Barbros bildblogg

För en hel del år sedan började jag på skoj göra lite saker i keramik. Vi är ett gäng som håller till i en skola här i kommunen. Vi hjälper varandra så gott det går och bränner sedan det vi gör i skolans brännugn. Kanske känner många av oss att vi skulle behöva en kurs, men vi har roligt tillsammans. Jag gjorde ”de sju små dvärgarna” till jul det första året och kanske kan någon se vem som är vem av dem. Sedan har det blivit några tomtar varje år och även lite kyrkfolk till vårt jullandskap. Inte är tomtarna så märkvärdiga, men man kan ändå säga att de är unika. När skåpen redan är fulla av mer eller mindre skeva karotter och skålar som jag har gjort, är det roligt att göra lite annat också.

Det var soligt och vi tog en promenad till Skåvsjöholm i närheten. Vi såg något som rörde sig på andra sidan viken vid Bogesund. Först såg vi inte vad det var, men när de närmade sig var det uppenbart att det inte var räven som raskade över isen utan två fina rådjur. De försvann sedan upp till villatomterna i Hästängsudd. De hade tydligen beslutat sig för att det var bättre här än i Vaxholm.

Det har snöat en hel del det sista dygnet och idag var jag ute med min vinst jag fick i en tävling i Vi i villa förra vintern. Jag filmade hur vi skottade snö och vann denna konstiga snöskovel.

Jag blev verkligen förvånad när jag provade den, för den var väldigt bra, men håll med om att den ser märklig ut. Janne håller sig till den gamla skyffeln.

Tidigt på morgonen blev vi väckta av våra barnbarn som ville se om det fanns något paket att hämta i kalendern. Visst fanns det paket och flickorna blev så glada. De hade först öppnat kalendern som mamma och pappa hade köpt och nu var det spännande att se vad vi hade. Vi har haft tygkalender i tre år nu och detta kommer vi naturligtvis inte att kunna sluta med, men vi tycker också att det är roligt. Vi letar efter småsaker till kalendern nästan hela året, för att fylla alla luckorna med småsaker. Idag blev det två små pepparkaksformar var, så när de kommer från dagmamman så vet jag att vi måste baka pepparkakor.

Vi åkte till julgransförsäljningen utanför Coop i Arninge för att köpa en Adventsgran. Den fick inte vara alltför hög, men inte heller för låg. Vi tycker att den vi köpte blev lagom. Vi hade förberett allt innan vi skulle hämta barnbarnen hos dagmamman, för vi ville att de skulle få vara med och sätta granen på plats. Tyvärr hade det redan blivit mörkt när klockan var fyra, men vi klarade det med ficklampans hjälp. Barnen var engagerade och glada.

Det var dags att ta fram den stora gipskyrkan som Jannes föräldrar hade framme på jularna. Vi har varit mycket rädda om den och hoppas att den ska hålla många år än. Flickorna placerade ut stugorna som kyrkfolket bor i och tomtarnas små stugor skulle också fram. När sedan folket och tomtarna skulle sättas på plats blev det en rolig stund för flickorna. Det blev som en lek för dem. De flyttades fram och tillbaka, hit och dit ända tills det var dags för oss att åka på julmarknad i Prästtorpet här i närheten. Vi hade en rolig och trevlig stund tillsammans medan Tove och Tomas var och storhandlade.

Idag var det inte roligt att vara ute. Kölden gick rakt igenom kläderna och snön yrde rakt i ansiktet. Det blev mest en innesittardag med lite pyssel och läsning.

Jag tycker riktigt illa om dessa dagar. Snö och kyla går an om det inte blåser.

Idag började vi göra i ordning för Advent. Vi bestämde oss för att börja i god tid, för det brukar komma så plötsligt alltid när det är dags och då blir det så bråttom. Ljusen tänds inte förrän till helgen, bara en stund nu för ett litet foto. I morgon gör vi kanske landskapet med kyrkan, kyrkfolket och tomtarna. Det är roligt att pyssla lite.

För det mesta har jag något med mig hem när jag kommer från keramiken och det blev något även idag. Jag har gjort ett antal minivaser som kanske kan passa i ett dockskåp. Jag får väl se om syrran vill ha någon av dem. Den högsta är tänkt som en golvvas och är ca 5 cm.

När man vaknar upp på morgonen och stiger ur sängen börjar man genast frysa. Fönstret som alltid är öppet lite grand på natten var lite väl mycket uppställt. Under täcket kände man inte något av kylan, men väl uppe fick man bråttom ut ur sovrummet. Jag hade inte kollat med väderleken att det skulle slå om och bli så kallt.

Utanför huset såg man inte långt, för dimman låg tät och allt såg frostigt ut. Det lättade förstås en hel del på dagen, för på vår dagliga promenad var det nästan klart väder.