Barbros bildblogg

När vi åkte till Sydamerika, var Jannes resväska trasig när den kom på bandet. Vi lämnade in både bild och text för att vi skulle få pengar för att den gått sönder, men vi fick inte några pengar trots att guiden hjälpte oss.

Nu var det i alla fall dags att köpa en ny. Vi hade varit på en billig affär, Rusta, men vi gillade inte väskorna. Vi åkte till Täby Centrum som har det mesta.

Först gick vi in i en affär som hette Accent. Där fanns det bara en rosa väska som var på rea och den ville vi inte ha. och alla de andra färgerna var mycket dyrare, över 2000 kronor.

Vi visste att det fanns en väskaffär en trappa upp och där var de ännu dyrare. Det fanns väskor för 2500kr och över 4000kr. Många väskor hade de, men vi spenderar inte så mycket pengar på en resväska.

Sen hittade vi ytterligare en väskaffär, men allt var dyrt.

Högst uppe på övre våningen finns clas ohlson, som har en massa saker och vi hade sett att de hade haft två sorters resväskor för länge sedan. Vi hittade en lagom stor resväska som var riktigt snygg och billig. Den kostade 799kr och eftersom Janne var medlem, så fick vi 20 procent rabatt. Nu var vi nöjda med vårt köp och här är väskan som alltså bara kostade 639 kronor. 

I Österåker har vi tagit emot flyktingar precis som alla kommuner gör. Täljöviken, ett f.d. konferensgård som stått tom i många år, blev ett passande boende för flyktingarna tills de får ett annat boende.

Tove som till vardags är verksamhetschef för vård och omsorg är nu även platschef för Täljöviken. En dag frågade Tove mig om jag skulle kunna lära barnen lite svenska, för de vuxna hade redan en lärare som gav dem undervisning. Jag var lite tveksam, eftersom jag faktiskt inte hade undervisat på åtta år. Dessutom vill man kanske vara en glad pensionär, som har alla dagar tomma och kan göra vad som faller mig in, när man får en idé. Tove tyckte att jag kunde vara med på de vuxnas lektion en gång för att se hur det var. 

Sagt och gjort, jag bestämde mig för att lära barnen bokstäver och ord. De lyssnade och härmade och skrev. Många föräldrar var med också och gjorde allt som barnen gjorde. Ibland kommer det inte så många, men ibland blir vi jättemånga. Ibland blir det fler vuxna än barn, men det gör ju ingenting för alla ska ju ändå lära sig svenska.

Jag har inte långt att köra till Täljöviken, det tar bara 5 - 10 minuter dit och jag tycker det är riktigt roligt. Vi håller till i matsalen och där finns det massor av plats, så alla som vill kan ju komma. Jag åker dit på tisdagar och torsdagar mellan 11 - 12. Ibland kan det bli lite längre eftersom en del vill prata och ha lite egen tid med mig, för att de vill säga ord som är svåra att uttala. Naturligtvis blir man glad när man ser hur ivriga de är. 

Vi har nu kommit till I och J i alfabetet och jag hoppas bli klar med alfabetet tills vi ska åka till Kuba i Mars. Jag försöker också ta med mig något i min väska som jag visar, exempelvis en ask på A och en bil (leksak) på B. Jag försöker också hitta bilder på rum, badrum, sovrum o. dyl. för att de ska veta vad allt i rummen heter. De blir lite ivriga och skriver på bilderna, sedan försöker vi komma ihåg orden på nästa lektion och det går riktigt bra.

Jag vill inte ta kameran med mig för att fota, så jag har tagit de här bilderna från datorn. Då hittade jag också två ställen där Täljöviken, som förr var LO-s men nu kommunens, berättade om Täljöviken.

Här är Expressen som publicerade artikeln den 9 augusti 2015  -

http://www.expressen.se/kultur/odehuset-en-symbol-for-de-gyllene-aren/

Sveriges Radio publicerade sin historia den 1 september 2015 - 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=6242857

I eftermiddag såg jag att det har blivit  -15,2 grader och det kändes ordentligt i kroppen när vi tog vår promenad, men det var nog ändå ett par grader varmare just när vi var ute.

Nu är det is på vattnet, eftersom snön ligger där, utan is hade ju snön sjunkit.

Här kommer det bilder.

Nu har vi redan blivit frusna trots att vi hade underställ på oss.

Nu blev inte promenaden så lång för kylan sved, så nu kommer vi hem snart.

Hu, nu får det inte bli kallare!

På dagen var det vackert väder och vi åkte upp till Rimbo för att titta på Annas och Lars nya katt. Hon var så söt den lilla kattfröken. Att klösa är roligt.

Se hur söt och go´ Myzan Nilzon är.

Det snöade lite på kvällen och på natten kom det lite mera snö, men inte särskilt mycket ändå. Janne skulle åka bil en bra bit, så han var rädd för att det skulle bli väldigt halt. Dessbättre så hade man saltat och sandat bra, så det var ingen fara.

Det är faktiskt vackert med snö.

Den lilla lysande renen passar bäst i snön.

I morse kom Tove, Tomas, Julia och Linnea från Finlandsbåten och de hade haft en bra jul. Julia visade alla julklapparna, men Linnea var lite sömnig, för båten kommer in mycket tidigt på morgonen. Jag får nog se vad hon fått av tomten senare.

Fram emot dagen var flickorna ute och lekte i snön.

I år åkte Tomas och Tove med barnen till Finland och då blev vi alldeles ensamma. Vi har varit ensamma ett par jular förr också och det kändes både bra och ensamt. Vi gick en lång promenad på julaftonen och det var skönt.

Vi hade vår jul på Juldagen istället. Göran var ledig och Anna och Lars kom också. Jag hade lagat mat, men inte så mycket som vanligt och det var alldeles lagom faktiskt. Så här såg det ut när alla hade tagit sill och en del annat. 

Här sitter Janne och Göran och funderar på att fortsätta att äta.

Efter maten fikade vi på vår fina altan.

Anna och jag överraskade med att dela ut julklapparna med tomtemössor på huvudet.

Vi hade skojigt när vi delade ut julklapparna.

På Annandagen tog vi en promenad på 1 1/2 timme och vädret var underbart. Vi gick först ner till Nantes. På andra sidan ser vi Resarö.

  

  

Anna hade skrivit på Facebook att hon skulle stå på växtförsäljningen. Hon jobbar ju gratis på Vaxholms katthem och nu skulle de få ihop lite pengar till kattmat och dylikt på julmarknaden. Österåkers Lucia skulle också komma, men det blev så väldigt mycket folk, så vi valde att åka hem.

I alla fall fanns det många stånd att titta på.

Här fanns det en massa tomtar.

Här är det lite luftigare, så man slipper trängas. Vid det nästan tomma bordet får man lära sig att swisha, men det kunde jag sedan länge.

Min kompis Åsa står och säljer egenhändigt gjorda keramikfat och lite andra keramiksaker.

Anna frös om fötterna, men hade i alla fall både mössa och halsduk där hon stod och jagade pengar till katterna.

Själv köpte jag en Amaryllis som hade tre knoppar. Jag hade tidigare köpt en julblomma, men den har redan slagit ut lite för tidigt.

Den här kommer nog lagom till jul.

Här häller byggkillen ut golvspackel för vi ska ha värme under våra klinkers.

Här har vi fått upp tre glasdörrar.

Sex dörrar och då närmare sig.

Nu är allt glas uppsatt och nu är det bara lite fina brädor som ska målas så småningom.

Nu kan vi bara njuta och fundera på hur vi ska möblera. Troligen kommer vi att handla nya möbler till sommaren.

Här är dukat till lite kaffefrämmande.

Vi satte igång med att riva golvet som bara hade trätrallar. Nja, inte bara trallar förstås, det fanns ju isolering och annat också.

Här finns glasen kvar, men inte mycket kvar av golvet.

Här har byggarna kommit och nu är glasen borttagna. Vi skänkte bort glasen, för det är svårt att sälja glas, när vintern snart kommer. Får de stå mot en vägg där också många ska gå, så skulle fönstren snart gå sönder. Grabben blev glad, som fick dem till sin sommarstuga.

Här ligger brädorna tätare eftersom vi ska ha ett annat golv.

Så här hade vi också lagt isoleringen, men nu blir den tjockare och det är bra för då fryser vi inte om fötterna.

Här jobbar en av våra byggare och när dagen var slut, så blev det klart i tid. Det blir ju mörkt den här årstiden.

Så småningom ska det bli klinkers, kanske så här.

I fredags kom Tomas in och föreslog att vi skulle äta inne hos honom. Det blev en trevlig stund. När vi kom in stod Linnea och vek servietter.

Tove hade lagat lasagne och den var verkligen god. Vi åt riktigt stora portioner både barnen och vi. Det var så gott att jag glömde att fota. Här är vi ganska mätta.

Vi tog en liten paus och Linnea hade gjort lotter till oss så att vi kunde vinna saker. Här hjälper Julia till med att se om farfar har vunnit något. 

Här drar Linnea vinstlotterna.

Efter detta skulle vi få kaffe och jag hade ordnat med hallonpaj och vispgrädde. Vi hade en mysig stund.

Eftersom både Julia och Linnea tycker så mycket om att klänga och klättra, så åkte vi iväg till den lekplats som de har varit sedan de var små. Förr var det mest gungor, men nu var det lite klättra. Den här som lutar lite grand gillade de.

Balansgång var en utmaning.

Ibland gjorde de hopp så att man var lite skraj för att de skulle göra illa sig, men det gick bra.

På den här ställningen kan man göra mycket. Man kan gå armgång eller hänga i knävecken.

De hade i alla fall jättekul!