Den 1 december är det dags för lucköppning

Tidigt på morgonen blev vi väckta av våra barnbarn som ville se om det fanns något paket att hämta i kalendern. Visst fanns det paket och flickorna blev så glada. De hade först öppnat kalendern som mamma och pappa hade köpt och nu var det spännande att se vad vi hade. Vi har haft tygkalender i tre år nu och detta kommer vi naturligtvis inte att kunna sluta med, men vi tycker också att det är roligt. Vi letar efter småsaker till kalendern nästan hela året, för att fylla alla luckorna med småsaker. Idag blev det två små pepparkaksformar var, så när de kommer från dagmamman så vet jag att vi måste baka pepparkakor.

En Adventsgran på altanen ville vi ha

Vi åkte till julgransförsäljningen utanför Coop i Arninge för att köpa en Adventsgran. Den fick inte vara alltför hög, men inte heller för låg. Vi tycker att den vi köpte blev lagom. Vi hade förberett allt innan vi skulle hämta barnbarnen hos dagmamman, för vi ville att de skulle få vara med och sätta granen på plats. Tyvärr hade det redan blivit mörkt när klockan var fyra, men vi klarade det med ficklampans hjälp. Barnen var engagerade och glada.

Idag har jag gjort kokosmums, som är gott för både stora och små

Ibland när jag vill göra något gott till barnen blir det kokosmums, som faktiskt smakar nästan som köpta kokosbollar. Det är enkelt att göra dem och misslyckas aldrig. För att få dem släta och fina jämnar man till dem ordentligt i formen. 1 kaffekopp = 1 ½ dl.

Här kommer receptet:

Kocosmums i rutor

3 kaffekoppar socker

1 äggvita

1 kaffekopp florsocker

2 tsk vaniljsocker

2 msk potatismjöl

2 kaffekoppar vatten

2 msk gelatinpulver (el.12 blad gelatin )

Kokos

kakao

Värm en kaffekopp vatten till ca 60 ° och blanda i gelatinpulvret. Vispa så det löser sig. Låt svalna och blanda alla ingredienser. Vispa med elvisp ca en halvtimme. Massan ska vara tjock och blank. Bred ut den i osmord långpanna. Ställ kallt att stelna, gärna över natten. Skär i rutor med vass kniv och ta upp med stekspade. Vänd i en blandning av kakao och kokosflingor.

Godast efter ett par dagar.

När man ser att termometern sjunkit till -12 grader blir man inte särskilt glad

Uppstigen inte alltför sent upptäcker jag att solen skiner från en blå himmel. Trevligt, tänker jag, men när jag sedan ser termometern slocknar leendet, för det är -12 grader Celsius. Jag tar ändå en promenad för att se att isen har lagt sig. Det gjorde den faktiskt redan i går. Ett par sena båtägare fick i helgen bråttom att ta upp sina båtar. Så länge vi har bott här, sedan 1982, har inte isen legat så tidigt.  Vår vik, Skåvsjöholmsviken, brukar frysa efter nyår, bortsett från förra året då den frös strax efter jul. Går vi verkligen mot varmare tider? Man kan undra ibland.

Stilstudie i skidåkning

Småflickorna har idag fått sina första skidor. Det var en stor upplevelse och att åka var naturligtvis inte så lätt. Ett litet, litet nedförslut är inte så lätt för de små, men det tar sig så småningom. Vi är inte lika glada över den tidiga snön som barnen är.

Kyrkan har tagits ner från vinden och görs i ordning av småflickorna

Det var dags att ta fram den stora gipskyrkan som Jannes föräldrar hade framme på jularna. Vi har varit mycket rädda om den och hoppas att den ska hålla många år än. Flickorna placerade ut stugorna som kyrkfolket bor i och tomtarnas små stugor skulle också fram. När sedan folket och tomtarna skulle sättas på plats blev det en rolig stund för flickorna. Det blev som en lek för dem. De flyttades fram och tillbaka, hit och dit ända tills det var dags för oss att åka på julmarknad i Prästtorpet här i närheten. Vi hade en rolig och trevlig stund tillsammans medan Tove och Tomas var och storhandlade.

Gamla minnen från min barndoms söndagsskola kommer till liv igen

Plötsligt dök det upp en bild på nätet som jag minns mycket väl. Det var en sparbössa med en liten nickande pojke från Afrika. Ja, vi trodde alltid att han var från Afrika, för det var där församlingen hade ett barnhem dit vi skickade pengarna som vi la i bössan. Varje gång vi la i en slant nickade pojken till tack. Maria församling i Stockholm hade inte den påklistrade lappen, som på den här bössan, men i övrigt var den lika. Söndagsskolan hette Högbergsgårdens söndagsskola.

 

Jag minns alla planscher vi fick se också, när vår söndagsskolefröken berättade för oss om bibliska händelser. Den barmhärtige samariten minns jag så väl och när jag sedan kom till den riktiga skolan fick vi ju höra alla berättelser igen. Då fick vi rita och måla till berättelserna och det roliga var, att när jag tar fram den teckningen, som mamma faktiskt hade sparat tillsammans med några flera, såg jag att jag hade planschen i minnet för bilden är målad  som planschen.

 

 

 

Dags att göra klart för Advent

Idag började vi göra i ordning för Advent. Vi bestämde oss för att börja i god tid, för det brukar komma så plötsligt alltid när det är dags och då blir det så bråttom. Ljusen tänds inte förrän till helgen, bara en stund nu för ett litet foto. I morgon gör vi kanske landskapet med kyrkan, kyrkfolket och tomtarna. Det är roligt att pyssla lite.