Barbros bildblogg

Först känns det lite jobbigt att man måste hem till snö och kyla efter en härlig resa med sol, värme och havsbad, men mycket snart finner man sig till rätta igen och tycker det är skönt att vara hemma igen. Barnbarnen kommer springande och man får en gosig kram. De berättar förtjust vad de har gjort när vi var borta. Allt känns skönt och hemvant.

En och annan dag hämtar vi dem på dagis och allt flyter på. Det blir lite barnvaktstillfällen och vi tittar på barnprogram på kvällen. Ibland sitter vi vid datorn tillsammans och barnen lär sig mycket genom äventyrs- och kunskapsspel. Vi trivs och har en härlig tillvaro.

Dessa bilder visar storkar (Painted Storks) och Påfåglar. Det var de fåglar man såg allra mest av.

På en gren satt en örn (Crested Hawk-eagle). Det var tacksamt, för de örnar man ser i luften hinner man aldrig fånga på bild.

En fågel vi hade sett förut, vid hotellområdet var Kungsfiskare (Kingfisher). Tyvärr en suddig bild.

Den här fågeln (Common Hoopoe) var mycket svårfångad. Jag fick med den på två bilder, men båda är suddiga. Den såg så rolig ut när den flög, men den var snabb så det blev ingenting av de bilderna.

Till sist den söta lilla Green Bee-eater.

Vår jeepförare och guide hade hört att någon hade sett en liten skymt av leoparder. Han visste var det brukade hålla till ett par, men det var sällan de visade sig. Han åkte åt det hållet och där var det massor av jeepar med passagerare. Alla trängdes och tittade uppåt en bergshylla. Plötsligt kom vi fram och kunde se två leoparder i solskenet på klippan, fantastiskt! Det är inte många som får se dem.

Vi fortsatte sedan åt ett annat håll för att återigen hålla utkik efter de vilda elefanterna. Plötsligt skymtade vi en liten unge i djungeln, men vi tappade bort den igen. Efter många rundor såg vi en stor elefant komma emot oss. Guiden, som kände området, visste att den sedan rörde sig mot vattnet i närheten. Vi rundade elefanten och åkte mot vattnet. Där kom plötsligt elefanter från alla håll och kanter. Från ett håll kom fyra stycken i en rad, varav den ena var mycket liten. Från ett helt oväntat håll kom sedan en elefant med en ännu mindre unge. Hon ställde sig mycket nära oss och ammade sin lilla baby.

Det började skymma och det var dags att åka ur nationalparken och då kom vi återigen till leopardernas klippa. Döm om vår förvåning när vi såg att den stora leoparden låg och poserade högst upp på klippan. Vilken dag och vilken lycka vi kände!

Att vägen hem till hotellet tog åtskilliga timmar gjorde ingenting. Vi kom dit strax före halv två på natten och somnade gott.

Efter flera timmars resa på smala och skumpiga vägar kom vi fram till Yala nationalpark som är 979 kvadratkilometer. Det är bara 141 kvadratkilometer som är tillgänglig för allmänheten. I Sri Lankas nationalpark finns djungel, stränder, sötvattensjöar, floder och steniga buskskogar. Yala har världens högsta bestånd av leoparder och man kan se andra stora djur som elefanter, krokodiler, vildsvin, vattenbufflar och apor, men det finns också många fåglar, både i luften och på marken.

Vår chaufför hyrde en jeep som vi åkte runt med. Det första vi såg var ett vildsvin och sedan vattenbufflar. Vildsvin har vi ju hemma, så det var ju inte så exotiskt, men vilda vattenbufflar var roligt att få se. Nu fick vi också se stora krokodiler som vi inte lyckades se i floden för några dagar sedan.

Hela tiden var uppmärksamheten på båda sidor av vägen, för vi ville ju se de vilda elefanterna. I stället såg vi apor (makaker?) som hoppade från träd till träd och något slags kräldjur, som jag inte riktigt uppfattade namnet på. Jag tyckte de sa leguan, men är det verkligen en sådan, för den är ju lite lik varanerna, som vi såg vid floden, utom det att de vi såg då hade en helt annan mönstring på kroppen. Finns någon som vet vad detta är, så vill jag gärna veta det.

Nästa upplevelse var en mungo, som sprang kors och tvärs över vägen. Den fick mig förstås att tänka på Rikki-Tikki-Tavi i Djungelboken, när han räddade familjen från ormattacker. Sedan såg vi hjortar i stora mängder. Den här hjorten heter Axishjort och den ser ju ut som Disneys Bambi.

Ännu hade vi inte sett någon elefant, men vi fortsatte att söka i djungeln.

Med taxi som kördes av vår vän Nihal färdades vi söderut från Bentota upp till Yala Nationalpark. Vi följde kusten och såg vackra ställen. I närheten av Hikkaduwa avvek vi för att se gruvan där den blå månstenen hämtas upp. Vi såg gruvhålet där man klättrar ner i gruvan och tar upp stenarna. Sedan vaskas de så att alla de värdefulla blå stenarna och även vita tas om hand och slipas. Nära gruvan fick vi också se ett fruktträd. Eftersom jag aldrig har sett ett sådant är jag osäker på vad det var för slags träd, men eventuellt ett durioträd.

I Hikkaduwa som var drabbad av tsunamin såg vi ett monument som japanerna ställt upp till minne av denna katastrof som dödade många människor i Hikkaduwa. Just bakom finns järnvägen och det gick inte att rädda sig instängd i tåget när vågorna vattenfyllde det. Massor av människor dog och nära 40000 i övriga delar av landet. 

 Nästa stopp var staden Galle. Där finns ett gammalt fort byggt av portugiserna och senare påbyggt holländarna på 15-1600-talen.

Resan fortsatte sedan till Yala National Park.

 Hotellet vi bor på är inte fräsch och nytt, men väldigt trivsamt. Här finns mycket personal och alla gör sitt allra bästa för att vi ska trivas. Rummet städas mycket noggrant och uppassningen i matsalen är snabb och bra. Vi har halvpension och vi tycker att maten är mycket bra. Vid frukosten finns endast ost och skinka som pålägg och det kan kännas lite tjatigt, men i övrigt finns det mesta man vill ha, som exempelvis nygjord omelett, som innehåller vad just jag vill ha och färskt bröd m.m. Middagens efterrätter får mig nog tyvärr att öka minst något kilo. De är riktigt goda.

 Vi steg ombord på båten vid niotiden för att utforska vad som fanns i och i närheten av floden. Vi hade valt att betala för hela båten, för att slippa sitta upp till 15 personer och trängas. Först blev det en sväng mot mynningen av floden. Vi såg där en del fåglar vi inte sett förut. Vi fortsatte in bland mangroveträden och såg flera varaner, bl.a. en som fått en fiskelina i munnen. Vår guide skar av den för att underlätta lidandet. Vi höll förstås utkik efter krokodiler, men såg ingen stor krokodil, men ett par babykrokodiler.

 Vi gick vår sedvanliga promenad på stranden bort till den höga kullen som har ett tempel någonstans på toppen. Vi gick inte upp och tittade, för vi var klädda för bad och hade inte passande kläder med oss. Det får bli en annan dag. Vi badade i de höga vågorna och njöt. Sen träffade vi på en äldre man som erbjöd oss en tur på floden mot en rimlig summa pengar. Eftersom vi inte heller var klädda för en sådan tur, bokade vi in oss till morgondagen. Vi hoppas att få se både krokodiler och varaner då.

På morgonen tog vi en lång promenad på stranden och badade i de höga vågorna ganska långt från vårt hotell. Det kändes bra för där var inget baksug och det fanns även badvakter där.