Är man med i " Vi i villa" kan man försäkra sitt hus i "Moderna försäkringar" till en rimlig penning och då kan man se till att få med även en saneringsförsäkring.
När vi upptäckte att vi hade ett stort och flera små getingbon i förrådet kunde man ringa och få det borttaget helt utan kostnad. Det gick fort. En trevlig ung man kom och sprutade på getingbona och tog sedan hand om både bon och getingar.
När det är regn hela dagen är det bra att ta till Lekiz. Där finns en massa olika roliga gångar att springa i och träna sina muskler samtidigt. Vi som satt och tittade på hade nog lika roligt.
Vid fint väder är det mycket enklare. Då kan man exempelvis åka tre stycken på gräsklipparen eller gå en promenad. Då kan man hitta saker också, en trevlig liten insekt eller en massa smultron som man trär på strå. Skalbaggen heter stor kardinalbagge (Pyrochroa coccinea).
När vi för många år sedan åkte till Siggesta gård på Värmdö fanns det inte mycket att se där. Egentligen stannade vi bara för att äta lunch den gången. Nu finns det två restauranger, men det är ganska dyrt att äta där. Skillnaden var riktigt stor, för den första gången var det mycket billigt.
Nu finns det ponnyridning, höns att titta på och en massa små kaniner, som man kan sitta och klappa. Barn kan också mot betalning få åka runt i små minibilar och det syntes att barnen tyckte om det. Området är stort och välskött. Familjer hade slagit sig ner i gräset eller satt sig vid en trädgårdsmöbel och åt medhavd matsäck.
Sen fanns det ju också en bakluckeloppis och där kunde man göra ett och annat fynd. Vi handlade en hel del små saker, men ändå spenderade vi bara 90 kronor. Ett av fynden var en elektrisk skärmaskin, som visade sig vara syveränt bra. Vi har en manuell sedan förut, men den är både slö och besvärlig, så den får fara i soporna.
Regnmolnen hopade sig, så vi begav oss hem ganska fort samma väg som vi kom, först färja över Oxdjupet till Rindö och sedan ännu en färja över till Vaxholm.
När jag och mina systrar var små hade vi många av Fib:s Gyllene böcker. De försvann sedan någonstans, kanske gav vi bort dem till andra små barn när vi inte läste dem längre. För många år sedan började jag samla dem igen, men jag har ingen stor samling. Jag har köpt några av de allra första som kom och jag har väl ca 20 böcker.
Jag var jätteglad när jag hittade nr. 1, Misse Murr. Inget namn fanns i boken och den var mycket fräsch. Jag har senare sett att de kan ta upp till 500 kronor för den. Den är tryckt 1950 och kostade då 1 kr 35 öre.
Böckerna är kopior av de amerikanska The Golden Books. Många är helt lika, men det finns också många av de amerikanska som vi aldrig fick till Sverige. I gengäld har vi en del som inte finns i USA. Exempelvis heter "Den skrynkliga elefanten" "The saggy baggy elephant".
I potatislandet kommer det att bli trångt för raderna och plantorna sitter lite för nära varandra, men det gör ingenting för förra året blev potatisarna jättestora och jag föredrar små potatisar.
Rabarbern har vuxit sig jättestora pga. att det regnat så mycket. Blommorna ska egentligen skäras av, men jag tycker om när de blommar. Lite plocksallad finns också i landet.
Nu har pelargontrappan fått lite mera vit färg och blommorna har någonstans att stå. Jag behöver inte ha alla blommorna inne och det är bra.
Hos Åse i Näsby Park är det mycket publik när alla elever ska spela upp några stycken som de har lärt sig den här terminen.
Åse talar om att det är Julias tur att spela nu.
Nu var det färdigspelat.
Åse frågar om någon vill sjunga ”Sorglösa Brunn” tillsammans med henne och genast anmäler sig en dam som vill sjunga. De ackompanjeras av en duktig elev.
Alla barn sjunger ”Idas sommarvisa”, även här ackompanjerad av en duktig elev.
Efter uppspelningarna är det kaffe- och saftkalas ute i solen på Åses altan.
Den 6 juni nationaldagens morgon kom min svärdotter in för att låna kikaren. Hon såg något konstigt på den lilla ön, i folkmun kallad Madagaskar, det såg ut som en svartgrå massa som invaderat klipporna. I kikaren syntes tydligt att det var skarvar och det är ju inga fåglar man gärna vill ha inpå knutarna. De slår sig ner på öar i skärgården och lever i kollonier och förstör naturen med sin spillning som innehåller frätande ammoniak. Det tar död på växtligheten, träden dör och inget kan växa där.
När vi hade tittat i kikaren ett tag gick jag in efter kameran. Jag har ju 16 x zoom så det borde ju gå att se fåglarna. Det blev ändå ganska suddigt och de flesta skarvar hade tagit till flykten, men vi ser ändå några stycken.
