Barbros bildblogg

När vi för många år sedan åkte till Siggesta gård på Värmdö fanns det inte mycket att se där. Egentligen stannade vi bara för att äta lunch den gången. Nu finns det två restauranger, men det är ganska dyrt att äta där. Skillnaden var riktigt stor, för den första gången var det mycket billigt.

Nu finns det ponnyridning, höns att titta på och en massa små kaniner, som man kan sitta och klappa. Barn kan också mot betalning få åka runt i små minibilar och det syntes att barnen tyckte om det. Området är stort och välskött. Familjer hade slagit sig ner i gräset eller satt sig vid en trädgårdsmöbel och åt medhavd matsäck.

Sen fanns det ju också en bakluckeloppis och där kunde man göra ett och annat fynd. Vi handlade en hel del små saker, men ändå spenderade vi bara 90 kronor. Ett av fynden var en elektrisk skärmaskin, som visade sig vara syveränt bra. Vi har en manuell sedan förut, men den är både slö och besvärlig, så den får fara i soporna.

Regnmolnen hopade sig, så vi begav oss hem ganska fort samma väg som vi kom, först färja över Oxdjupet till Rindö och sedan ännu en färja över till Vaxholm.

När jag och mina systrar var små hade vi många av Fib:s Gyllene böcker. De försvann sedan någonstans, kanske gav vi bort dem till andra små barn när vi inte läste dem längre. För många år sedan började jag samla dem igen, men jag har ingen stor samling. Jag har köpt några av de allra första som kom och jag har väl ca 20 böcker.

Jag var jätteglad när jag hittade nr. 1, Misse Murr. Inget namn fanns i boken och den var mycket fräsch. Jag har senare sett att de kan ta upp till 500 kronor för den. Den är tryckt 1950 och kostade då 1 kr 35 öre.

Här är fyra böcker till, nr. 2, 4, 5 och 6.

Böckerna är kopior av de amerikanska The Golden Books. Många är helt lika, men det finns också många av de amerikanska som vi aldrig fick till Sverige. I gengäld har vi en del som inte finns i USA. Exempelvis heter "Den skrynkliga elefanten" "The saggy baggy elephant".

Den här boken, "Klippdockan Ginger", får man betala riktigt mycket pengar för eftersom alla Gingerdockssamlare naturligtvis vill ha den, även jag. När jag köpte den för länge sedan hade jag tur, för säljaren sålde fem böcker på "Blocket" till jul och jag råkade se i traven att nr 125 syntes. Naturligtvis köpte jag böckerna och det var riktigt billigt. Ginger är uttryckt, men kläderna finns kvar och är inte urklippta. Vilken tur jag hade! Gingerboken kostade 1kr 95 öre och jag tror att den kom till Sverige 1955, eftersom dockorna kom då.

 

 

Vi hade hört talas om Zetas trädgård och var lite nyfikna på hur det såg ut där och det var både vackert och välordnat. Där fanns förutom en massa växter av olika slag även en lunchrestaurang och kafé.

Vi gick runt och tittade och det var förstås mycket man gärna ville köpa till sin egen trädgård, men man kan ju inte köpa allt man vill ha. Växter är inte billiga, så det får bli lite då och då. En magnolia har vi länge velat ha, men det kan kanske bli nästa år. Ett bigarråträd vore inte heller så tokigt att ha, gott är det också. Amerikanska blåbär är också något jag kan tänka mig.

I vår trädgård äter tyvärr rådjuren upp en hel del växter. Vi hade exempelvis en del höstflox sedan förra året i rabatten och i år köpte vi några till för att få flera färger av dem. En morgon såg jag att rådjuren hade ätit av allihopa, så några blommor i höst skulle vi inte få se. Vi köpte några nya på Zetas, så får vi se hur det går med dem. Ett par fröpåsar kostade vi på oss också.

 

 

 

I potatislandet kommer det att bli trångt för raderna och plantorna sitter lite för nära varandra, men det gör ingenting för förra året blev potatisarna jättestora och jag föredrar små potatisar.

Rabarbern har vuxit sig jättestora pga. att det regnat så mycket. Blommorna ska egentligen skäras av, men jag tycker om när de blommar. Lite plocksallad finns också i landet.

Den ungerska syrenen står fin just nu, när bondsyrenerna har vissnat. Här har jag en stor buske, Finlands vita ros. Den är verkligen vacker, men står inte så länge tyvärr, den är som finast just nu. Bondsyrenen är änny större, men har ju vissnat. Bin finns det gott om och de håller till just här i rosbusken.

Först grundmålade jag brädorna. Här har vi sågat alla bitar i de längder det ska vara. Jag kollar med ritningen att det blir rätt.  

 Nu har pelargontrappan fått lite mera vit färg och blommorna har någonstans att stå. Jag behöver inte ha alla blommorna inne och det är bra.

 

 

Hos Åse i Näsby Park är det mycket publik när alla elever ska spela upp några stycken som de har lärt sig den här terminen.

Åse talar om att det är Julias tur att spela nu.

 

Nu var det färdigspelat.

Åse frågar om någon vill sjunga  ”Sorglösa Brunn”  tillsammans med henne och genast anmäler sig en dam som vill sjunga. De ackompanjeras av en duktig elev. 

Alla barn sjunger ”Idas sommarvisa”, även här ackompanjerad av en duktig elev.

Efter  uppspelningarna är det kaffe- och saftkalas ute i solen på Åses altan.

Den 6 juni nationaldagens morgon kom min svärdotter in för att låna kikaren. Hon såg något konstigt på den lilla ön, i folkmun kallad Madagaskar, det såg ut som en svartgrå massa som invaderat klipporna. I kikaren syntes tydligt att det var skarvar och det är ju inga fåglar man gärna vill ha inpå knutarna. De slår sig ner på öar i skärgården och lever i kollonier och förstör naturen med sin spillning som innehåller frätande ammoniak. Det tar död på växtligheten, träden dör och inget kan växa där.

När vi hade tittat i kikaren ett tag gick jag in efter kameran. Jag har ju 16 x zoom så det borde ju gå att se fåglarna. Det blev ändå ganska suddigt och de flesta skarvar hade tagit till flykten, men vi ser ändå några stycken.

Det var skönt att de försvann, för om de börjar bygga bo och slår sig ner är det ingen vacker syn. I Stockholms skärgård finns det några öar som är helt förstörda. Om man skulle kunna få bort skarvarna, så skulle ön blomstra igen, för ammoniak omvandlas till nitrat och det är en bra gödning för växter. Kunde man skjuta av skarvarna så får yrkesfiskarna också mer fisk, för fisk är ju skarvarnas föda. Viss skyddsjakt utövas. Skarven är en skyddad fågel inom EU så allmän jakt på skarvar är inte tillåten.

För många, många år sedan planterade jag en klart blå Akleja i en rabatt. Jag tror inte den kom igen året efter, men sen kom den i en massa olika färger. Den hade frösått sig själv och jag var så förvånad att den fick så olika färger, för det var ju bara en blå blomma jag hade satt ner.

Nu kommer den varje år så här tidigt och jag älskar verkligen den blomman för den blommar före alla andra blommor, om man inte räknar med lökväxterna, för de kommer ju alldeles efter påsk.

När vi senare för några år sedan tog en tur till Lettland hittade vi en marknad i Riga där de sålde allt möjligt. Jag fick då syn på en fröpåse med en fin bild på gula Aklejor. Jag köpte den genast, men av någon anledning blev den liggande tills förra året, då jag satte ner ett par frön i jorden. Det kom upp en växt liknande den vanliga Aklejan, men aldrig någon blomma. Blomman kom i år, vilket förstås betyder att den måste vara tvåårig eller flerårig. Texten på påsen kunde jag inte läsa för det såg ut att vara ryska bokstäver. Kanske heter den Aquilegia chrysanta 'Yellow Queen', som jag såg på internet att de gula kunde heta. Visst är den vacker som en drottning!

Ibland när man är ute och åker ser man en skylt där det står loppis. Stannar man och följer skyltningen kommer man ofta in i något förråd utanför en bostad och där finns diverse skräp och kanske även fynd. Vi provade på detta eftersom det var regn och ruskväder och någonting ska man ju roa sig med.

Söndagens fynd var ett par alldeles nya svarta svenskgjorda träskor, 50 kronor, som passade Janne bra. Det andra fyndet var två assietter spisa-ribb Gustavsberg. Eftersom jag redan har dessa tallrikar var det bra att kunna komplettera och de kostade bara 30 kr/styck. De brukar vara fyra, fem gånger så dyra.