oss, men många var också goda. Vi köpte inget för det var ganska dyrt med frakt och annat. Den här vingården hade fått pris för sina viner.

Ett av paren var faktiskt min syster Marianne och Sture. De var med på Brasilienresan. Där fanns också två par som var med på resan till Peru och Uzbekistan och Turkmenistan. Sen var det ett par som var med i Peru och Brasilien. När vi var i Brasilien eller om det var vid mailandet så bjöd vi in dem till oss. 

Vi pratade lite om framtida resor och det kanske fanns några gemensamma tankar om vart vi ville. Det får man se. Jag hade i alla fall tagit kontakt med vår trevliga reseledare Sven, som genast lade upp en lista på var och när han skulle jobba. Han hälsade till oss alla.

Vi hade i alla fall mycket trevligt och maten som jag lagat var tillräcklig, för det blev ganska mycket kvar, så det räckte två dagar ytterligare för oss två.

Solen värmde på eftermiddagen, men sen blev det lite kallare, så vi tog filtar över axlarna. 

Här kommer lite bilder.

Nu önskar jag verkligen, att jag får hem min dator, för det är lite lättare att blogga då. En dryg vecka ytterligare får jag vänta. 

I Wikipedia står det: "Ensta Krog öppnades på 1680-talet utefter landsvägen mellan Stockholm och Finland och var under 1700-talet en av de större gästgivaregårnarna i landet. Ensta Krog fungerade även som tingsplats för Danderyds skeppslag. Numera utgår ett antal av kommunens motionsleder från Ensta krog och Friluftsfrämjandet har lokaler där. Det finns minst 3 motionsspår på 2,5 km med belysning (med 100-meters markeringar), 5,4 km och 10,3 km."

När vi var små hade vi tillgång till ett sommarställe i Ensta. Nu finns inga sommarstugor kvar.

Vi ser till flickorna eftersom Tomas och Tove inte har semester än och det är lite roligt. Den här gången ville de åka till den roliga lekplatsen. De tycker allt är roligt där. En rolig gunga. Den kan man faktiskt gunga många i. 

Julia tog det försiktigt för hon är gipsad, eftersom hon bröt tummen för några veckor sedan. Här kan man både hoppa över och klättra under om man tävlar.

Armgång har de ofta tävlat med varandra i men här måste Julia avstå.

Balansera på lina är kul.

Julia är väldigt stark. Hon prövar här de vuxnas tunga stockar. Janne lyfte ungefär lika högt som Julia och jag fick nog upp en cm bara.

Sen gick vi ett av spåren och där fanns det frågor på engelska som någon hade glömt att ta ner, men det tyckte flickorna var roligt.

Julia bar Linnea en stund för hon hade lite ont i foten en stund.

Vi gillar ju verkligen Turkiet och jag tror vi har varit där minst 7 gånger. Jag hade tänkt att jag skulle skriva så mycket på min blogg, men vi hade en urusel lina ut. Det var fullt sjå att bara skriva ett par ord och en bild på Facebook, så det blev ingen blogg. I övrigt hade vi ett fantastiskt bra hotell med all inklusive.

Vårt hotell hade en strålande utsikt.

I bakgrunden ser vi den stora klippan och den blev vi nyfiken på så vi tog en taxi och åkte upp. Där såg vi också att kryssningsbåtarna lade sig.

 Som tur var åkte vi inte i en hyrd bil, för det var fruktansvärda svängar och inte var det roligt att få möte heller. Taxichauffören var en hejare på att ta alla kurvor. Högst upp var det förstås inträde och sen fick vi gå till högsta toppen. Det var lite jobbigt för mig, men upp skulle vi. Murarna som vi hade sett på långt håll fanns överallt.

Här ser vi en vy över både mur och Alanya Castle.

På den här sidan ser vi staden Alanya bäst.

På den här sidan bodde vi och det var egentligen långt till höger på bilden, ungefär om man går rakt in mot stranden där man ser en liten farkost.

Lite om detta.

Alanyas slott ligger uppe på en sovande halvö som skjuter ut i havet. Eftersom denna halvö är svårt att nå, land eller havet, är därför lätt att försvara, under många århundraden slottet varit hem för mänsklig bosättning.

Fram till den 2: a århundrade f.Kr hade de sin frihet av att hindra attacker  och kunde klara sig av styrkan av sitt geografiska läge.1:a århundradet f.Kr. hade staden blivit en pirat fristad. Det togs av romarna under ledning av Pompejus i 65 f.Kr.

Turkiet har tidigare tillhört två stora riken, nämligen det Bysantiska och det Osmanska Riket. Det Bysantiska riket finns det tyvärr inte mycket mer än små ruiner att se från. Riket bestod från 330-talet ända till 1453 innan det slutligen gick under.

Alanya invaderades av mongolerna från öst, staden såldes 1427 till Mamlukerna i Egypten och i 1571 införlivades det Osmanska riket. År 1868 blev en del av Antalya, som det är idag.

Det Osmanska riket uppstod som en stormakt i Turkiet från 1299-1923 tills även det föll och idag ser vi den Turkiska republiken som styr landet idag.

Så snart Valborg kommer så tänker jag på pappa som fyllde år just på Valborgsmässoafton. Pappa och jag gick mycket ofta på en söndagspromenad och jag har ett starkt minne av det. För det mesta var det samma runda.

Idag skulle alla i området mötas vid "gamla affär´n" och gå med fackeltåg till "Stora badet". Det blev inte av eftersom elden kunde sprida sig i blåsten. Det var förresten bra, för man hade bara stått och varit rädd för att någon flamma hade satt eld i något träd.

Jag minns hur kallt det var när man var ung och man skulle till Djurgården och dansa. Man hade satt på sig sina finaste kläder och naturligtvis den tunna kappan och man hade nästan frusit ihjäl. Ändå hade vädret varit så varmt just innan Valborg.

  Jag hade tagit upp den sista burken med kräftor och det var de allra minsta som vi hade sparat till sist förstås. Det gjorde ingenting för de var så goda. Vi hade fiskat dem själva och snart är det sommar med mera kräftor i sjön. En snaps och lite vitt vin passade bra. Vi såg på TV medan vi sörplade kräftor och det var ett bra program med många bra sångerskor och sångare.   

Jag vill ha ordning på min tallrik även när allt är uppätet. Fråga mig inte varför.