Barbros bildblogg

Jag upptäckte att talgbollen nästan var slut och att fröna kanske låg under nysnön eller var uppätna. Det var alltså dags att ge fåglarna lite mer mat. I den frusna ampelväxten brukar jag lägga en hög med frön för där får de vara ifred för fyrbenta djur och talgbollarna har jag lärt mig att hänga högt för annars tar rådjuren dem så fort jag har hängt upp dem. En annan som gillar mina frön är skatan, men den kanske har krupit in i sitt risiga bo i syrenhäcken och tagit sig en tupplur. Jag har inte sett det förr på vintern, men i år använder den sitt bo , kanske som lite skydd från kylan, jag vet inte.

Jag hade knappt kommit in förrän koltrasten var vid talgbollen och festade. I morgon är det dags att inhandla nya fröer.

Det har blivit en tradition i Sverige att samlas för att äta och fira julafton i anslutning till att Kalle Ankas jul visas på TV. Alltså kom Anna och Lars i tid till programmet. Medan det höll på dukade jag och Janne julbordet och sedan var det dags för oss fem att sitta ner för att äta den traditionella maten. Hos oss var det sill, lax och Janssons frestelse först och sedan varmrätterna med skinkan, omeletten, köttbullarna, prinskorven m.m. Före efterrätten kom tomtemor med lite julklappar.

Karl-Bertil Jonssons julafton av Tage Danielsson är också tradition. Filmen har visats varje julafton sedan 1975. Karl-Bertil klär sig i pappas alltför stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Idolen var förstås Robin Hood. Det är en fantastisk berättelse som finns i Tage Danielssons ”Sagor för barn över 18 år” och den sagan vill vi aldrig vara utan på julafton.

På kvällen spelade vi ”Stockholmsspelet, liret om Stockholm”. Det var mycket frågor och spelet tog lång tid. Gissa vem som vann och fick mest pengar och de flesta stadsdelarna!

Så fort jag hade stigit ur sängen satte jag på julgröten, för den tar ju lite tid på sig innan den blir klar. Göran kom redan i går kväll, så vi åt gröt tillsammans på morgonen. Naturligtvis blev det skinksmörgås till gröten. Göran fick mandeln.

Janne och jag tog vår sedvanliga promenad efter detta och när jag sedan kom hem fick jag en oväntad julklapp. Det var en vinflaska och en burk karameller från barnbarnens dagmamma och jag förstår att det berodde på att jag gjort en hemsida till henne. Det var trevligt att hon uppskattade det.

God Jul till alla våra vänner och mina läsare av bloggen!

Jag är alltid ute i god tid för att köpa julklappar och det var jag i år också. Maten planerar jag noga och handlar det mesta i god tid, men man vill ju gärna ha lite färskt bröd i sista minuten. Detta bröd skulle handlas idag. Vägen till Arninge köpcentrum var hårt packad av snö och det kändes att det var halt, så vi körde försiktigt. När vi närmade oss var det riktigt köigt, så det tog lite tid att komma in till parkeringsplatserna. Det var verkligen massor av bilar där, men vi hade tur att hitta en bra plats. Sämre var det för en del andra som parkerade på alla möjliga konstiga ställen. Var det värt besväret för lite bröd? Ja, om man inte vill baka brödet, så måste man köpa det dagen före eller på julafton.

Idag är det den kortaste dagen på året. Solen gick upp 08.40 och ner 14.52 här i Stockholm, men i Kiruna exempelvis gick den aldrig upp idag. Dessutom har det varit fruktansvärt kallt, även inne i huset. Värmepumpen klarar inte av den här kylan och värmen från elementen räcker inte till för att få huset riktigt varmt och skönt. Vid 9-tiden i morse var det -23 grader och hur kallt det var på natten vet jag inte, men säkert ännu kallare. Inne fick vi inte upp värmen mer än till 17 grader, så vi satte igång en brasa i öppna spisen för att få det lite skönt. Tur att vi har den!

Det har också snöat väldigt mycket, så man känner sig nästan insnöad, kanske även i huvudet… för vi trodde att våra läskedrycker skulle klara sig på vår inglasade altan, men inte gjorde de det. Mycket frös sönder. Somliga gick rakt av och andra fick sprickor i glaset och drycken rann ut, men det är bara världsliga ting, julmusten räcker ändå till för fem personer. Vi får hit Anna, Lars och Göran. Skönt att kunna fira jul med sina stora barn.

Idag hade vi en liten julklappsutdelning med barnbarnen och deras föräldrar. Anledningen var att de skulle fira julen i Lappvik, Finland med syskon, kusiner och barnbarnens morföräldrar. De får säkert riktigt trevligt där, för där finns många barn samlade på julafton. Vi fick julklappar som barnbarnen hade gjort hos dagmamman. I den egenhändigt gjorda asken hade Julia lagt ett par fina örhängen som hon gjort av kottar och glitter. Visst är örhänget fint! Tyvärr saknar jag ett av dem, eftersom jag hade på mig dem när jag var och handlade och antagligen fastnade det ena i jackan och försvann bort. Jag blev så ledsen. De andra fina sakerna står framme i rummet och glädjer oss.

I slutet av året 2008 var vi i Ponta Delgada på Azorerna. De hade börjat sätta upp belysningar inför julen och naturligtvis var vi ute på kvällen för att se alla juldekorationer i kvällsbelysning. Man hade satt upp lampor och girlanger på nästan alla små gator. Jämfört med Stockholm och många andra ställen jag har varit på i jultider var detta det allra finaste jag har sett.

I torsdag tog jag hem ett par nygjorda tomtar från keramiken och de skulle förstås få en plats de också. Den nästan tandlösa tomtegumman ser glad ut att få komma in i stugvärmen. Det var oerhört kallt ute. De fick värma sig vid tomteljuset.

Den sjuarmade träljusstaken köpte vi till min pappa och mamma en jul och nu är det vi som har den. Det är vackert med levande ljus.

I kväll hade flickorna beväpnat sig med galgar och skulle föreställa krigare i barnprogrammet Barda. Programmet är som ett levande rollspel inspirerat av Tolkiens böcker. Barn får olika roller, får ett uppdrag att lösa och möter onda och goda människor. Programmet är väl egentligen för lite större barn, men kan väl ses när mamma och pappa är med. Själv har jag aldrig sett programmet.