Barbros bildblogg

 Man ser en del underliga saker i viken framför vår tomt. Viken heter Skåvsjöholmsviken. Vi undrade hur det var med svanen som betedde sig så konstigt. Jag trodde att den hade fastnat i något nät eller annat skräp. Vi tittade länge och sen kom jag på att detta måste ju spelas in. 20 x zoom räckte inte riktigt, för jag såg bara en svan som sprattlade.

När jag sedan spelade upp den lilla filmsnutten såg jag att det var två svanar. Aj,aj, det var en parningslek förstås och när det var slut simmade svanarna åt olika håll, så var det gjort.

När jag senare hittade en parningslek på YouTube var det ju som en dans, en riktigt vacker dans. Varför gjorde den flaxande svanen så, kan det vara en våldtäkt? När man tittar riktigt noga, så verkar det så. Den svan som var underst ville inte alls para sig med den övre svanen.

Här arbetar Tomas och Janne med den lilla boden. Det var förborrade hål och det fanns en bra beskrivning. Tomas läser på beskrivningen för att se vad man ska montera först. Jag gjorde ingenting, men det var kul att titta på.

Nu står verktygsboden bakom friggeboden. Vi får väl måla den, så ser det ut som om den tillhör byggnaden.

Rabarbern växer nu ganska fort, man kan verkligen se hur den skjuter upp. Snart blir det rabarberpaj.

De här har vi inte sett växa, de har vi köpt. Vi ville pryda den fina blomsterbaljan i koppar, som Jannes pappa gjorde när han nästan var 90 år. Förr stod den ute på gräset, men de fina lejontassarna sjönk ner i jorden och gräset. Hade vi tvättat tassarna hade de varit ännu finare, men det ska vi genast göra.

Den här busken, forsythian kommer nästan först av alla och i år kom den tidigare än vanligt. 

Sen är det förstås alla påskliljor. I den här gruppen har det kommit fler och fler och den sitter faktiskt utanför vår tomt. Jag har haft lust att gräva upp den, men den får sitta där. Jag tror att det var 10-15 år sedan som jag slängde ut lite lökar och de har kommit upp alla år.

De första tulpanerna slog ut idag.

Sen har vi förstås julrosorna. De planterade vi för c:a 10 år sedan. Den kan blomma i snö, men det har den inte gjort hos oss, men kanske mer norrut där det finns snö kvar.

Vi såg en spindel som var riktigt stor och äcklig. Den kröp på Tomas handskar i en väldig fart. Jag hittade den på nätet och den heter Tegenaria atrica och var årets spindel år 2012.

Igår åt vi påskbord hos Anna och där fanns det mesta man kunde önska sig. Tyvärr åkte vi ifrån min kamera, så det blev inga bilder från den middagen. Efter att vi ätit den goda maten hade vi en god stund då vi satt och pratade och hade det skönt.

Tomas, Tove och barnen kom tidigt hem från Finland. Jag tror de var hemma så tidigt som 07.00, men då sov vi. Tomas hade bestämt att vi skulle äta tillsammans  idag. Linnea dukade bordet på vår altan och det gjorde hon riktigt fint.

Sen satte Tomas igång med att steka köttet. Han gillar att stå där och grilla.

Allt gott fick nästan inte plats på vårt lilla bord. Potatisgratäng, sallad, pommes frites, grillade grönsaker och kött, ja, ni ser själv.

Alla högg i förstås och det var riktigt gott.

Sedan vankades det efterrätt och det var förstås Tove som hade gjort den, en riktigt god paj. Tove är verkligen bra på efterrätter och hon är dessutom jättebra på sallader till maten.

Plötsligt såg Tove två havsörnar i en björk ända nere vid vattnet. Det var svårt att se den, men vi hämtade en kikare. Den ena flög iväg och den andra satt stilla, så vi kunde se den tydligt. Sen kom den andra tillbaka. Till slut kom en kråka och en till som jagade bort havsörnarna. Vi hoppas att den kommer tillbaka flera gånger.

Jag hann i varje fall fota dem och jag har 20 x zoom, så därför var det möjligt att se dem lite bättre.

Vi flög med Air France. Planet rymde 432 personer.

Vädret här är mycket varmt, men emellanåt kommer det regnskurar och då gäller det att komma undan, annars blir man dyblöt. En underbar strand som är hur lång som helst och höga berg alldeles bakom bostadshusen. Rio de Janeiro är en underbar stad som man redan älskar. 

Vi har ytterligare tre dagar innan vi ska resa vidare och vi längtar efter sockertoppsbergen och  Kristusstatyn som är det sjunde nya underverket vi ska se. 

Det var ett tag sedan vi var på bio och när vi förstod att Micke och Veronica var en riktigt rolig film, så måste vi se den. Vi blev inte besvikna för den var riktigt rolig. David Hellenius och Isabella Scorupco var huvudpersonerna. Suzanne Reuter var också väldigt bra.

Båda Micke och Veronica hade varit gifta och hade var sitt barn och de träffades när Veronica skulle renovera i köket. Micke var nämligen snickare. Veronica var läkare och hade växt upp i en rik familj och Micke hade haft en mycket dålig uppväxt. Deras barn gillade inte varandra, Ja, så började det och det var inte så lätt...

Här är ytterligare ett litet klipp och det finns flera på Youtube.

Vi tyckte faktiskt att den var riktigt rolig.

Den här gången var det ett annat ärende, vi skulle gå till Biblioteket. Den gamla delen heter Skutan, invigd 1976 och är hopbyggd med Kajutan som blev klar 1993. Efter detta ville man ha en ännu större shoppinggalleria som i folkmun kallas "Sarkofagen", för den är så väldigt ful utvändigt. Den var klar på hösten 2010. Jag har hört att en liten grabb och hans pappa åkte Roslagsbanan, som går alldeles bredvid shoppingcentret. Pojken yttrade: "Är det här ett fängelse". Ja, fängelser ser inte så kul ut och inte det nya shoppingcentret heller.

När pojken yttrade så, fanns det nog inga färgglada reklamskyltar för butikerna och säkert var det ingen affär som hade flyttat in där nere heller, för det var tidigt jag hörde om detta.

Här ser man Skutan och Kajutan på vänster sida och "Sarkofagen" på den högra. Det är ganska praktiskt att gå emellan och regn behöver man inte få på sig eftersom det finns tak över gången.

Här är den gamla delen med de tegelröda väggarna och längst bort är det gamla garaget, som vi gärna använder när vi har ett ärende.

Här kommer man in i Skutan och vi är på väg till biblioteket. Går man till vänster under Välkommen, så kommer man in i Kajutan.

Nu går vi in i den nyaste delen, ja, ni vet ju hur den kallas, där kan man fika, äta glass och lite annat smått och gott. På nästa bild ser man att det går att gå upp till biblioteket, som är väldigt trevligt. Förutom att låna böcker kan man sitta och surfa på datorer och vill man släktforska och inte har köpt ett årsabonnemang.

Egentligen vet jag inte varför jag inte gillar den här gallerian, men det är väl kanske för att jag inte har vant mig att åka dit. Jag handlar aldrig på ICA för Coop är mycket bättre och dit är det närmare för oss. Det kanske beror på det, för handla mat gör man ju ganska ofta och sen åker man bara hem. Det finns ju en del annat vid Coop också, exempelvis apotek, ÖB och lite annat. Kanske gillar jag den inte för den är så ful och i andra änden av gallerian finns ett bilgarage som vi inte heller gillar.

 

Den här vintern har det bara snöat lite grand och dagen efter har nästan hela gräsmattan synts. Vi skulle ner till min fasters begravning och då passade snön på att komma. Vi hade en riktigt jobbig färd ner de första två timmarna, vi var ju inte riktigt inkörda på alla finesser heller, så det kändes lite annorlunda. Det syns kanske på den lilla filmen att det inte var plogat i omkörningsfilen.

När det var min tur att köra var det bättre plogat och då kändes det ju bättre.

Ju längre ner vi kom så var det bara lite små flingor i luften och nere i Falkenberg låg ingen snö, men innan vi kom ner till Falkenberg besökte vi Ullared och köpte på oss lite stapelvaror.

I Falkenberg hade vi hittat ett riktigt trevligt hotell. Det heter Nya Pallas hotel och vi fick nästan en liten lägenhet. Där fanns ett sovrum för oss förstås med platt-TV, ett mindre rum med enkelsäng, ett kök och naturligtvis Badrum.

På kvällen gick vi ut och åt en mongolisk barbeque. Det var fantastiskt gott!

Vi såg en bil som hade så vackert blå färg, så vi kunde inte låta bli den. Egentligen var den, en Toyota Auris, inte alldeles ny, men verkstadschefen hade haft den ett tag. Den hade inte ens gått 1000 mil. Han som hade den skulle ändå få en ny. Börje Johansson som säljer Toyota i både Åkersberga och i Norrtälje byter bilar strax före 1000 mil. När vi förstod att vi kunde köpa den, så bestämde jag att jag skulle sälja vår Toyota Prius själv, för det tjänar jag c:a 10000 på affären.

Jag lade ut vår bil på Blocket för 59000 och var beredd på att pruta. Efter tre - fyra timmar var vi nerringda. Det kom 30-40 samtal och alla skulle ha bilen. Den första som kom köpte bilen och glad var jag, för nu kunde vi ta bort annonsen som hade fått 995 klick på dessa få timmar. Kanske kunde jag ha fått någon tusenlapp till, men vi orkade inte. 

När vi kom hem med bilen dagen efter helgen så var det så mörkt, så det var ingen idé att ta kort på den. Jag får visa den en annan gång.

I kväll festade vi på kex och goda ostar, som vi hade fått av Anna på min födelsedag. Det passade ju riktigt bra.

I morgon ska vi åka en lite längre sträcka så får vi se hur bra den går.

När jag fyllde år fick jag en IPad av Janne och jag blev jätteglad. Jag var mest förväntansfull att prova att läsa böcker, men sen började jag fundera på att jag kanske kunde blogga på den här istället för vid datorn. Jag kommer att fortsätta vid datorn, men om vi reser någonstans så vore det kul om jag slapp packa ner datorn. 

Att skriva på paddan är ju inte svårare än att skriva på datorn, men jag vill ju ha bilder här också. Visst kan jag fotografera med paddan, men den släpar jag inte med mig var jag går som jag gör med min kamera. Problemet som jag har löst nu är att ta in bilder från kameran till paddan, man behövde bara en liten sladd. Nästa problem var hur jag skulle få ner storleken på bilderna, men kanske har jag löst det.  Jag har kanske hittat något.

Nu ska ja se hur det går.

Ja, det gick faktiskt bra. Jag visste ju egentligen inte om bilderna var mindre, men nu vet jag, för när kamerabilderna är 6 MB tar det jättelång tid att lägga upp dem, men det här gick jättefort. 

Bra, nu kan jag lämna datorn hemma när vi är på resa.