Trana

Vår Skånesväng slutade med att vi åkte via Halmstad och Falkenberg. Vi valde att ta Nissastigen mot Jönköping och sedan hem. På ett fält såg vi en trana, men tyvärr kunde vi inte stanna och ta en bild för det var ganska mycket trafik just då. Kanske hade den inte heller blivit så bra för det regnade ute. Jag lånar därför en bild jag har fått från en vän som var och såg trandansen vid Hornborgarsjön.

Bilder Malmö

Lördagen och söndagen bjöd på vackert väder. Vi flanerade runt och tog en del bilder.

1.    På väg in i Slottsparken finns en fin damm med många fåglar.

2.    Vad jag kan förstå är detta grågås.

3.    Casino Cosmopol

4.    Slottet i Kungsparken

5.    Här, i samma park, skymtar Turning Torso, Malmös nya sevärdhet.

6.    Här ser vi den igen i Västra hamnen.

7.    Kallbadhuset i Västra hamnen.

Konst och musik i ett lyckat möte

 

Anledningen till vår resa till Skåne var en annons som Jannes brorsons fru, Nadja Eriksson, mejlade till oss. Hon hade skrivit ett musikverk för kör och orkester som skulle framföras i en kyrka i Simrishamn. Eftersom vi vet att hon skriver mycket bra musik, bestämde vi oss för att resa neråt och samtidigt besöka vår son och några andra bekanta. Som vanligt gjorde hon succé.

Här nedan är recensionen från Ystads Allehanda.

 

Konst och musik i ett lyckat möte

Publicerad: 25 april 2010, 19:01
Senast uppdaterad: 25 april 2010, 19:06

 

Tolv

Musik och text: Nadja Eriksson

Konst: Páll Sólnes

Musiker: Björn Claesson, Henrik Lundström, Pege Sjöberg, Christoffer Dahl.

Solister: Maria Herrlin, Lars-Åke Kristensson

Berättare:María Árnadóttir

Kör: Tolvslagets Kör

S:t Nicolai kyrka, Simrishamn

24 april

 

Recension

I "Tolv" förenas konstnären Páll Sólnes och kompositören Nadja Eriksson i den gemensamma ambitionen att gestalta årets tolv månader. Bild och ton varvas således i något som i programbladet kallas för en annorlunda konst och musikupplevelse.

 

Och visst var det mycket som i lördags var just annorlunda i S:t Nicolai kyrka. Längs ena kortsidan hängde Páll Sólnes vackra och färgrika nonfigurativa måleri från tak till golv, och på motsatta sida projicerades de på två stora dukar i takt med att musiken och månaderna fortlöpte.

Likt en Puck hämtad från Shakespeares "En midsommarnattsdröm", binder skådespelerskan och kvällens konferencier María Árnadóttir elegant ihop årstidernas skiftningar med de framförda verken. Effektivt varvar hon poetiska metaforer med kittlande ankedoter och dagsakutella vardagsnära reflektioner kring exempelvis vinterns elpriser.

Marias fyndigheter och Pálls temperamentsfulla verk till trots så var det kring musiken det mesta kretsade vid lördagens fullsatta urpremiär. Kompositören Nadja agerar i ett helt eget universum där hon med bibehållen kvalitet på ett imponerande vis obehindrat rör sig mellan olika genrer i takt med månadernas skiftande karaktärer.

"Tolv" inleds passande nog med den nyckfulla månaden "April". För är det något man kan säga om de tolv kompositionerna så ligger just nyck- och lekfullhet nära till hands. Som mest lekfull är "Juni" i vilken kören agerar fåglar, genom utstyrsel såväl som ljud. "Augusti" däremot är en sensuell tango i vilken Björn Claessons saxofon förför likt en sensommarkväll i just augusti.

 

Kvällens kanske bästa nummer är den oberäkneliga "September". Oskyldig, vacker och förutsägbar tar den likt en kylig vindpust från havet plötsligt nya dramatiska former och utmanar på ett vis som ger mersmak.

Mindre lyckad är Marias presentation av "November" som något kallt och rent, när det jazziga arrangemanget och i synnerhet gitarristen Pege Sjöbergs förträffliga solo istället tar åtminstone mig till en varm och rökig jazzklubb.

Sammantaget ger Nadjas tolv kompositioner uttryck för en oerhört imponerande bredd, utan att vara spretigt. Dessutom packeterade i variationsrika arrangemang som egentligen skulle behöva tolv olika konstnärer för att fullt ut matchas.

Alla som någon gång arbetat med Nadja vittnar om hennes stora musikalitet och goda arbetsprocess i vilken hon får ut maximalt av sina medmusiker. Detta är något som syns även i den euforiskt engagerade och tonsäkra kören Tolvslagets Kör, som tillsammans med solisterna får "Tolv" till att inte enbart bli en annorlunda konst och musikupplevelse, utan också en osedvanligt lyckad sådan.

 

Bild 1 Nadja Eriksson vid pianot. Hon kompar kören samtidigt som hon dirigerar.  Foto: Barbro Eriksson

Bild 2 María Árnadóttir knöt ihop föreställningen med poetiska metaforer, anekdoter och vardagsnära reflektioner. Foto: Sprisse Nilsson

Bild 3 Maria Herrlin var solist i "Tolv", som hade urpremiär i S:t Nicolai kyrka i lördags. Foto: Sprisse Nilsson  

Bild 4 Páll Sólnes målningar av årets månader hängde längs ena kortsidan i kyrkan. Foto: Sprisse Nilsson  

Fritiof Nilsson Piraten

I går, på väg till Simrishamn, passade vi på att titta på kyrkogården vid Ravlunda kyrka där Fritiof Nilsson Piraten är begravd. Han var nog mest känd för sin bok "Bombi Bitt och jag" som var hans debutbok, men han skrev ju flera böcker.

Inledningen i Bombi Bitt började med "Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min fader var stins i Tosterup. Mina föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son."
På Fritiof Nilsson Piratens gravsten står hans avskedsord: "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972." Det är det enda som står skrivet, varken namn eller födelseår, men han föddes 4 december 1895 och blev allstå 76 år.

Besök i Hässleholm

Hässleholm är en liten stad på c:a 30000 invånare. Vi promenerade runt i centrum och den här dagen var det stor aktivitet där. Det var ett stort utbud av kläder och andra prylar till nedsatta priser, blommor, hoppgungor för barnen, auktion och även Hässleholm stadsmusikkår. Jag lyckades stå emot alla frestelser att handla den här gången.

Aprilväder

Vi åkte ner till Skåne och hoppades få lite varmare och även sol förstås. Det började inte så bra. Vi hade riktigt dåligt väder strax söder om Jönköping. Men det är ju april och då kan vädret vara riktigt lurigt ibland.

Mina krukväxter

Nu har mina pelargonsticklingar fått rötter och börjar t.o.m. få en liten blomklase. De olika pelargonerna är Patricia Andrea, Vit Mårbacka, Mallorca och Mårbacka Tulpan.

Jag hoppas att de blir lika stora och fina som förra årets sticklingar. På den blå pallen står en fuchsia rosea som har överlevt vintern och på bordet står en del av de pelargoner som också har övervintrat i överlevnadsväxthuset på altanen. Jag längtar efter att få ställa ut dem, men än så länge är det frostnätter. Både i går och idag har det kommit snöblandat regn, så det lär väl dröja innan jag får någon ordning där ute.

Upplandskubb

När en mycket god vän lät mig smaka sin hemgjorda Upplandskubb mindes jag smaken av det goda brödet jag åt ibland när jag var liten. Jag hade nästan glömt bort att det hade funnits, för det har ju inte funnits att köpa på så länge.

Jag bestämde mig för att skaffa en kockums lilla hink med lock, för jag visste att den fanns att köpa på Tradera lite då och då. Jag bjöd på många auktioner, men vann inte förrän nyligen, c:a fyra månader sedan jag bestämt mig för att skaffa en.

Jag bad genast om receptet och idag har jag bakat min Upplandskubb. Efter att ha gjort degen skulle brödet koka på spisen i fem timmar. Just nu ligger brödet och svalnar i en handduk.

Grävning av ny rabatt

Vi är så trötta på det som växer i rabatterna, vi vill förnya dem lite. För det första har vi bara lerjord, så vi behöver gräva bort leran och lägga markduk för att sedan fylla med lite bättre jord. Så småningom är det sen dags att plantera nytt och även så. Den gamla lerjorden lägger vi i sluttningen utanför altanen på den östra sidan för där behövs det lite fyllningsmassor.

Vi började jobba med det på söndagen och fick bra hjälp av Tomas, sen fortsatte vi idag, måndag. Plötsligt kom en förskräcklig hagelby, så marken blev alldeles vit efter ett tag, men innan dess hade vi lagt av. Det var inte skönt ute längre.

Eyjafjallajökul

Vulkanutbrottet från Eyjafjallajökull på Island sker på ca 1700m höjd men askan kastas högt upp i luften. På de senaste kartorna som visar spridningen av askan kan man se att största delen av Europa är drabbade av aska i luften.

 

Tänk vad beroende vi är av flyget, det märks verkligen nu. Inte vet man heller hur länge den här situationen håller i sig. Mängder av resenärer ska nu försöka ta sig hem från diverse semestermål och jag såg att några reseföretag flyger resenärer till Spanien och Grekland för att sedan bussa hem dem. Många har också köpt resor som måste betalas tillbaka eftersom de blir inställda.

På facebook och många andra ställen har man lagt ut kontaktsidor så att folk kan samåka i bilar för att komma dit man vill. Jag såg i går att många ville komma hem från Spanien, Frankrike och Italien och försökte få lift med hjälp av att annonsera.

Tänk vad den här katastrofen kommer att kosta reseföretag och flygbolag. Värst är det förstås för de människor på Island som måste evakueras. Man önskar att de kunde ha skonats som har drabbats så hårt av den ekonomiska krisen ändå.

Detta visar tydligt hur liten och hjälplös människan är mot naturkrafterna. Det ger oss verkligen en riktig tankeställare.

Bilderna är lånade från SVD

Bilden av Eyjafjallajökul sägs ha tagits av en bonde den 14 april innan evakueringen av de som bodde i riskzonen.

 

Smältvattnet hotar att ödelägga hus, vägar och broar i området på södra Island