De två första dygnen på vår semesterresa till Sri Lanka blev mycket jobbiga

Strax efter 12 på söndagsnatten startade vår resa från Arlanda med Novair. Att sitta i c:a 12 timmar i ett flygplan är ju alltid jobbigt. Vi mellanlandade i Kuwait för att tanka, men det gick ganska fort. Väl framme i Colombo fick vi reda på att det var drygt 6 mil till hotellet. Bussen rullade långsamt mot sitt mål pga all trafik. De milen tog 4 ½ timme.

 Väl framme vid hotellet ville vi tvätta av oss lite före middagen, men det skulle gå lite snabbt eftersom klockan redan var över elva på kvällen. Upp med resväskorna alltså! Janne var snabbt färdig, medan jag stod och svor över att jag inte fick upp min väska trots att jag ställt in koden. Till slut var jag på väg att bryta upp låset, men började fundera på varför inte adresslappen satt vid handtaget som vanligt. Till min fasa såg jag att väskan tillhörde någon annan. Janne hade lyft av väskan på bagagebandet och jag hade inte kollat att det verkligen var min.

 Dagen efter fick vi hjälp av resebyrån att spåra ägaren och konstaterade att min väska stod på flygplatsen. Jag hade alldeles för varma kläder och fick köpa baddräkt, blus, liten kjol, underkläder och skor. En taxiförare skulle åka till hotellet med väskan som vi felaktigt tagit med oss och sedan till flygplatsen för att hämta vår väska. I väntan på att han skulle hämta väskan hos oss skrev vi en fullmakt för att han skulle få ut väskan. Från det att föraren kom till oss tills det att jag fick min väska tog det 10 timmar, allt pga strul hos väskans ägare, strul på flygplatsen och långa köer till och från alla ställen. Väskan kom till mig klockan elva på tisdagskvällen.

1     Byggnad vid flygplatsen i Kuwait

2     Flygplatsen i Colombo

3      Trängsel på vägen

4      Kisspaus i hotell som varit Guvernörens palats

5      Klädposering i Jannes shorts

6       I nya kläder som inte var svettiga

7      Vår underbara taxichaufför Nihal som arbetade en hel dag för att vi skulle få tillbaka min resväska

8      En skål för att väskan kommit till rätta 

 

 

 

 

 

Att få se alla fina kort man har tagit med egen kamera är roligt och spännande

Julia fick en digitalkamera på sin födelsedag. Hon har ju blivit stor och fyllde 6 år. Under lång tid har hon velat lånat både min kamera och sin pappas, så det var dags för en egen. Vilken glädje det var att få se henne visa upp alla kort för oss och lillasyster Linnea. Julia har ju tagit många fina bilder. Tänk vilken skillnad det är när man kan ta massor av kort, annat var det när man själv skulle ta bilder med sin första kamera, då måste filmrullen räcka länge och det kostade massor av pengar att framkalla bilderna. Nu slåss ju fotofirmorna om kunderna, så bilderna kostar nästan ingenting.

Jag har ropat in en vas på Tradera

Jag har sedan länge haft en vas som jag har varit mycket glad åt. Den hör till serien Sagina. I nästan 40 år har jag använt den och jag hade satt tulpaner i den för ett par veckor sedan. Plötsligt tappade jag den i golvet och den gick i massor av bitar. Det var ju typiskt, för jag hade hittat ett fat i samma serie på loppisen i Täby och de var så fina tillsammans.

Eftersom jag tyckte om vasen ville jag skaffa en ny och jag letade då på internet. Den enda vas i serien Sagina som jag hittade var mycket smalare, men ändå snygg. Den är inte lika bra för tulpanbuketter, men man kan ju sätta annat i den. Den fanns på Tradera och jag vann auktionen och den blev ett riktigt fynd. Nu kan jag ha den tillsammans med mitt fruktfat.

Vi tittade ut mot en solig himmel och på åkern såg vi två rävar, eller var det vargar?

När vi tittade ut genom fönstret vid åttatiden på morgonen såg vi ett djur på åkern. En räv trodde vi att det var, men när den började gå såg den så stor ut. Det liknade inte riktigt en räv. Jag sprang efter kameran, men lyckades bara få med den en liten stund innan den gick in i vassen. Just när jag besviken stängt av kameran kom det en till och även den försvann fort till samma ställe. Då började man undra om det eventuellt kunde vara vargar. Rävar ser man väl ganska sällan två tillsammans.

Jag blev lite smårädd och har inte varit ute på åkern och tittat på spåren. Vi har ju faktiskt några vargar i närheten, kanske c:a ett par mil härifrån. Finns det någon som kan se på den suddiga filmen om det är rävar? Svansen ser ju lite stor ut som på räven, men vinterpälsen på vargarna kanske gör att den ser lite tjock ut den också.

Idag har jag varit med om något som jag inte har gjort förut

På min födelsedag fick jag ett mejl på kvällen och där stod det bl. a. så här:

” Under början av nästa vecka kommer vi att provfilma för huvudrollen i Hellströms nästa film, en äldre kvinna. …………….Om du är intresserad av att träffa oss och provfilma, svara då på detta mail, så fort som möjligt.”

 

Jag visade det för min sonhustru och fick kommentaren, ”Vilken födelsedagspresent!”  Jag svarade naturligtvis på mejlet och skrev att visst var jag intresserad, jag är ju nyfiken, så det var svårt att motstå. Ingen har någonsin förut frågat mig om jag vill provfilma för en roll i en riktig film. Staterat har jag ju gjort en hel del, men en roll har jag aldrig sökt.

 

Filmen kommer att heta ”Håligheter” och regissören heter Henrik Hellström. Han har tidigare regisserat en kritikerrosad film ”Man tänker sitt”.

 

Jag fick ett nytt mejl två dagar senare och där fanns en text som jag skulle lära mig utantill, som ett rinnande vatten. Den var inte så kort, så jag fick lov att träna mycket. Naturligtvis har de provfilmat en hel mängd äldre kvinnor för rollen som Marianne.

 

Jag åkte till Lilla Nygatan i Gamla stan och när jag tryckte in portkoden började det pirra i magen. Jag gick uppför de två trapporna med lite darr i benen, men när jag kom in i provfilmningsrummet  släppte det fort. De var mycket trevliga och jag kände lugnet komma. Jag fick berätta lite om mig själv inför kameran och sedan var det provfilmning och textläsning. Jag är nöjd och tycker det gick rätt bra, men inser förstås att det finns många som klarar detta mycket bättre än jag, så jag tror inte att det blir jag som får huvudrollen. Jag är ju bara statist, ingen skådespelare. Jag har ändå haft en rolig och lärorik upplevelse och det duger bra för mig.

 

Man har börjat arbetet med att dra in vatten och avlopp i vårt bostadsområde

Redan före sommaren började man gräva upp vägar lite här och där i området för att dra in vatten och avlopp. Vi tycker det är bra att bli anslutna till det kommunala vattnet, för vi har ju lite salt i vårt dricksvatten. Det är inte otjänligt, men smakar inte så bra. Man skulle ju kunna tro att det är havsvatten, eftersom vi bor nära en vik av saltsjön, men det är det inte. Vi har relikt vatten, dvs. det är kanske från littorinahavet.

Området är stort och jag tror det dröjer flera år innan vi får det kommunala vattnet.