Till påsk pyntar man inte som man gör till julen, men lite får det förstås bli. Det viktigaste är nog ändå att laga till lite god mat.
Kära gamla Slussen ska byggas om och det framkallar starka känslor hos både mig och de flesta andra urinvånare. Den har ju nästan alltid sett ut som den gör nu. Inte är det så stora skillnader sedan 1828. Här ser man Gamla stan från Slussen.
Och här, invigningen av Slussen 15/10 1935 (Stockholms stadsmuseums bild)
Den öppna fina utsikten man ser när man står vid Slussen kommer inte att finnas kvar, för man ska delvis finansiera nybygget genom att bygga upp kontorshus nära vattnet på Södermalm.
Den här bilden är vänd åt andra hållet, så att man ser de nya höga husen. Det nu öppna torget på Slussen är helt inbyggt. Bilden är hämtad från Foster + Partners och Berg Arkitektkontor.
Arkitektkontoret har också gjort en video, så att man ska se hur det blir.
Visst behöver Slussen byggas om, för det finns många sunkiga ställen där, som exempelvis tunnlarna ner till Saltsjöbadstågen, men vi behöver inga höga huskomplex som skymmer utsikten och den öppna lösningen som finns idag.
Skriv på uppropet Rädda Slussen! Gå in här http://upprop.nu/SMEK och skriv på nu!
En dag för tidigt fick vi påhälsning av 2 små påskkärringar. Det är ju förstås svårt att hinna med alla när man först ska till dagis och sen ska man hinna fram till mormor och morfar i Finland också.
Julia vill starta på en gång. Bäst att åka en sväng till Blåkulla för att se om vi hittar, för i morgon kväll ska vi vara framme.
Bäst att rätta till kvasten, så att man sitter säkert, tycker Linnea.
Hej vad det går!
Jag blev riktigt glad att se fasanerna idag, för de har inte visat sig på hela vintern. De var lite stridslystna när de slogs om något på vägen. Kanske var det lite saltkorn från snöröjningen på vägarna.
Tyvärr fick jag inte med de värsta slagsmålsscenerna.
Just när jag filmade började de jaga varandra och det var inte lätt att följa med. De bara försvann plötsligt.
Idag var det en av de årliga två leksaksmarknaderna på Åsö gymnasium. Matuska marknad har i stort sett bara antika leksaker. Där finns små och lite större bilar, järnvägsspår, tåg och vagnar, dockor och dockskåpsmöbler, mjuka djur och leksaker som går att dra upp och mycket mera. Man kan gå där i timmar och titta. Mest tittade jag på dockor och då menar jag Gingerdockor. Även kläder och möbler till Ginger var ju intressanta.
Jag ville gärna klä av Gingerdockan med leksandsdräkten, men jag fick inte köpa bara dräkten, så det blev ingen affär av det. Jag hade ändå tur idag, för jag hittade den enda Gingerdockan jag inte hade, Baby Ginger utan peruk. Hon satt där så fint bland de andra dockorna i en ganska ful klänning. När jag kom hem fick hon på sig en original Brigitte Bardot-klänning, fashions for” Ginger”.
Tänk vad många läseböcker det har funnits genom åren! Här kommer ett axplock.
Först ut är läsebok för småskolan som utkom 1867. Den har omarbetats flera gånger och finns också under titeln Första läseboken skriven av Johan Ambrosius i slutet av 1800-talet eller i början av 1900-talet.
Populärast var nog ändå Sörgården av Anna Maria Roos som kom ut 1912. Illustrationerna var gjorda av Brita Ellström. Den läseboken har flera generationer barn använt.
Den bok jag lärde mig läsa i var Vill du läsa av Herman Siegvald och Elsa Beskow. Den kom 1935 och användes c:a 25 år. Jag tror att det är den läsebok som sparats mest av alla läseböcker för där fanns ju Elsa Beskows härliga berättelser med de fina bilderna. Boken har gjorts i många upplagor med olika omslagsbilder.
Nu ska vi läsa av Borrman, Salminen, Wigforss och teckningar av Ingrid Vang Nyman utkom 1951 och är inte en bok jag gillade. Jag tror min lillasyster hade den.
Man sa ju neger om en färgad person på den här tiden, men idag är det förstås inte tänkbart att göra detta.
Även i Byttner, Edfeldt, Naeslunds läsebok, Första boken, används samma ord för bokstaven N. Den här boken var den allra första läsläran jag undervisade elever med. Den hade två små pigga figurer som hette Li och Lo som fanns med hela vägen genom boken. Illustratören var Kerstin Romare.
Jag gillade boken, men har haft bättre läseböcker efter den här.
1960 kom Läseboken 1 för första klass. Författare var Andersson, Hallqvist, Lindahl och illustrationer av Barbro Reyman. 1973 arbetade man om boken och den hette då Läseboken A. Man kan se att den nya är mindre traditionell, för en flicka sitter och spikar i en bräda och en pojke hoppar hopprep, medan det i den tidigare upplagan var tvärtom. Jag har själv bara använt Läseboken A och B – E.
Nu läser vi, 1977 var riktigt trevlig att ha i undervisningen. Författarna är de samma som till Nu ska vi läsa, men ytterligare en, Matthis. Böckerna var som de flesta andra flera, A, B och C. Den här gången hade de en annan illustratör, Ylva Källström - Eklund. Bilderna var trevliga.
Det finns en uppsjö av läsläror idag och jag tror dessutom att de flesta lärare får välja själva vilken bok de vill ha i undervisningen. I början av min tjänstgöring skulle alla i kommunen ha samma bok. Allt var inte bättre förr.
Idag har jag för första gången gjort vaniljsås med vaniljstång. Det var en hel del rörande och sen fick man ju passa sig så den inte skar sig, men det var roligt att smaka och känna att den var god, så jag hoppas att den blir godkänd. Kanske blir den ännu godare när den vispade grädden kommer i.
Mycket rörande var det.
Delad vaniljstång på tork.
Ingredienser till Vaniljsås hemgjord Creme Anglaise:
4,5 dl vaniljsås 4 portioner
0,5 vaniljstång
4 dl mjölk (ev hälften mjölk - hälften grädde)
1 dl strösocker
4 äggulor (stora)
1 tsk maizena eller potatismjöl (valfritt)
2 dl vispad grädde (valfritt)
Så här lagar du Vaniljsås hemgjord Creme Anglaise:
1. Skär vaniljstången på längde och skrapa ur vaniljfröna i en kastrull med mjölken. Lägg i vaniljstjälkarna också.
2. Koka upp mjölken/grädden (akta så den inte bränns eller kokar över) och låt stå i 5-10 minuter att svalna något och ta smak. Ta upp vaniljstången (släng den eller skölj av den och lägg den att torka. Lägg den sedan med socker så får du vaniljsocker gratis).
3. Vispa under tiden äggulor med socker samt maizena eller potatismjöl i en skål några minuter tills sockerkristallerna börjat lösa sig och det är en fluffig äggsmet.
4. Rör ner äggsmeten i mjölken med en plastvisp, träspatel, plastslev eller träslev och sätt kastrullen på medelvärme, rör sakta hela tiden tills såsen tjocknar. Vaniljsåsen ska täcka sleven med ett lätt, krämigt lager. Den blir inte så tjock som vaniljvisp ex. Vaniljsåsen får absolut inte börja koka. Högsta värme vaniljsås tål är 74 grader - kolla med termometer när det börjar närma sig. Ta av från värmen. Sätt ev. kastrullen i vasken och spola kallt vatten under den om vaniljsåsen verkar börja tjockna för mycket och spricka eller häll upp vaniljsåsen i en annan bunke. Risken är annars att eftervärmen i kastrullen får vaniljsåsen att spricka till äggröra.
5. Vispa grädde och vänd ner den i vaniljsåsen.
Nu är vår efterlängtade renovering av gästtoaletten klar. Det känns jätteskönt. Mycket damm har det blivit som ska bort nu, men det får man tåla. Vi är väldigt nöjda med resultatet. Här kan man se före och efter renoveringen, från 80-tal till 2000-tal.
I vårt närområde finns det en hel del hus med torn. Jag tycker det är jättefint. Jag skulle verkligen inte ha något emot att ha ett torn på mitt hus om det kunde göras snyggt. Jag tror aldrig det kan bli så, men drömma kostar inget.
Efter snart 30 år i huset är det dags att göra något åt gästtoaletten. Just nu ser det ut som ”hela havet stormar” i kåken, men det ska väl gå över snart. Huvudsaken är att det blir fint så småningom.
