En solig dag på Skåvsjöholmsvikens fina is är lika perfekt för långfärdsskridskor som barnfamiljens skridskoåkning och bandyspel.
Vi hade en underbar promenad i vårsolen och solen värmde verkligen. Jag tog en del bilder ut mot Skåvsjöholmsviken. Isen hade smält av värmen så att det speglade sig i vattnet. Blir det en kall natt, så blir det härlig is för skridskoåkarna.
Våra barnbarn upptäckte för flera år sedan att det gick bra att klättra i plommonträdet. Tänk vad roligt att trädet kan glädja någon året runt! Själv intresserar jag mig mest för det när det bär frukt. Victoriaplommonen är jättegoda.
Min mans föräldrar hade en gammal lanthandel som var byggd på 30-talet. Området här hade så gott som inga året-runtboende, men det fanns många sommarstugor. I lanthandeln kunde man t.ex. köpa en säck cement, 2 kg mjöl, 2 sillar och ett paket skruvar. Dessa bilder togs 1964 då jag och min man var nyförlovade och hjälpte till i affären. Vi gick då på lärarutbildning och hade sommarlov och det var skönt att få vara på landet. Bakom affärsdelen i huset var det bostad för min mans föräldrar.
Det nytagna fotot är taget från samma plats.
Jag gillar inte den här kylan, -15 grader, jag tycker inte heller om snön, men ljuset som kommer med snön älskar jag. Det betyder förstås att man får stå ut så gott det går. Tomas och Janne har skottat snö, men på de flesta ställen gick det att ta bort snön med snöslungan. Eftersom solen skiner så skönt och det inte kommer mer snö just nu, så känns det härligt!
Här är några ganska tidiga morgonbilder.
Vintern har kommit på allvar nu och isen har lagt sig i viken, men ännu bär den nog inte. På lite öppnare ställena ser man fortfarande vatten. Vädret var underbart idag. Efter en kylig natt sken solen, och det glittrade överallt.
Jag passade på att kolla mina olika inställningar på kameran och testade min 16x optical zoom och lite andra finesser. Ännu har jag inte testat kamerans GPS, men det ska jag snart göra. Jag måste lära mig att hantera alla finesser.
I början av december hade mina amaryllisar fått knopp, men de hade mycket olika längd på stjälkarna. Det ordnade till sig så småningom och fördelen var att det var alltid någon av dem som blommade. Dessutom var det fler blommor från varje lök.
Nu är de jättefina!
Visst är snögubben fin! Julia och Linnea gjorde den, men jag tror att de hade hjälp av en kamrat också. Jag såg en morot som skulle vara näsa, men gubben har nog tappat näsan.
Julia går och spelar för en mycket duktig pianopedagog, Åse Söderqvist-Spering. Åses hemsida
Det går fort framåt för Julia och hon tycker om att sitta vid sitt eget piano och spela. När hon kommer hem från lektionen spelar hon gärna för farfar.
Här leker kusinerna i snön, det är bäst att passa på innan snön smälter igen. Vattnet i viken verkar ha sjunkit tillbaka lite och ny is har bildats. Nu är det kanske t.o.m. möjligt att komma ut till bastustugan i änden av bryggan när inte brrädorna ut till bryggan ligger under vatten.
