Barbros bildblogg

Nu har vi fått mycket snö, för det har snöat flera dagar. Varje dag måste man skotta upp lite gångar så att man tar sig fram. I rondellen ligger en riktigt stor hög, som nästan hade försvunnit när snön smälte ett par veckor, men nu är den stor igen.

Isen har blivit stark så att man skulle kunna våga sig ut på den, men vi är lite försiktiga av oss, så vi vill gärna ha lite flera kalla dagar innan vi går ut. Somliga hoppas på fiskelycka på isen.

Värst är det för djuren. Här finns många rådjur och även om man blir arg när de äter upp blommorna i rabatten på sommaren, så tycker man lite synd om dem på vintern. Vi matar inte rådjuren, men fåglarna har alltid lite grand att äta hos oss. Det finns lite mat både för små och stora fåglar.

För några dagar hittade jag på blocket.se ett dockskåp som jag gärna ville köpa. Jag har letat flera år efter ett dockskåp i form av ett skåp med glasdörrar. Det har varit svårt att hitta ett till ett lämpligt pris och om man hittat ett så har det redan blivit sålt. Jag hade i och för sig velat ha ett vitt skåp, men det här var så fint målat, så jag behåller det som det är.

Dockskåpet fanns i Klockrike och vi bytte bil med Tomas för att få in skåpet i bilen. På hemfärden tog vi oss en kaffe med räkmacka och restaurangen hade massor av tallrikar på väggarna. Jag har ju sett på TV, exempelvis i studion på morgonprogrammet, att man har en massa tallrikar på väggarna, men tydligen är det någon sorts mode att fylla väggarna med tallrikar.

När vi kom hem med dockskåpet fick Tomas hjälpa oss att bära in det, för det var ganska tungt. Nu får jag lite att pyssla med ett tag och det är roligt.

Ska man inte va´ glad på sin födelsedag, när ska man då vara glad? 

Ja, även om man blir så gammal som jag har blivit är jag glad. Jag har väl inte fattat riktigt att jag är en gammal gumma. Jag gillar att ha många omkring mig och det är kul att hitta på vad man ska äta och dricka, sen måste det naturligtvis vara tårta också. Tur att det inte dröjer ett helt år innan vi träffas igen. Mina syskon träffar jag lite då och då och barn och barnbarn träffar jag ännu tätare.

Jag fick en massa fina blommor och presenter och det är också roligt.

Jag har en gammal uppslagsbok från 1885 med författare E H Hagdahl, men egentligen är det en översättning från ett engelskt original. Det har sedan bearbetats och lagts till en del. Jag har en röd med min mormors namn i och en blå som jag inte vet vems det var, men troligen mammas. Jag har haft dem i många år och jag läser och skrattar lite varje gång jag hittar något nytt som jag inte har läst. Det finns svar på 2106 frågor och sedan fortsätter det med 20 sidor om handarbete, efter detta register och sen lite artiklar och reklam.

Här kommer lite goda råd om att rengöra tapeter och jag vet att vitt bröd fortfarande används när man renoverar en del väggar eller målningar i exempelvis kyrkor.

Förra gången vi var på söder var det mycket snö att pulsa i, men den här gången var det bara slaskigt. Min syster hade föreslagit att vi skulle gå på bio och vi valde biografen vid Medborgarplatsen, Filmstaden Söder. Janne jag och Karin hade bestämt att vi skulle se mammas pojkar. Jag kan inte säga att filmen var bra, för den var väldigt överdriven. Den skulle visa hur en mamma curlar sina tvillingsöner trots att de är 35 år. Trots det hade den en del poänger och visst skrattade vi ibland, men det är just inget att rekommendera.

Söder är den plats jag växte upp, men ändå känner jag inte till hela söder så bra. När vi var barn höll vi till på ett ganska begränsat område. Götgatan som sträcker sig från Slussen till Ringvägen är mycket välbekant, men det är inte lika bekant överallt på alla tvärgator till Götgatan, så det är lite kul att ströva omkring där man inte varit så många gånger. Vi passade på att äta på en restaurang där vi hade ett presentort som vi fått av våra söner i julklapp. Naturligtvis lånade vi sonens vindslägenhet när han ändå är borta på semester.

Här har jag en film om denna dag:

Den senaste inspelningen som gör reklam för Comviq var riktigt rolig. För det första kände jag igen flera av statisterna och då är det trevligt även när man väntar på att få sätta igång. Alla fick på sig kläder från teatergarderoben och vi blev sminkade och fick nya frisyrer.

Det spelades in flera avsnitt och vi fick vänta en stund, men då serverades det en god lunch. Stämningen var uppsluppen i den uppbyggda kiosken och Josef Fares, som var regissör var pigg och trevlig. "Kioskägaren" Karim hade lite svårt med språket och det lockade fram en hel del skratt.

Efter inspelningen tog Josef alla i hand och tackade så mycket för att vi ställt upp och det tillhör faktiskt inte vanligheterna, även om det händer ibland. Dessutom var det bra betalt.

Jag har flera gånger skrivit i min blogg om Slussen. Jag har hoppats och varit förtvivlad och allt däremellan, men nu vädrar jag morgonluft.

Jag skrev i förra bloggen om Slussen, att jag hade hört att det fanns ett förslag som skulle vara mycket billigare och att man skulle slippa alla de hus som skulle skymma utsikten. Nu äntligen har jag hittat det. Måtte det gå igenom. Förslaget heter "Slussen plan B" och på den här sidan kan man följa debatten: http://www.slussen.nu/

Tänk vad fint och vitt det var till jul, man borde inte ha klagat när det kom massor av snö. Nu när det har slaskat och snön smälter, så ser man hur fult allt är.

Efter allt snöande i Stockholmstrakten har det blivit mycket snö på taken. Skulle någon människa skadas av snö eller istappar så är det husägaren som får stå till svars för alla olyckor. Det är just nu många tak som skottas och när vi var ute och gick på gatorna på söder fanns det rasrisk nästan överallt. Det ser otäckt ut när de står på taknocken, men som tur är har de säkerhetslinor och vi såg att han verkade noga med att fästa alla linor.

De höll på ända tills det blev ganska mörkt och i bakgrunden ser man Åhlens lysande klocka i bakgrunden vid Skanstull.

Min mans far var en mycket duktig plåtslagare och jag tänker ofta på honom när man ser folk som skottar på tak, för det var oftast plåtslagare som gjorde det, eftersom de var vana att klättra på taken och dessutom var det inte särskilt mycket plåtslagarjobb på vintern. Kanske är det så nu också, jag vet inte.

Jannes pappa Erik sitter till höger.

Det var längesedan jag tog en rejäl promenad på söder i närheten av Götgatan. När man bodde på söder var man väl bekant med omgivningarna där, även om man inte hade sina favoritställen där, för vi rörde oss mer runt Hornsgatan. Det var faktiskt ganska jobbigt att promenera i slasket, för nu var det plusgrader och trottoarerna hade ett stort lager snö på de flesta ställena. Man fick också se uppåt, för det hängde jättestora istappar uppe vid taken. På många ställen skottades det också på taken. Vi gick Ölandsgatan, Blekingegatan, Skånegatan, Åsögatan, Koksgatan, Folkungagatan, Medborgarplatsen, Götgatan ner till Ringen och sedan Ölandsgatan upp.

Andra bilden visar Medborgarhuset på Medborgaplatsen. I huset finns ett bad med en bassäng på 25 m och ett hopptorn. Dit gick jag på söndagarna efter söndagsskolan för att träna simning. Ibland gick jag också på stadsbiblioteket i samma hus och lånade böcker, för vårt bibliotek vid Hornsgatan hade inte lika mycket böcker.