Vädret i Salalah är verkligen fantastiskt, trots hög temperatur känns det inte så varmt eftersom det är en härlig vind

Gårdagens barberque var riktigt gott och trivsamt. Vi satte oss vid ett bord och de första som kom till bordet efter oss hade bekanta i Hästängsudd. Dessutom hade vi gemensamma intressen. Sen kom ett tyskt par som också var väldigt trevliga. Vad kan man mer önska sig.

Lite av maten här: 

 Vårt trevliga sällskap.

 Vår frukost såg ut så här idag, men jag ska nog ta för mig lite mindre i morgon.

Vi har badat och solat lite grand igen. Så här långt får vi gå eftersom det är ebb på förmiddagen.

På eftermiddagen tog vi en taxi till ett köpcenter för att se vad som fanns att spendera pengarna på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Efter 9 timmars flygfärd får vi bekanta oss med Salalah

Vårt hotell heter Hilton.

Vi fick ett stort rum i markplan, vilket vi gillar. Dessutom har vi en härlig uteplats där jag nu sitter och skriver.

Med en bra bok, lagom vågor och gott om plats för solning under parasoll.

Plötsligt dyker det upp en massa kameler. Så här många kameler har jag aldrig sett på ett och samma ställe.

Vilket underbart resmål!


Igår blev jag uppringd och de ville att jag skulle spela med i en skech med Elvis och Bobby

Elvis och Bobby är i själva verket Fredde Granberg och Peter Settman. Med andra ord är det Ronny och Ragge som återuppstår. De var ju väldigt populära på 1990-talet. Vem skulle kunna tacka nej till ett sån´t uppdrag, även om jag var i packartagen, eftersom vi åker till Salalah i natt.

Jag åkte alltså in till stan och jag skulle infinna mig på Brunnsgatan 26. Jag tog tunnelbanan till T- Centralen och knatade iväg uppför den långa trappan vid det första Kungstornet.

Med flåset i halsen var jag där uppe.

Här bakom dörren pågår inspelningen och kanske kan någon se mig, Jag hade bara något ord att säga, men jag hade väldigt roligt. Alla i rummet klappade händerna till mig när allt var klart. Fredde och Peter var riktigt nöjda och tog mig i hand och tackade. Programmet går kl 21.00 på kanal 5, men detta avsnitt kan dröja två eller tre veckor trodde grabbarna.

  

   

I natt föll det snö, så det låg som ett tungt snötäcke på marken

Vi har slarvat med promenaderna när det har varit så kallt och blåsigt, men idag gick vi en promenadi alla fall. Det var inte kallt och inte blåsigt, men riktigt mulet var det. Det blev en lite kortare bit på 3,4 km och det fick räcka.

Jag satte mig sedan ner och gjorde i ordning en dockskåpsdocka istället. Jag hade ju satt ihop huvud, armar och ben, som jag gjort på keramiken i våras. Nu skulle den stoppas upp lite och kläs. Jag bestämde att det skulle bli farmor i familjen, men hur skulle jag få lite grått hår på henne, jag hade bara en massa andra färger. Då sa Janne, att eftersom jag skulle klippa håret på honom innan resan till Salalah, så kunde jag ju använda lite av hans hårtussar. Sagt och gjort. Först klippte jag Janne, sedan fick dockan hår, men det var lite svårt att få till det. Så här blev det i alla fall.

Nu vill hon visa köket...

...och nu vill farmor lyssna på sitt barnbarn när han spelar på flygeln.



Idag var vi barnvakt för att skolan hade studiedag och det var lite mysigt

Vädret var väl inte det bästa med snö, halka och blåst, så vi var inne. Julia åkte ett par timmar till en kompis, men kom hem till lunch. Vi hade bestämt att det skulle bli pannkaka till lunch. Linnea vispade pannkakssmeten så det stod härliga till, hennes lilla arm blev alldeles trött. På slutet fick jag vispa lite. Sen skulle vi steka pannkakorna och hela tiden hjälpte hon till.

Vi åt och alla var nöjda, Julia var särskilt glad och tog stora lass av grevinnesylten som jag gjorde i somras. Hon älskar den. Namnet på sylten låter mycket märkvärdigt, men den innehåller bara fläderbär, äpplen och socker.

På eftermiddagen spelade Julia fiol för oss och Linnea satt och pyssla med papper och tomma toarullar. Jag tror det skulle bli ett slott.



När vädret är mulet och blåsigt vill man inte gärna gå några långa promenader

Idag var det en riktig latdag. Vi satt länge och tittade på morgonprogrammet vid TV. Sen åkte vi in till Åkersberga för att köpa en rullgardin. Det skulle vi ha gjort tidigare i veckan, men ibland har man ingen lust att gå i affärer. Vi hittade i alla fall en som skulle passa i vårt sovrum. Den gamla var så dålig, så det var hög tid. Vi skulle också ha köpt en till gästrummet, men de hade inte rätt bredd på rullgardinerna till det fönstret, så det blev tyvärr ingen.

Rullgardinen var inte särskilt svår att sätta på plats. Naturligtvis ska gardinerna sättas upp också, men när de ändå var nertagna, så fick de gå i tvättmaskinen.

    Efter att vi köpt rullgardinen åkte vi vidare till Coop. Vi skulle bara handla lite som fattades till maten. Vi gillar Coop och de har så trevlig och hjälpsam personal. Vi hoppas att det håller i sig, för affären har bara funnits där drygt ett år.

När vi kom hem var det dags att hämta posten och där låg två böcker som jag hade köpt, så att jag skulle ha lite lättsam och trevlig läsning på vår korta resa till Salalah om en vecka.

Lägg märke till att den lilla boken bläddras uppåt i ställe för att bläddra åt sidan. Den är så liten och lätt, så jag undrar om jag ser att läsa i den. "Analfabeten som kunde räkna" är en bok skriven av Jonas Jonasson som också skrivit "Hundraåringen". "Kaffe med musik" har jag också stora förväntningar på, för den författaren har jag läst två roliga böcker av för några år sedan.

Vi åkte iväg till Täby Centrum för att se filmen Philomena

Vi kom i god tid till föreställningen och passade på att se oss omkring. Täby Centrum har blivit ännu större än det var förr och nu börjar jag vänja mig och hitta var de olika affärerna ligger, det var svårt när det var tillbyggt.

När vi hade köpt biobiljetterna passade vi på att gå till Forex för att växla lite pengar till vår resa till Salalah. Salalah är en stad i södra Oman i guvernementet Dhofar vid kusten mot Arabiska havet.

Philomena är en mor som fick en son, när hon var mycket ung och barnet blev bortadopterad av nunnor mot hennes vilja. Hon fick hjälp med att söka efter sin son.  Modern spelas av Judi Dench, som är en fantastisk skådespelerska. jag har sett flera filmer med henne, bl. a. Hotel Marigold.

Filmen var mycket gripande och jag blev rörd vid många tillfällen och kände att tårarna rann. Filmen hade verklighetsbakgrund och jag kan verkligen rekommendera den. Jag ger den 5 stjärnor.


Efter filmen gick vi och åt mat. Vi hade en riktigt trevlig dag.





Idag har vi firat vår moster Anne-Marie på hennes 85-årsdag.

Anne-Marie bor på äldreboendet Korallen i Vallentuna. Jag minns så väl när hon kom och hälsade på oss hemma när vi var små. Ofta hade hon någon liten sak eller godis med sig. Jag minns särskilt vid påsken, när hon hade fina påskägg med sig. Här är vi riktigt små, vi får gå ut på promenad med vår moster och jag tror det är på Skeppsbron. Året är 1949 och Anne-Marie är 25 år.

Fortfarande är vår moster glad och rolig och hon är så go´och fin.

För det mesta har vi varit två eller tre, men idag var det söndag och då kunde alla fyra uppvakta henne.

Ibland är någon av barnbarnen sjuka och då är vi barnvakt så att föräldrarna kan jobba

Igår konstaterade Linneas läkare att det hade gått hål i örat på henne. Det verkar som om det inte vill läka ordentligt, men så är det ibland med "öronbarn". Linnea hade först varit hemma måndag till onsdag med feber och fick sedan gå till skolan, eftersom hon var pigg och feberfri på torsdagen. Enligt läkaren hade det troligen gått hål redan på måndagen.

Det började värka i örat på eftermiddagen i skolan, så idag var det bara att vara hemma igen. Hon var skapligt pigg med bara lite feber.

Ute snöade det länge. På förmiddagen snöade det utan att man såg ett moln. Himlen var blå och man kunde undra varifrån snön kom. Sen mulnade det till och det kom jättestora snöflingor.

På eftermiddagen upphörde snöandet och jag kände att jag måste komma ut, så jag skottade både vår och Tomas uppfart. Janne fick sitta inne hos Linnea.