Vi kom på
kvällen och möttes av en bred huvudgata med stora höga hus klädda i marmor och
naturligtvis var de fasadbelysta. Vi ville förstås fotografera från
bussfönstret, men fick bara fota vissa hus. När vi kom till vårt fina hotell
fick vi inte heller fota det utvändigt, för det låg för nära presidentpalatset
och alla officiella byggnader. Det fanns många poliser och gjorde man något man
inte fick, så skulle det drabba guiderna.
Hotellet
var fantastiskt och här hade vi det riktigt bra.
Inte långt
från Ashgabat låg Nisa, en gammal stad
från 247 f. Kr, centrum för riket
på den tiden. Staden låg med höga berg bakom och där bakom bergen är gränsen mot
Iran. Marcus Crassus var en ledare i staden som hade 44000 krigare och när Romarna kom 247 f. Kr. hade han
metoder som inte använts förr. Det första var att de hade stora trummor och
trummade, andra fladdrade med rött silke, som såg ut som eld på håll. Sen kom
två grupper krigare på häst och stormade fram för att sedan tvärt vända
tillbaka och sköt bakom ryggen. Sen hade de trupper med pil och båge. 24000
romare dog och de som klarat sig flydde till Kina. På så sätt erövrade Crassus
ett mycket stort rike.
Den gamla
staden var mycket sparsamt renoverad. Vi gick runt i staden och man kunde känna
hur det fungerade och vi såg på några ställen hur det egentligen skulle se ut.
Vidare såg
vi en moské med 4 minareter och den byggdes för presidentens familj som dog i
en jordbävning 1948. Presidenten som
föddes 1940 var alltså bara 8 år när föräldrarna och syskon dog och han blev
ett barnhemsbarn. Nu ligger även han själv där. Han dog 2006. Inga bilder fick
tas någonstans inomhus, men utvändigt var det OK.
Det fanns många
statyer på presidenten och en av dem hade stått i centrala Ashgabat och den
vred sig runt, så att presidenten skulle hela tiden titta mot solen. Nu när
folket hade en ny president så har den flyttats till en ny plats i utkanten av
staden.
Ett
mattmuseum som var fantastiskt var vi också på, men där fick man inte ta
bilder. Däremot fick vi ta bilder på The indipendent place med fredsmonumentet
och där är förstås även presidenten.
En staty av en bok, som den tidigare
presidenten skrivit. Den måste alla läsa och lära sig och den var översatt till
alla språk, även till svenska.
Till
sist fick vi se fantastiska hästar, som var smidiga snabba och mycket vackra.
De riktigt glänste om dem.
Så här står det i Wikipedia:
” Achaltekeer eller akhal-teké
är en hästras
från regionen Achal i Turkmenistan
med stor kraft och uthållighet, en god galopphäst
som även passar för distansritt, dressyr och banhoppning.
Hästrasen upptäcktes 3000 - 2000 f.Kr och är en direkt ättling till den turkmenska hästen som levde under antiken. Achaltekeern kan vara världens äldsta hästras och
deras förfäder var troligtvis de första hästarna som domesticerades.
Achaltekeern är en fullblodshäst och har en mankhöjd
på omkring 150 centimeter. Rasen kan ha alla färger utom skäck och tigrerad, men
vanligast är en gulbrun
färg och pälsen har alltid en metallisk glans. Rasens exteriör är slank och
smidig med väl utvecklade leder. Rasen är idag rätt ovanlig med ca 3500
exemplar i världen, varav de flesta finns i Turkmenistan och Ryssland. ”