Biff á la Lindström

Jag hade ½ kg köttfärs i frysen och funderade lite på vad jag skulle göra av den. Då kom jag på att det var ganska länge sedan jag gjorde Biff á la Lindström. Sagt och gjort, så fick det bli.

Man kan ju tro att rätten är helsvensk med det namnet, men historien är som följer:

 

Formulärets överkant

 

Biff à la Lindström har blivit en klassiker smaksatt med inlagda rödbetor, ättiksgurka och kapris.
Det sägs att fabrikör Henrik Lindström som föddes och växte upp i Ryssland tog med sig receptet 1862 till menyn på Hotell Witt i Kalmar. Han ville låta sina vänner smaka en rysk rätt som han brukade äta i S:t Petersburg. I Ryssland är ju inlagda rödbetor och gurkor vanliga. De passar utmärkt som smaksättning i köttfärsbiffar.

Lindströms biffar blev mycket uppskattade av vännerna och sedan dess finns Biff à la Lindström alltid på Witts meny.

 

 

En liten utflykt

Det regnade på morgonen när vi var tidigt uppe och skjutsade barnen till Arlanda. Dessbättre klarnade det upp lite senare, men det var fortfarande kallt, bara c:a +5°. Jag såg i tidningen att loppisen skulle börja för säsongen vid Söderhall och då känns det lite som vår. Vi åkte upp för att titta om vi kunde göra något fynd. Det är så härligt att se hur björkar och andra lövträd börjar få den där skira gröna färgen, så jag njöt lite av omgivningarna på väg upp. Några fynd gjorde vi inte, men vi köpte lite hembakade bullar och kakor vid ett stånd. Sen åkte vi upp till Anna och Lars och fikade. Katten Linus blev lite störd i förmiddagsvilan och insåg att det nog var bäst att tassa ut ett slag.

Väl hemma igen blev det molnigt och lite ruggigt igen, så det blev en slö eftermiddag inne.

Barnbarnen reser till värmen

Kvällen innan barnbarnen med föräldrar skulle åka till Rhodos ville de sitta en stund vid våra datorer och spela spel på bollibompa.se. De skulle kunna sitta där hur länge som helst, men det måste ransoneras. Just i kväll var det ju lämpligt, för då kunde föräldrarna göra packningen klar.

Strax före fem på morgonen skjutsade vi dem till Arlanda för en tidig avgång. Barnen var förstås mycket trötta, men förväntansfulla.

1.    Linnea strax 4 år.

2.    Julia 5 år.

3.    Avskedskram av farfar

4.    På väg till incheckningen

Nu har jag fått pippi!

Efter att ha gjort en del skålar och andra pottor på keramikkvällarna , har jag nu försökt mig på fåglar igen. Det är ju inte första gången jag gör fåglar precis, men den här gången är det ett annat stuk på dem. Här är de målade inför glaseringen med transparant glasyr. Ja, det blir intressant att se hur de ser ut efter bränningen.

Blomningen tar fart

Nu har det varit sol några dagar och tidvis har det varit riktigt varmt i solen. Man kan nästan se hur det växer i rabatterna. Det går med en farlig fart nu.

När min syster och jag var på kyrkogården såg vi gulsippor. Det är inte ofta man ser det.

I trädgården blommar förstås julrosorna, men rabarbern är också på god väg upp. I övrigt finns bl. a. påskliljor och balkansippor som gör att trädgården ser lite trevligare ut.

Nygammal bild

När man släktforskar blir man jätteglad för varje litet tillskott man hittar. Idag fick jag se en bild på min mormor Eva och min mormors mor Emma, som jag inte hade sett förut. Det känns som om man kommit dem lite närmare nu.

 

 

Gödsel och sådd

Vi gjorde en liten utflykt, först till Rimbo där Anna bor med sin fästman Lars och sedan en liten bit upp mot Edsbro och Hallstavik. Med Annas hjälp hittade vi en blomsterodling dit vi säkert åker flera gånger och köper plantor. På en hästgård i närheten fanns det hästgödsel i säckar, som man fick gratis, bara att lasta i bilen.

Vi hämtade småflickorna hos dagmamman och lät dem sätta ner lite luktärtsfrön i jorden, så att det blir en blomsterspalje som vi brukar ha varje sommar.

Jorden i rabatten är på plats

Julia hjälper mig med att göra den sista krattningen i den nya rabatten. Vi har nu stjälpt i 55 stycken 50 liters-säckar i den.

Fortfarande är inte många blommor på plats, men de kommer. Några köps som plantor och resten sår vi. Alla ska vara perenner. Nu blir rabatten lättare att sköta. Den gamla lerjorden gjorde det hopplöst att kunna rensa, för den var så hård att man fick använda spett.

Vi får se nästa år om vi gör om ytterligare en bit av den långa rabatten. I år får det räcka med den här.

Valborgsmässofirande

Valborgsmässofirandet tros ha sina rötter i Tyskland och deras walpurgisnacht som firades 30 april. Walpurgisnacht var den dag då häxorna flög till djävulen, enligt gammal tysk folktro. För att skrämma häxorna tände man eldar. Seden att tända eldar importerades sedan till trakterna kring Uppsala. I Sverige infaller ju som bekant häxsabbaten vid påskfirandet och därför har vi även påskeldar, även om de varit vanligare förr och då framförallt i västra Sverige.

När jag var liten gick jag och hela familjen upp till Skinnarviksberget på söders höjder i Stockholm. Där sjöng en manskör och pojkarna smällde massor av små smällare. När man upptäckte att berget var ihåligt slutade man tända eld där och jag tror att den närmaste elden sedan var i Tantolunden.

I Hästängsudd var det nere vid båtbryggorna man tände elden och där träffades alla och köpte lotter, tittade på elden och inhandlade kanske även en grillad korv. Efter att man snyggat till  på stranden med gräsmatta och boulebana gick det ett par år utan att det gjordes någon brasa. Det i sin tur ledde till att man höll sig hemma och såg brasan på TV istället. Nu gör man brasan vid badplatsen, men vi gick inte dit i går, så bilderna här är från den gamla platsen i Hästängsudd.

Barnvakt och trädgårdsarbete

Samtidigt som vi var barnvakter jobbade vi på med vår nya rabatt. På morgonen var det lite kyligt, men det blev riktigt varmt efter ett litet tag. Vi slutförde bortforslandet av vår gamla lerjord, täckte med markduk och började fylla på med ny jord. Småflickorna tyckte att det var roligt att hjälpa till och att åka skottkärra var ju också kul förstås. Vi hann inte fylla hela rabatten med jord, men kom en bra bit på väg.

När vi slutade jobba för dagen var det gott med pannkakor.