En vintrig promenad i Stockholm på juldagen

Eftersom vi firar jul ensamma i år, så åkte vi in till Stockholm för att se oss omkring och göra så´nt som vi vanligtvis inte gör. Det mesta var stängt och det visste vi, men vi hittade en restaurang i Gamla stan som var öppen. Även många butiker var öppna, vilket säkert gladde alla turister.

Under vår promenad i stan tog jag lite film med min kamera. Kvalitén på filmen är tyvärr inte den bästa, för filmkameran blev kvar hemma. Vi bor hos vår son som är på semester och det är skönt att slippa åka hela vägen hem.

Julafton närmar sig och snön fortsätter att falla dag efter dag

I övermorgon är det julafton och nu är skinkan klar att smaka av. Det är roligt att få lite musik under arbetet. Janne vid flygeln och Tomas med saxofonen spelar alla fina julsånger de kan hitta.

I kväll blir det snöskottning som vanligt och när vi lyssnade på väderleksrapporten lovade de mera snö till julafton. Vi gillar en vit jul, men nu tycker vi att det räcker.

Vi flyttade från Stockholm till Hofors med "gröna vågen", men flyttade tillbaka för 30 år sedan

Under en tid bodde vi i Hofors, som ligger i Gästrikland. Det var en fin tid vi hade där och alla våra tre barn föddes där. Det är drygt 30 år sedan nu.

 

Våra pojkar började på hockeyskola och det blev tal om att man skulle bygga en ishall. Jag tror det var runt 1977. HIK som hockeylaget hette hade stora framgångar och de skulle spela mot Djurgården i en kvalmatch till Elitserien. Djurgården hade det inte lätt, för de var inte vana vid månskensrink. Det kom kommentarer som ”Kolla grabbar, de har riktiga björkar och tallar inne i hallen” och liknande kommentarer. Resultatet blev 6-4 till HIK, som hejades fram av Hoforsborna med ”Här var’e livat, här var’e glatt, här var’e blommor i morsans hatt, H I K!”  Naturligtvis förlorade HIK stort nere i Stockholm.

Ishallen kom till slut och våra pojkar tränade där och hade också sina matcher i hallen. Lagen behövde pengar och vi startade en föräldraförening, som sålde lotter med mathinkar som pris och vi satt också vid kassan och skötte insläppen. Det var alltså vid seniorernas matcher man kunde få in pengar.

En tanke växte i huvudet på oss, nämligen att HIK måste ha en kamplåt. Janne satte sig vid flygeln och han och jag fick till en ganska skaplig låt med text och allt. Den spelades sedan in i en studio i Sandviken och de som sjöng var HIK-laget med lite förstärkning. Många var glada och pojklagen fick ihop lite pengar på försäljningen av kassettbanden.

Ja, varför skriver jag nu detta? Jo, vi skulle spela av lite gamla kassettband som vi ville spara digitalt. Det blev en riktig nostalgitripp.

Här är HIK- låten:

Man blir inte så glad när man tittar ut genom fönstret och upptäcker att det har snöat igen

Det är inte många dagar som man sluppit skotta sedan snön kom i slutet av november. Det är tur att man har gott om snöskyfflar och spadar. Isen har blivit tjockare och tjockare i viken och den första tunna isskorpan såg vi redan den 3 december. Snart går det nog att ta sig ut på isen för en promenad, men vi väntar nog ett tag till. När det ligger ett tjockt lager snö på isen, så händer det att isen inte blir så stark under.

När det blir så här mycket snö är det ibland lite svårt att veta var man ska lägga snön. Det är lite jobbigt att kasta upp den på snöhögarna. Eftersom vägarna har ett packat snölager, så är man lite rädd för att halka, så nu sätter vi på broddarna på skorna.

 

Idag åkte vi in till Stockholm för att se Sune i Grekland - All inclusive

Vi åkte till Vaxholmsvägen, parkerade bilen och åkte med buss och tunnelbana in till Stockholm. Vi hade fått fribiljetter till Sune i Grekland, som har premiär på juldagen.

Det var mycket folk i farten för att köpa julklappar och vi promenerade från Plattan, ner till biografen Grand på Sveavägen för att tillsammans med några skolklasser och pressfolk se en förvisning av filmen. Grand är en av de gamla fina biograferna som finns kvar än. Det gamla förhänget fanns kvar och den fina lilla statyn.

Vi gillade filmen den passar både barn och vuxna. Gå och titta på filmen med era barn.

:

Mark- och miljödomstolen stoppar Slussen som Stockholmsalliansen har drivit igenom för ungefär ett år sedan

Till min glädje har jag idag fått läsa att Domstolen i Nacka stoppar de planer för Slussen som alliansen vill ha och striden fortsätter. Jag och många med mig har med förtvivlan sett hur man vill förfula Slussen och den utsikt som finns nu.

Glashuset som ligger utmed Strömmen och med Mosebacke i bakgrunden får inte byggas för och det som var tänkt handlar om att fyra av husen som ska finansiera Slussbygget skymmer glashuset.

Jag hörde någonstans att det finns en ritning på hur det skulle se ut om slussenkarusellen fick vara kvar och det vore ju roligt, för jag tycker den fungerar bra. Naturligtvis måste man göra någonting för Slussen, för där finns många sunkiga ställen som inte är trevliga, men varför ska man bygga om den till oigenkännlighet. Orsaken till ombyggnad var, om jag förstått det rätt, att man måste öka avtappningskapaciteten i Karljohansslussen från 260 m3/s till föreslagna 560 m3/s, men varför ska man bygga om allt bara för detta. Det måste väl kunna göras på något sätt ändå.

 

Sedan november är det Cox & King som hanterar visumansökningarna för oss svenskar som skall resa till Indien.

Vi ska åka till Indien i början av februari och fick reda på att man skulle vara ute i god tid för att söka visum. Vi har förut sökt visum på Indiska ambassaden, men upptäckte på nätet att de hade låtit Cox & King ta över alla ansökningar. De hade en hemsida där man skulle fylla i uppgifterna. Tre sidor skulle fyllas i och det var massor av frågor som vi inte tyckte var relevanta, som t.ex. att vi skulle uppge våra föräldrars namn, födelsestad och land. Detta var bara en av alla dumma frågor. Dessutom var det ganska hopplöst att fylla i, för så fort man skulle klicka fram nästa sida så försvann allt man fyllt i. Eftersom det inte gick att dra ut sidorna och fylla i för hand, så vara man tvungen att försöka om och om igen och det blev flera timmars arbete. Till sist fungerade det och ut kom en pdf-fil.

När man till slut hade samlat alla papper man skulle ha med sig var det dags att åka in till David Bagares Gata i Stockholm. Vi tog en nummerlapp och satte oss att vänta. Lokalen var liten och trång, så det blev ganska snart bara begagnad luft kvar. Vi lyckades hitta en stol att sitta på och där satt vi från 12.25 till 16.00 när vi äntligen fick komma in. Vi skyndade tillbaka till vår bil som stod vid Universitetet utanför stan och parkeringstiden vi betalat för var slut, trots att vi lagt i pengar för 5 timmar. Det var en pärs, men vi klarade oss från parkeringsböter.

Trött och svimfärdig åkte vi hem för att tvätta oss och byta kläder för att åka till min systers födelsedagsfest. Som tur var fick vi skjuts av min älsta syster med man och med lite god mat och dryck i magen piggnade vi till.

Jag kommer nog aldrig mer åka till Indien om det inte blir lättare att ansöka om visum. Vi bestämde oss också för att de fick skicka våra pass med visum, för i den lokalen sitter vi inte och väntar på att få det utlämnat, för det verkade gå nästan lika långsamt som att få lämna sina ansökningspapper.