Barbros bildblogg

Ännu ett hotell, La Boutique, att lämna och detta hotell var verkligen ett flott hotell.

Vi åkte vidare och vårt första stopp denna dag var Perge. I Perge fanns många ruiner från tiden före Kristus och det första vi såg var en antikteater med riktigt många åskådarplatser. Där fanns också en riktigt stor arena, som var 32 m bred och 234 m lång. Den ursprungliga marknivån låg på den tiden 2 ½ m nedanför den nuvarande marken. Runt arenan fanns ett stort antal butiker o. dyl. på den tiden allt var intakt. Området var så stort så att det skulle ta mycket lång tid att rekonstruera staden. Platsen har hetat Perge i ca 3400 år. Under utgrävningen har man hittat många fina statyer i området, men dessa finns att se på museum i Antalaya. Vi fick lära oss att stenarna som var från den Romerska tiden var jämnare och slätare än de stenar byggts upp under den Hellenistiska tiden. De var mycket rundare.

 Vi hann också med ett besök i en guldbutik och en butik med skinn- och läderkläder. Förutom lunch blev det en timmes shopping i gamla stan. Det var alldeles för lite tid och vi tyckte man hade kunnat hoppa över guld- och skinnvisningarna. Dagen blev lite stressig och det drog ut på tiden.

 När vi kom fram till vårt 5-stjärniga lyxhotell och hade fått våra rum tilldelade, så började eländet. Vår reskamrat som skulle ha ett singelrum fick först leta efter sitt rumsnummer, som faktiskt inte fanns. Hon provade sin nyckel och kom in i ett rum som var riktigt mörkt och det gick inte att tända lyset. Hon gick in i mörkret och såg en tvättmaskin, ett kök och ett matbord. Elektriker tillkallades och efter många om och men tändes ljuset och det visade sig vara en hel lägenhet. Detta var naturligtvis inte som hon tänkt sig. Vårt rum var inte heller bra, för i hallen fanns en lampa, men för övrigt inte mer än en golvlampa, som inte gav tillräckligt ljus i rummet. Vi tyckte att det i alla fall borde finnas sänglampor. Janne ringde till receptionen för att säga att vi ville byta rum alla tre, men de svarade att alla rum var uppbokade. Vi hjälptes åt att klaga hos reseledaren, som till en början inte gick att få tag i. Under tiden åt vi middag och därefter lyckades vår reseledare lugna ner oss och vi fick byta rum. Nu är vi nöjda med rummen och här ska vi nu bo de sista tre dagarna.

Vi hade gärna varit kvar lite längre på vårt hotell Tripolis för där kunde man bada i varma källor och det gjorde vi kvällen före avfärden.

 Vi åkte först till en moské som var väldigt vacker och utanför moskén fanns en rykande skulptur och jag tror att den var i sten. Hett vatten gjorde att det ångade och järn var orsaken till färgen. Jag tycker att den var ganska häftig.

 Nästa stopp var vid en mattfabrik. Där satt kvinnor och vävde fantastiskt snabbt med mycket tunna silkestrådar. De tunna men slitstarka mattorna hade 400 knutar på en cm². Det var roligt att se alla fina mattor i olika material, men de var alldeles f ör dyra för oss.

 Vi var framme vid vårt hotell på eftermiddagen och fick sedan en god middag.

Vi lämnade vårt fina hotell i Kemer och åkte mot Pamukkala (se kartan). Vårt första stopp var i närheten av Korkuteli. Där fikade vi och köpte lite souvenirer. Strax efter köpte vi lite frukt vid vägen.

 Här är en del av ett område i närheten av Cavdir där det för 35 år sedan funnits en sjö, som försvann efter en jordbävning och man har fått möjlighet till att odla lämpliga fruktträd och grönsaker. Man ser lite av Taurusbergen här.

Väl framme i Pamukkala och Hierapolis fick vi se de vita bergen. För många år sedan var vi just här, men det var väldigt roligt att komma tillbaka. Det var mycket turister här vilket det inte var tidigare och nu fick man bara gå på vissa ställen, för det skulle lätt bli förstört med så många besökare. Man kunde bada i Cleopatras bassäng om man ville. Skylten visar hur det kunde ha sett ut tidigare.

Idag gick färden till Phaselis. Vi kom dit efter en kort bussfärd och såg ett par av de naturliga hamnarna, som använts i antiken. En antik teater var en av höjdpunkterna och även Hadrianusporten. Det fanns många gamla ruiner som inte ännu var utgrävda.

Guiden berättade om Johannesbrödträdet och även att man kunde baka bröd av frukten. Vad jag inte visste var att alla kärnor vägde exakt lika mycket. 1 kärna = 1 karat och det måttet användes för att väga guld och dyl.

En god lunch med foreller på restaurang Botanik fick vi också och man kunde se odlingen vid restaurangen. Olika storlekar av fiskarna simmade i olika bassänger.

I det fina landskapet fanns det också underbara små cyklamen och guiden berättade att de blir fler och fler ju längre hösten lider.

På lovet fick barnbarnen vara med farmor och farfar ett par dagar och idag såg vi till att gå ut och göra något som barnen tycker om. Vi hade lite olika förslag, men de fastnade för att gå ett motionsspår vid Ensta i Täby. Spåren utgår från Ensta krog och det finns flera spår med olika längd. Linnea och Julia fick se till att vi gick rätt spår hela tiden och de var duktiga att följa rätt färg.

När vi hade gått runt spåret fick de leka vid en riktigt rolig lekplats. Jag tror att de valde den för att vi varit där en gång förut.

Nu när barnen är lite större gråter de inte efter mamma och pappa, som de gjorde när de var mindre. De klarar sig bra själva, hittar på saker att göra och har roligt tillsammans.

Naturligtvis blir de jätteglada när de vet att mamma och pappa snart kommer hem, det vore ju konstigt annars.

Två små tomater mognade ute, sen var det frostrisk och då tog jag in dem. Det visar ju bara vilken dålig värme det har varit och solen har ju för det mesta hållit sig borta.

Jag tar loss några tomater lite då och då och lägger dem i en skål i vardagsrummet och då mognar de ännu bättre, för det är ju lite svalt på verandan.

De smakar gott!

Rundan blev så här: Vi gick mot Nantesvägen ner mot Nantes, det gamla färgeläget där färjan gick över till Resarö. Sen gick vi upp mot Svinningeudd. Vi gick på småvägar ut mot Nantesvägen längre upp. När vi hade gått på den vägen ett tag vek vi in på Karsvretavägen och fram till Hästängsuddsvägen och då var det raka vägen hem.

På väg upp mot Svinningeudd ser man över till Resarö. 

En bit ner på Hästängsuddsvägen ser vi Boda träsk på höger sida.

Vi gick 7 km idag och det kändes skönt att det inte regnade på oss då. Väl hemma kämpade jag med att få ut vår runda på Facebook, men jag klarade inte av det. Det enda jag hittade på nätet var en massa andra människor som också frågade hur man skulle göra, men något svar fanns inte någonstans. Kanske har jag fel app eller också fel mobil, det visar sig väl så småningom. Jag tog en bild med kameran istället så länge.

Naturligtvis var det vått överallt där vi gick, men runt kom vi, lite blöta om fötterna. I Skåvsjöholmsområdet var vetet inte skördat på den stora åkern och jag antar att det beror på vädret, för vetet såg lite halvruttet ut. Om några år kommer åkern istället vara bebyggd av små och stora hus mycket tätt bredvid varandra. Jag tycker det är helt fel att bygga hus på åkermark, men det är inte det enda stället i vår kommun där det byggs på åkrar. Någonstans har jag läst att kommunerna har skrivit på att åkermark inte ska bebyggas, men tyvärr minns jag inte var jag läste det.