Från Hovs hallar kan man åka över till Hallands väderö. Vi åkte inte dit, men vi såg ön från land. I den här delen av Skåne hade vi inte varit särskilt mycket, så det var roligt att få se ön.
På vägen ner stannade vi vid Vreta kloster. Här ser vi kyrkan och vid sidan fanns ruiner av den tidigare klosterkyrkan.
Vi fortsatte sedan ner mot Jönköping och passerade Brahe hus. Vi njöt också av utsikten vid Vättern.
Väl nere hos våra vänner tog vi en promenad, pratade och umgicks och sedan vankades en god middag.
Dagen efter åkte vi till Birgit Nilssons barndomshem. Där fick vi veta det mesta om henne. Vi fick höra var och när hon hade sina framträdanden. Hennes vackra kläder fanns i montrar och naturligtvis skulle hon vara vacker när hon framträdde. Birgit berättade själv att hon var samlare och gick på loppis, men så fina fynd har jag aldrig fått. Apropå kläder hade Birgit många beundrare och en del av dem gick och lyssnade i Stockholm så ofta de kunde. Efter att de varit på en föreställning köpte de en docka med hemsydda kläder lika som Birgit hade på föreställningen.
Ett av paren var faktiskt min syster Marianne och Sture. De var med på Brasilienresan. Där fanns också två par som var med på resan till Peru och Uzbekistan och Turkmenistan. Sen var det ett par som var med i Peru och Brasilien. När vi var i Brasilien eller om det var vid mailandet så bjöd vi in dem till oss.
Vi pratade lite om framtida resor och det kanske fanns några gemensamma tankar om vart vi ville. Det får man se. Jag hade i alla fall tagit kontakt med vår trevliga reseledare Sven, som genast lade upp en lista på var och när han skulle jobba. Han hälsade till oss alla.
Vi hade i alla fall mycket trevligt och maten som jag lagat var tillräcklig, för det blev ganska mycket kvar, så det räckte två dagar ytterligare för oss två.
Solen värmde på eftermiddagen, men sen blev det lite kallare, så vi tog filtar över axlarna.
Här kommer lite bilder.
Nu önskar jag verkligen, att jag får hem min dator, för det är lite lättare att blogga då. En dryg vecka ytterligare får jag vänta.
I Wikipedia står det: "Ensta Krog öppnades på 1680-talet utefter landsvägen mellan Stockholm och Finland och var under 1700-talet en av de större gästgivaregårnarna i landet. Ensta Krog fungerade även som tingsplats för Danderyds skeppslag. Numera utgår ett antal av kommunens motionsleder från Ensta krog och Friluftsfrämjandet har lokaler där. Det finns minst 3 motionsspår på 2,5 km med belysning (med 100-meters markeringar), 5,4 km och 10,3 km."
När vi var små hade vi tillgång till ett sommarställe i Ensta. Nu finns inga sommarstugor kvar.
Vi ser till flickorna eftersom Tomas och Tove inte har semester än och det är lite roligt. Den här gången ville de åka till den roliga lekplatsen. De tycker allt är roligt där. En rolig gunga. Den kan man faktiskt gunga många i.
Julia tog det försiktigt för hon är gipsad, eftersom hon bröt tummen för några veckor sedan. Här kan man både hoppa över och klättra under om man tävlar.
Armgång har de ofta tävlat med varandra i men här måste Julia avstå.
Balansera på lina är kul.
Julia är väldigt stark. Hon prövar här de vuxnas tunga stockar. Janne lyfte ungefär lika högt som Julia och jag fick nog upp en cm bara.
Sen gick vi ett av spåren och där fanns det frågor på engelska som någon hade glömt att ta ner, men det tyckte flickorna var roligt.
Julia bar Linnea en stund för hon hade lite ont i foten en stund.
En av dagarna när vi var i Turkiet firades någonting, eller kanske en speciell dag bara. Vid sjutiden på kvällen såg vi att de hade dekorerat bassängen med ballonger.
På altanen hade man en fin dekoration och det var också där man grillade maten varje dag.
Inne i matsalen hade man dukat med fina löpare på borden och satt på guldfärgade tygstycken på stolsryggen.
Som vanligt hade man massor av kakor och små bakelser även denna dag. Så här såg det ut både på lunchen, kaffestunden och middagen.
Maten var det aldrig några klagomål på, det var verkligen bra mat.
Vi gillar ju verkligen Turkiet och jag tror vi har varit där minst 7 gånger. Jag hade tänkt att jag skulle skriva så mycket på min blogg, men vi hade en urusel lina ut. Det var fullt sjå att bara skriva ett par ord och en bild på Facebook, så det blev ingen blogg. I övrigt hade vi ett fantastiskt bra hotell med all inklusive.
Vårt hotell hade en strålande utsikt.
I bakgrunden ser vi den stora klippan och den blev vi nyfiken på så vi tog en taxi och åkte upp. Där såg vi också att kryssningsbåtarna lade sig.
Som tur var åkte vi inte i en hyrd bil, för det var fruktansvärda svängar och inte var det roligt att få möte heller. Taxichauffören var en hejare på att ta alla kurvor. Högst upp var det förstås inträde och sen fick vi gå till högsta toppen. Det var lite jobbigt för mig, men upp skulle vi. Murarna som vi hade sett på långt håll fanns överallt.
Här ser vi en vy över både mur och Alanya Castle.
På den här sidan ser vi staden Alanya bäst.
På den här sidan bodde vi och det var egentligen långt till höger på bilden, ungefär om man går rakt in mot stranden där man ser en liten farkost.
Lite om detta.
Alanyas slott ligger uppe på en sovande halvö som skjuter ut i havet. Eftersom denna halvö är svårt att nå, land eller havet, är därför lätt att försvara, under många århundraden slottet varit hem för mänsklig bosättning.
Fram till den 2: a århundrade f.Kr hade de sin frihet av att hindra attacker och kunde klara sig av styrkan av sitt geografiska läge.1:a århundradet f.Kr. hade staden blivit en pirat fristad. Det togs av romarna under ledning av Pompejus i 65 f.Kr.
Turkiet har tidigare tillhört två stora riken, nämligen det Bysantiska och det Osmanska Riket. Det Bysantiska riket finns det tyvärr inte mycket mer än små ruiner att se från. Riket bestod från 330-talet ända till 1453 innan det slutligen gick under.
Alanya invaderades av mongolerna från öst, staden såldes 1427 till Mamlukerna i Egypten och i 1571 införlivades det Osmanska riket. År 1868 blev en del av Antalya, som det är idag.
Det Osmanska riket uppstod som en stormakt i Turkiet från 1299-1923 tills även det föll och idag ser vi den Turkiska republiken som styr landet idag.
Idag har Stockholm Marathon gått i regn och blåst och segertiden var 2.18.22 och här hemma har syrenerna slagit ut och det är så vackert.
Ett stort syrenträd med vita blommor gillar vi också.
Man passar på att plocka syrener och sätter både här och där. Det gäller att passa på för de blommar bara en kort tid.
Att det var en varm vår syns kanske här. Vi satte potatisen och det var en chansning. Vi täckte över landet i c:a tre veckor sen tog vi bort täckningen. Nu är det dags att kupa potatisen.
Den här kom nog inte så mycket tidigare än vanligt. Den heter Gulltörel och den har vi haft i den här rabatten i många år.
Löjtnanshjärtat kommer också vid den här tiden. Något som är lite ovanligt är att rabatterna inte är särskilt rensade. Eftersom vi brukar hjälpa till med rensningen blev det för jobbigt med allt som skulle göras. Vi beslutade att det fick bli som det var.
Janne har rensat och gjort fint i poolen, men sen måste det underhållas. Sen kommer de små rosa minirosorna här.
Vårt päronträd är inte gammalt och så här mycket blommor har det aldrig fått. Bakom päronträdet är ett viltkörsbärsträd. Det var inte meningen att vi skulle ha ett sådant där, så det ska vi nog såga ner, men det är fint när det blommar.
Vi fick en bra hytt med ett stort fönster. Jag kunde inte låta bli att ta en bild av de fina gamla husen på söder. Jag älskar denna utsikt.
Vi brydde oss inte om att ta en middag eller smörgåsbord, vi älskar räkmackor och så fick det bli.
Vi har faktiskt åkt Vikingbåtarna på kryssning, men den här båten tyckte vi var mycket trevligare. Det var faktiskt mycket bättre underhållning på denna båt. Det var två grabbar och en tjej som sjöng och pianisten, Pancho, var mycket duktig. Vi satt länge vid flygeln och timmen blev sen. Här på bilden spelar Pancho el-piano och en av sångarna fattas . Jag tog en god drink och Janne tog en öl.
Det blåste en del, så dessa bilder är också tagna genom fönstret. Det är så vackert.
Den här dagen åt vi smörgåsbord och även detta var mycket godare än på Viking. Nu tar det nog ett tag innan vi åker igen, men då blir det alldeles säkert Birka vi åker.
Rabarbern är en trevlig grönsak för den kommer riktigt tidigt. Själv har jag inte gjort någon rabarberpaj ännu, men Tove gjorde en redan den 3:e eller den 4:e maj.
Den 27 april fotade jag rabarbern. Det är första bilden. Sedan den 5:e och till sist den 9:e maj.
Jag och Janne satte ner potatisen i mitten av April. Det var en chansning, men vi täckte landet och nu ser man att potatisen redan har blad.
Kryddorna har kommit snällt också. Persiljan har inte vuxit upp där, den är från Coop.
Snart blommar också fruktträden. Nu är det verkligen sommar.
