Vi kom iväg ganska tidigt för vi ville se så mycket i detta område. Vi ville se en del kyrkor och klosterruiner som förekom i romanerna om Arn och även lite till. Den första kyrkan som vi ville se var Forshem, som inte ligger så långt ifrån Kinnekulle.
Vi fick också se relieferna som en som kallas Forshemsmästaren och här är en av relieferna.
I romanen anser man att det föreställer Arn, men i verkligheten kan det vara kyrkans donator från borgen Aranäs. Man vet inte vem egentligen.
Vi fortsatte till Husaby kyrka som ligger vid foten av Kinnekulle. I Arns berättelse sägs det att det var en kall vinter på 1100-talet när Arn kom in i kyrkan och den var varm. Under repetitionerna av julmässan såg han Cecilia och fann sitt livs kärlek.
Utanför kyrkan finns två gravmonument som förknippas till kung Olof och drottning Estrid. Kistorna kan dateras till sent 1100-tal.
I Husaby finns också en mycket gammal källa, S:t Sigfrids källa. En livskraftig historieskrivning berättar att landets förste kristna kung, Olof, döptes till den kristna läran i ett källarsprång i Husby. Man vet egentligen vem som döpte honom eller var det var, kanske i England, men man tror att det är den missionsbiskopen Sigfrid. Då skulle det vara i S:t Brigidas källa i närheten av Biskopsborgen.
Vi fortsatte sedan till Varnhem och såg den stora kyrkan med en klosterruin, museum och kryddträdgård.
Här var Arn som barn och det var här som han lärde sig skjuta med båge och pil. Här fanns et kloster för både kvinnor och män.
Kryddträdgården hade en egen plats.
I Gudhem var murarna på klostret mycket högre än vi sett för. Det var var ett nunnekloster. Här är den vackra kyrkan.
Om vi nu ska dra in romanen om Arn igen, så var det i det här klostret som Cecilia satt och trånade efter Arn.
Vi hade väl egentligen sett nog nu, men vi åkte ändå till Skara för att se domkyrkan. Den var mycket vacker och dessutom hade forshemsmästaren varit framme och gjort reliefer här också, men här kallas han Skaramästaren. Här är kyrkan.
