Barbros bildblogg

Vi var förväntansfulla när vi åkte in till Stadsteatern och vi var inne i god tid, så vi tittade oss omkring utanför teatern och fotade lite grand vid Sergels torg.

Vi hade hört att alla sjöng istället för att tala och det var jag väldigt nyfiken på, för man kunde ju kanske tröttna på all sång. Det var verkligen inget man tröttnade på, för det var fantastiskt. Ganska fort blev man van vid att de alltid sjöng och det tillförde pjäsen mycket.

Den här föreställningen kan jag nästan lova att alla skulle tycka om, men jag vill ju inte säga så mycket om den, för föreställningen är så ovanlig att man nog ska veta så lite som möjligt.

Louise Peterhoff och Sverrir Gudnason var fantastiska, orkestern var härlig och allihopa gjorde vad de skulle. Jag gillade allt.

Gå och se den!

I år är det 60 år sedan jag och alla mina skolkamrater började i Södermalms kommunala flickskola. Då var vi 11 år gamla. Min första klass hette 1c och i den klassen gick jag till 5c. När sedan klasserna började tunnas ut och en del gick vidare till andra skolor, så delades min klass i 2 delar. Den ena halvan slogs ihop med 6a och den andra halvan med 6b. Jag gick i klass 6b och 7b som var de sista klasserna i skolan. Trots att jag bara gick i b-klassen 2 år, så har jag många gånger träffat fler av fickorna där än i c-klassen. I c-klassen har det varit svårt att träffas, det har bara varit några stycken som varit med på en träff.

Vi ville se hur vår gamla skola från 1881 såg ut nu för tiden, så vi samlades utanför. När vi höll på att fotografera varandra, så kom en man som sa, att han var skolfotograf. Det var ju passande eftersom vi ville ha ett gruppfoto. Tyvärr var hela skaran inte samlad, eftersom en del kom lite senare och en del andra skulle komma bara till restaurangen, men här är i alla fall 14 flickor av de 21 som kom med.

Den här ljusgården har blivit lite färggladare sedan vi gick i skolan här.

Vi gick runt i salarna och en del var ganska lika som på vår tid, men det mesta var omgjort.

Vi skulle förstås äta också. På Sankt Paulsgatan 21 finns ett fint ställe, van der Nootska palatset. Här tar vi en drink före maten och sedan fortsatte vi i den stora salongen med en trerätters middag.

 Jag vill gärna tacka de som jobbat med att ordna den här träffen och det är Anita, Elsie och Anna-Lena. Tack snälla ni!

Eftersom Janne och jag hade tagit upp ganska mycket kräftor, så blev det en liten kräftskiva. Vi lade upp så många kräftor vi trodde att vi skulle äta upp och det var riktigt roligt att se att flickorna gillade kräftor. Tove hade köpt en Västerbotten paj, som passar så bra till kräftor.

Tove gillade smaken på kräftorna och det var ju roligt att jag lyckats med kokningen. Tomas gillade också kräftorna och tyckte att de var ganska stora också.

Sen blev det glass i stora lass. 

Jag har gnällt över min dator som fortfarande inte har skickats till mig. Nu är vi uppe i två månader och ännu har de inte kommit till skott. Ska det vara så svårt att hitta mina filer. Jag skulle få en backup, men fick bara ca 15 % av mina filer. Nu vill jag ha alla mina filer.

Egentligen har vi slutat med att göra keramik, men om vi skulle hitta ett bra ställe att vara, så blir vi nog samma grupp som vi var för ett drygt år sedan.  Några av tjejerna har hittat ett ställe där de kan göra fina saker, men jag tycker att det är för dyrt. Hur som helst bjöd Åsa hem oss, men oturligt nog kom bara ca hälften. En del jobbade och en annan var ute med sin båt och andra kanske inte gick att få tag i just den här gången.

Jag hade inte varit hos Åsa, så jag trodde att det var kaffe med dopp ( bullar och dyl.) I sista minuten förstod jag att det var ett dopp i poolen också. Det var tur att jag tog med badkläderna.

 Åsa och hennes man köpte torpet 2001 och de har gjort så mycket fint inne i huset och även på utsidan. I byggnaden högt upp ska Åsa jobba med keramik och hon får hem en brännugn om någon vecka. Jag beundrar dem verkligen för allt jobb de har gjort.

Poolen var jättefin och det var skönt att bada i lagom ljummet vatten. Sommaren kom lite för sent och därför är det mycket kallt i havet.

Ett av paren var faktiskt min syster Marianne och Sture. De var med på Brasilienresan. Där fanns också två par som var med på resan till Peru och Uzbekistan och Turkmenistan. Sen var det ett par som var med i Peru och Brasilien. När vi var i Brasilien eller om det var vid mailandet så bjöd vi in dem till oss. 

Vi pratade lite om framtida resor och det kanske fanns några gemensamma tankar om vart vi ville. Det får man se. Jag hade i alla fall tagit kontakt med vår trevliga reseledare Sven, som genast lade upp en lista på var och när han skulle jobba. Han hälsade till oss alla.

Vi hade i alla fall mycket trevligt och maten som jag lagat var tillräcklig, för det blev ganska mycket kvar, så det räckte två dagar ytterligare för oss två.

Solen värmde på eftermiddagen, men sen blev det lite kallare, så vi tog filtar över axlarna. 

Här kommer lite bilder.

Nu önskar jag verkligen, att jag får hem min dator, för det är lite lättare att blogga då. En dryg vecka ytterligare får jag vänta. 

I Wikipedia står det: "Ensta Krog öppnades på 1680-talet utefter landsvägen mellan Stockholm och Finland och var under 1700-talet en av de större gästgivaregårnarna i landet. Ensta Krog fungerade även som tingsplats för Danderyds skeppslag. Numera utgår ett antal av kommunens motionsleder från Ensta krog och Friluftsfrämjandet har lokaler där. Det finns minst 3 motionsspår på 2,5 km med belysning (med 100-meters markeringar), 5,4 km och 10,3 km."

När vi var små hade vi tillgång till ett sommarställe i Ensta. Nu finns inga sommarstugor kvar.

Vi ser till flickorna eftersom Tomas och Tove inte har semester än och det är lite roligt. Den här gången ville de åka till den roliga lekplatsen. De tycker allt är roligt där. En rolig gunga. Den kan man faktiskt gunga många i. 

Julia tog det försiktigt för hon är gipsad, eftersom hon bröt tummen för några veckor sedan. Här kan man både hoppa över och klättra under om man tävlar.

Armgång har de ofta tävlat med varandra i men här måste Julia avstå.

Balansera på lina är kul.

Julia är väldigt stark. Hon prövar här de vuxnas tunga stockar. Janne lyfte ungefär lika högt som Julia och jag fick nog upp en cm bara.

Sen gick vi ett av spåren och där fanns det frågor på engelska som någon hade glömt att ta ner, men det tyckte flickorna var roligt.

Julia bar Linnea en stund för hon hade lite ont i foten en stund.

En av dagarna när vi var i Turkiet firades någonting, eller kanske en speciell dag bara. Vid sjutiden på kvällen såg vi att de hade dekorerat bassängen med ballonger.

På altanen hade man en fin dekoration och det var också där man grillade maten varje dag.

Inne i matsalen hade man dukat med fina löpare på borden och satt på guldfärgade tygstycken på stolsryggen.

Som vanligt hade man massor av kakor och små bakelser även denna dag. Så här såg det ut både på lunchen, kaffestunden och middagen.

Maten var det aldrig några klagomål på, det var verkligen bra mat.

Idag har Stockholm Marathon gått i regn och blåst och segertiden var 2.18.22 och här hemma har syrenerna slagit ut och det är så vackert.

Ett stort syrenträd med vita blommor gillar vi också.

Man passar på att plocka syrener och sätter både här och där. Det gäller att passa på för de blommar bara en kort tid.

Att det var en varm vår syns kanske här. Vi satte potatisen och det var en chansning. Vi täckte över landet i c:a tre veckor sen tog vi bort täckningen. Nu är det dags att kupa potatisen.

Den här kom nog inte så mycket tidigare än vanligt. Den heter Gulltörel och den har vi haft i den här rabatten i många år.       

 Löjtnanshjärtat kommer också vid den här tiden. Något som är lite ovanligt är att rabatterna inte är särskilt rensade. Eftersom vi brukar hjälpa till med rensningen blev det för jobbigt med allt som skulle göras. Vi beslutade att det fick bli som det var.       

Janne har rensat och gjort fint i poolen, men sen måste det underhållas. Sen kommer de små rosa minirosorna här.              

Vårt päronträd är inte gammalt och så här mycket blommor har det aldrig fått. Bakom päronträdet är ett viltkörsbärsträd. Det var inte meningen att vi skulle ha ett sådant där, så det ska vi nog såga ner, men det är fint när det blommar.

Vi fick en bra hytt med ett stort fönster. Jag kunde inte låta bli att ta en bild av de fina gamla husen på söder. Jag älskar denna utsikt.

Vi brydde oss inte om att ta en middag eller smörgåsbord, vi älskar räkmackor och så fick det bli.

Vi har faktiskt åkt Vikingbåtarna på kryssning, men den här båten tyckte vi var mycket trevligare. Det var faktiskt mycket bättre underhållning på denna båt. Det var två grabbar och en tjej som sjöng och pianisten, Pancho, var mycket duktig. Vi satt länge vid flygeln och timmen blev sen. Här på bilden spelar Pancho el-piano och en av sångarna fattas . Jag tog en god drink och Janne tog en öl.

Det blåste en del, så dessa bilder är också tagna genom fönstret. Det är så vackert.

Den här dagen åt vi smörgåsbord och även detta var mycket godare än på Viking. Nu tar det nog ett tag innan vi åker igen, men då blir det alldeles säkert Birka vi åker.