Barbros bildblogg

Morgon och kväll ser vi till att Sigge har det rent i sin bur och fyller på nytt vatten och mat. Han blir extra glad när han får en morot eller en äppelbit. Sen sitter jag och gosar lite med honom. Vi har blivit lite mer kompisar nu.

Tänk vad skönt han kommer att tycka det är, när det blir lite varmare och han får komma ut. Nu har förresten de första blåsipporna kommit.

Förutom att göra lite påskfint ska det förstås vara en hel del mat och lite måste göras i förväg. Det ska ju vara skinka, men istället för att kalla den julskinka, så heter den påskskinka. Smaken är precis lika. I övrigt blir det förstås olika laxvarianter, sill, ägg, mm. Det är roligt att laga mat till såna här tillfällen.

 

GLAD PÅSK!

 

Det är så roligt att få sätta ut lite penséer ute. De klarar ju det mesta i väderväg. Hotet är nog inte den snö som kommer i dagarna, utan rådjuren. Vi får väl se om de får finnas kvar.

Rabatterna är rensade och pelargonerna står nu på plats och väntar nu bara på att få komma ut lite, åtminstone de flesta. Fuchsiorna har klarat sig ganska bra de också.

Visst dör det blommor under vintern, men det får man nog räkna med åtminstone om man inte har isolerglas, men mina blommor har haft frostvakt i alla fall.

Jag blev så glad när jag såg de vackra fasanerna komma springande på gräsmattan. De är välkomna igen.

I Wikipedia står det så här om dessa fina fåglar:

Fasan (Phasianus colchicus) är en hönsfågel som ursprungligen bara fanns i södra Asien, men som introducerats till många platser runt om i världen, däribland Europa, där den på många håll har förvildats.

 Utbredning:

 Fasanen härstammar från Asien där det ursprungliga beståndet förekommer från området väster om Kaspiska havet och österut till Sydostasien och kustområden utmed Japanska havet. Fasanen har introducerats till stora delar av världen där de sedan förvildats och den förekommer från sydöstra Europa genom Centralasien till Japan och Taiwan. Vissa underarter har introducerats till Nordamerika där de har hybridiserat och utgör idag en väletablerad förvildad population.

 

Jag blev uppringd och tillfrågad om jag ville vikariera i en 5:e-klass på skolan där jag jobbade för ca 15 år sedan. Naturligtvis var jag lite avvaktande, för det var längesedan jag vikarierade, ett par år sedan tror jag. Hon bad så enträget och det var så svårt att få tag i vikarier, så jag sa ja. Det var riktigt roligt faktiskt och det kändes nästan som om jag inte gjort annat på sista tiden. Kanske kan det bli någon gång igen, men först vill jag se vad de kommer att betala, för jag vill minnas att det bara var småslantar. Engagerar man en vikarie som har utbildning och har jobbat i 43 år, så får de betala en någotsånär bra lön i alla fall.

Vi hade också besök av en konstnär, Anna Toresdotter, som pratade om konst med eleverna. Hon var fantastiskt duktig. Se denna länk: http://www.annatoresdotter.se/se/h_e_m.html

Janne och jag rensade rabatter och fyllde på jord medan våra två söner jobbade med båten, så att den snart ska kunna läggas i. Isen är ju borta nu, så båtturer lockar säkert snart. Det är ovanligt tidigt i år.

Idag är det ju våffeldagen, så naturligtvis blev det våfflor med vispgrädde och sylt.

Så här ser salix ut när de växer. 

Vi har tryckt ner pinnarna ca 2 dm och hoppas att de ska växa fast i jorden, för då blir det lite stadigare. Det är inte så vackert nu, men när luktärterna kommer hoppas vi att det blir fint.

Kärt barn har många namn, det kan man säga om Tussilago, Tussilago farfara, Hästhov, Hästhovsört. För mig är detta det första riktiga vårtecknet. På vår tomt hittade jag små Krokusar för flera dagar sedan, men de gills inte lika bra som just Tussilago.

Ett annat tecken är ju isen. Den är blåsvart och det ser ut som om den sköljer snart. Vi får väl se om den finns kvar efter helgen.

Idag såg vi inte så många skridskoåkare på isen, men det är förstås flera med långfärdsskridskor på helgerna. Vi gick runt viken mot Skåvsjöholmsskolan och i gräset såg vi ett andpar som såg ut att försöka hitta något att äta. Det är så fint vid Skåvsjöholm och isen låg riktigt spegelklar. På vägen hem såg vi fyra rådjur som betade på stubbåkern. De har nog ändå haft en ganska bra vinter. Förra vintern var ju riktigt svår.

På tillbakavägen såg vi att andparet hade hittat lite öppet vatten vid en brygga och det kändes bra.