Barbros bildblogg

Vädret var väl inte det bästa med snö, halka och blåst, så vi var inne. Julia åkte ett par timmar till en kompis, men kom hem till lunch. Vi hade bestämt att det skulle bli pannkaka till lunch. Linnea vispade pannkakssmeten så det stod härliga till, hennes lilla arm blev alldeles trött. På slutet fick jag vispa lite. Sen skulle vi steka pannkakorna och hela tiden hjälpte hon till.

Vi åt och alla var nöjda, Julia var särskilt glad och tog stora lass av grevinnesylten som jag gjorde i somras. Hon älskar den. Namnet på sylten låter mycket märkvärdigt, men den innehåller bara fläderbär, äpplen och socker.

På eftermiddagen spelade Julia fiol för oss och Linnea satt och pyssla med papper och tomma toarullar. Jag tror det skulle bli ett slott.

Idag var det en riktig latdag. Vi satt länge och tittade på morgonprogrammet vid TV. Sen åkte vi in till Åkersberga för att köpa en rullgardin. Det skulle vi ha gjort tidigare i veckan, men ibland har man ingen lust att gå i affärer. Vi hittade i alla fall en som skulle passa i vårt sovrum. Den gamla var så dålig, så det var hög tid. Vi skulle också ha köpt en till gästrummet, men de hade inte rätt bredd på rullgardinerna till det fönstret, så det blev tyvärr ingen.

Rullgardinen var inte särskilt svår att sätta på plats. Naturligtvis ska gardinerna sättas upp också, men när de ändå var nertagna, så fick de gå i tvättmaskinen.

    Efter att vi köpt rullgardinen åkte vi vidare till Coop. Vi skulle bara handla lite som fattades till maten. Vi gillar Coop och de har så trevlig och hjälpsam personal. Vi hoppas att det håller i sig, för affären har bara funnits där drygt ett år.

När vi kom hem var det dags att hämta posten och där låg två böcker som jag hade köpt, så att jag skulle ha lite lättsam och trevlig läsning på vår korta resa till Salalah om en vecka.

Lägg märke till att den lilla boken bläddras uppåt i ställe för att bläddra åt sidan. Den är så liten och lätt, så jag undrar om jag ser att läsa i den. "Analfabeten som kunde räkna" är en bok skriven av Jonas Jonasson som också skrivit "Hundraåringen". "Kaffe med musik" har jag också stora förväntningar på, för den författaren har jag läst två roliga böcker av för några år sedan.

Vi kom i god tid till föreställningen och passade på att se oss omkring. Täby Centrum har blivit ännu större än det var förr och nu börjar jag vänja mig och hitta var de olika affärerna ligger, det var svårt när det var tillbyggt.

När vi hade köpt biobiljetterna passade vi på att gå till Forex för att växla lite pengar till vår resa till Salalah. Salalah är en stad i södra Oman i guvernementet Dhofar vid kusten mot Arabiska havet.

Philomena är en mor som fick en son, när hon var mycket ung och barnet blev bortadopterad av nunnor mot hennes vilja. Hon fick hjälp med att söka efter sin son.  Modern spelas av Judi Dench, som är en fantastisk skådespelerska. jag har sett flera filmer med henne, bl. a. Hotel Marigold.

Filmen var mycket gripande och jag blev rörd vid många tillfällen och kände att tårarna rann. Filmen hade verklighetsbakgrund och jag kan verkligen rekommendera den. Jag ger den 5 stjärnor.

Efter filmen gick vi och åt mat. Vi hade en riktigt trevlig dag.

Någon gång i månaden och ibland oftare träffar Janne några kompisar och sätter sig och spelar lite låtar.

De har träffats i olika orkestrar och storband där de tränat, men de här träffarna är lite mer på skoj och jag tycker det ser ut som om de har kul.

Anne-Marie bor på äldreboendet Korallen i Vallentuna. Jag minns så väl när hon kom och hälsade på oss hemma när vi var små. Ofta hade hon någon liten sak eller godis med sig. Jag minns särskilt vid påsken, när hon hade fina påskägg med sig. Här är vi riktigt små, vi får gå ut på promenad med vår moster och jag tror det är på Skeppsbron. Året är 1949 och Anne-Marie är 25 år.

Fortfarande är vår moster glad och rolig och hon är så go´och fin.

För det mesta har vi varit två eller tre, men idag var det söndag och då kunde alla fyra uppvakta henne.

Igår konstaterade Linneas läkare att det hade gått hål i örat på henne. Det verkar som om det inte vill läka ordentligt, men så är det ibland med "öronbarn". Linnea hade först varit hemma måndag till onsdag med feber och fick sedan gå till skolan, eftersom hon var pigg och feberfri på torsdagen. Enligt läkaren hade det troligen gått hål redan på måndagen.

Det började värka i örat på eftermiddagen i skolan, så idag var det bara att vara hemma igen. Hon var skapligt pigg med bara lite feber.

Ute snöade det länge. På förmiddagen snöade det utan att man såg ett moln. Himlen var blå och man kunde undra varifrån snön kom. Sen mulnade det till och det kom jättestora snöflingor.

På eftermiddagen upphörde snöandet och jag kände att jag måste komma ut, så jag skottade både vår och Tomas uppfart. Janne fick sitta inne hos Linnea.

Varje morgon gick jag från Idungatan till Odenplan och tog tunnelbanan till Rågsved. Efter arbetsdagens slut var det förstås samma väg fast bakvänd, från Odenplans tunnelbanestation till Norrtullsgatan ner mot Norrtull, tills jag kom till Idungatan.

Jag tror faktiskt inte att jag har åkt till eller ifrån Odenplan sedan dess.

På facebook fick jag först se den roliga trappan upp från Odenplans tunnelbana, sen letade jag efter filmen på Youtube. Det fanns faktiskt minst fyra filmer där. Jag såg också att de var utlagda för fyra år sedan, så jag har nog försatt chansen att få gå i de trapporna med musik, men kul var det.

Visst tyckte vi att det borde varit snö på julafton åtminstone, men vintern ville tydligen inte komma då. Jag kan väl erkänna att jag tyckte att det kunde fortsätta som det var, när snön inte kom när den skulle. En vinter med barmark och plusgrader är faktiskt inte så dumt, men så tycker nog inte alla barn att det ska vara.

Vi tog en skaplig promenad idag och det var kallt om både näsa och fingrar, trots att vi klätt på oss ordentligt. Det var årets premiär för kängorna med broddar också. Visst var det vackert med snön och isen som håller på att lägga sig, men vintern är i alla fall inte den årstid jag älskar mest. Här är några dagsfärska bilder.

Det är så härligt med alla fina blommor som står överallt och Anna gjorde ett fint collage till mig. Det ska jag rama in och sätta upp tillsammans med ett som Janne fick på sin 70-årsdag.

Igår hade jag min födelsedagsfest för mina nära och kära, vilket innebär mina barn, barnbarn, systrar och allas tillbehör. Vi skulle bli 15 stycken, men Sebastian var inte med, för han skulle vara i skolan på måndagsmorgonen och Annas Lars hade en väldigt besvärlig jour, eftersom det hade kommit mycket snö och det kunde bli riktigt halt. Han jobbade i stort sett hela natten.

Jag fick mycket vackra blombuketter och även trevliga upplevelser. En upplevelse fick jag av Janne och det var en önskan, som jag hade haft i riktigt många år, en övernattning i Ishotellet. Jag fick som sagt många trevliga saker, som jag kan ta ut lite senare på året i och med att det är just upplevelser.

Vi skålade i champagne och åt en god middag. Jag hade förberett det allra mesta, men vid bordet fick jag sitta stilla och prata med alla och jag hade det riktigt trevligt.

Tomas grillade köttet som jag gjort i ordning.

Förrätten

Dags för huvudrätten.

Till sist blev det kaffe och tårta.

Innan vi skiljdes åt på kvällen tog Göran en bild på oss systrar med gubbar. Det kunde vara kul att ha, eftersom det var exakt 10 år sedan vi tog ett gruppfoto, även då höll Göran i kameran.