Barbros bildblogg

Vi åkte från vårt hotell vid åttatiden på morgonen. Färden mot Samarkand var ca 35 mil och det var i stort sett bomullsodlingar hela vägen. På en del ställen var bomullen inte plockad och på andra var plockningen igång. Då var det massor av folk som plockade. På varje fält borde man vattna 6-7ggr/säsong, men vattenbristen gör att man bara vattnar 4 gånger. Man plockar för hand två gånger, men den tredje gången plockas den maskinellt för då är det sämre kvalitté på den.

När vi kom fram var det dags för lunch och incheckning i Hotel President och efter detta såg vi det som vi väntat på, Samarkand.

Vad vi fick se var en fantastisk scen. Den vänstra byggnaden heter Ulug´bek Madrasasi och byggdes 1470-1420. Det är den äldsta. I mitten är Tillokori Madrasasi byggd 1646- 1660 och den högra Sherdor Madrasasi byggd 1646-1660.

Innan vi hann gå fram och titta lite närmare kom en grupp med härliga roliga gamla damer fram till oss. De ville fotograferas tillsammans med oss och det blev glada skratt.

Ulug´bek Madrasasi var en skola för elever som studerade astronomi. På den första bilden är den sittande mannen Mirzo Ulugbek. Fler bilder hör till denna byggnad.

Här kommer bilder på Tillokori Madrasasi.

Till sist Sherdor Madrasasi.

Det var en fantastisk upplevelse att se allt detta. Lite vila fick vi sedan på hotellet och middagen åt vi sedan i ett vackert hem.

Vi kom fram mitt i natten, lokal tid 02.10, men utcheckningen tog tid och det tog minst 2 timmar till innan vi kom till hotellet. Vi bor dessa två nätter på International Hotel Tashkent som är ett mycket tjusigt hotell. Vi fick ett stort och fint rum.

På bussen på väg till lunchen växlade vi pengar och det blev en riktigt stor hög. Vi växlade in $ 200 och fick 5 tjocka buntar med 100 sedlar i varje bunt. Valutan heter som och det blev 500000. En liten öl kostade 8000 som med dricks.

1966 var det en stor jordbävning i Tashkent och epicentrum var här där minnesmärket finns. Man sa först att det bara var ca 15 döda, men det visade sig vara flera tusen. Allt var raserat och många barn blev föräldralösa. Man fick hjälp att bygga upp staden. Nu märks det att det mesta i staden är ganska nytt och många byggnader är väldigt vackra. Klockan på bilden visar vilken tid jordbävningen började.

Här ser vi en moské och en madrasa som är en koranskola. Moskén är ganska nybyggd, men madrasan är renoverad efter jordbävningen och den byggdes på 1600-talet. Mönstren man ser är mosaik, väldigt vackert. En del gamla hus fanns här i gamla stan och de var byggda med adobe, en blandning av halm och lera. De värmer på vintern och svalkar på sommaren.

Vi åkte sedan till Indipendent Square, som tidigare hette Red Square och Lenin Square. Där var en minneslund över de som dödats i andra världskriget och där fanns byggnader med skyltar på alla som dödats i kriget. Där fanns också en staty med den gråtande modern. Här gick också 1:a majparaderna på Sovjettiden.

Vi besökte också Oktoberrevolutionens plats eller Temur Lenk platsen. Amir Temur var den som enade de turkiska folket i de här länderna. Till höger ser vi det internationella konferenscentret.

Middagen intogs vid åttatiden och det var en riktigt god middag. Här är vår guide som ska räkna ihop notan och det blev åtskilliga tusenlappar.

Tashkent var en vacker stad, rent och snyggt överallt och många parker, träd och blommor.

Den här dagen var det helg. Skolorna var stängda och alla var lediga, för att de firade Lärarnas Dag. Folk var finklädda och var ute och promenerade, ofta hela familjer.

Fram på kvällen ville flickorna sjunga och farfar ackompanjerade. Det blev svårt att filma för det var lite mörkt. Flickorna sjöng av hjärtans lust och busade lite. Det var roligt.

Igår var vi ute med båten på en sista liten tur och det var mysigt.

Idag har sönerna tagit upp båten på land för att tvätta den och se till att den mår bra över vintern.

Mina systrar och jag träffas lite då och då för att umgås och ha lite trevligt. Den här gången bestämde vi att vi skulle se Skagenmålarnas konstverk på den nyss öppnade utställningen. Det var riktigt mycket folk där. Vi åt i Prinsens kök där en gång prins Eugens luncher och middagar tillagades och maten smakade riktigt gott.

Regnet som vi fick på morgonen hade tagit slut och det var riktigt skönt ute, så vi gick runt slottet och tittade på alla blommor och också på den fina utsikten. Vi tog en massa kort på varandra och skrattade och hade roligt.

Vi åkte till filmstaden i Kista för att se Monica Z. Tiden passade oss, eftersom det ändå bara regnade.

Filmen visar Monicas liv komprimerat och Edda Magnason som spelade Monica var suveränt bra. Hon sjöng mycket bra och hon var dessutom porträttlik. Filmen visade vilka problem hon hade både med män och alkohol och hur svårt det kan vara att få det att gå ihop med barn när man har framträdanden på många håll. Det var inte utan att det kom en tår i ansiktet på mig, jag kände att filmen berörde mig.

Den här sylten gillar vi, men vi skulle kunna köpa och äta annan god sylt också. Jag gör den faktiskt nu för att vårt barnbarn Julia älskar denna sylt. Vi har kollat på flädern många gånger och kom nu fram till att det var dags att plocka av fläderbären. Det är mycket rensande, men sen är det äpplen också och det går lite fortare.

Här kommer några bilder.

Det blev fyra fyllda burkar och en halvfylld.

Det har ju varit ett underbart väder ända in i september denna sommar och man vill ju gärna hålla sommaren kvar ett tag till. Frågan är hur länge man vågar ha sina blommor ute. Rätt som det är blir det nollgradit på natten och då stryker väl alla blommor med. Jag börjar fundera på att ställa mina blommor i vårt inglasade rum snart och sedan ska de ner i den mörka källaren.

Jag passar på att ta en bild på en del av blommorna, som inte är så märkvärdiga i år. Många strök med i vintras, men jag hoppas att de här blommorna överlever och kan bli lite större och kraftigare till nästa sommar.

Så här gick vi:

Nu har vi kommit fram till bron över till Svavelsö.

Vi gick i stort sett runt alla åkrar, så innanför det som ser ut som en dåligt ritad kvadrat finns ingen bebyggelse, bara härliga vidder. Bilderna här nedanför är tagna på tre olika åkrar som kommer att bebyggas alltför tätt med villor och flerfamiljshus inom en snar framtid.

Här är den största åkern närmast Hästängsudd.

Här är de andra. 

Så här har kommunen tänkt sig. Alla de brunmålade husen ska byggas. Högst upp i kartan ville man ha en skola, men nu har jag fått information om att kommunen inte vill bygga den, de vill att en friskola ska bygga en skola där, men det finns för närvarande ingen privat intressent som vill bygga. Var ska alla barn som kommer gå i skolan? Rydboskolan är mer än full.