När vi kommit runt det gula spåret visade det sig att det var 5,67 km. Jag tror inte att min GPS ljuger. Det tog ungefär en timme och vädret var härligt. Trots att vi var mycket tidiga var det 19 grader när vi åkte hem igen. Senare på dagen väntas 24 grader och himlen är blå.
Vi gick mycket i skogen, men också utefter hästhagar. Täby har fina spår. När vi nästan hade kommit runt såg vi daggen som låg som slöjor över ljungen.
Jag blev förstås nyfiken på vad det var för båt och var den låg. Båten brukar åka ut med gäster från Skåvsjöholms konferensanläggning. Jag fick också veta att sjöräddningen var larmad och folk plockades upp och fördes troligen till Österskär. Jag fick sedan veta att passagerarna hade blivit avsläppta på Skåvan, så det var bara besättningen kvar på båten.
Jag tror inte att jag någonsin har sett någon båt på grund just där förut, men det finns andra grund där båtar har gått på. Det ser ut som om den har haft skaplig fart för att ha kommit upp så rejält på grundet. Ja, jag vet faktiskt inte mer, men här kommer lite bilder tagna på M/S Blue Charm från olika håll.
Tomas, Tove, flickorna med kompisen Maja, Janne och jag åkte iväg mitt på dagen. Det var fantastiskt soligt väder. temperaturen låg på minst 22 grader och det var en härlig färd mot Vaxholm och vidare till Getfoten.
I Vaxholm ser vi det anrika hotellet, båten Stockholm och kastellet.
Det var mycket folk runt alla bord på restaurangen, men vi lade till och gick upp och hittade plats. Maten brukar vara god på Getfoten och jag valde Heta smörstekta Gambas med färsk vitlök, spansk peppar samt baguette. Det smakade härligt.
Flickorna gjorde barkbåtar och släppte ner dem i havet. Det var riktigt roligt för de flöt länge.
Vi stannade till i Vaxholm för Tomas och Tove skulle handla. Då passade Janne och jag på att ta med flickorna till glassbaren.
Vi har haft våra piecerosor ända sedan rabatten gjordes och de har kommit år efter år. Ja, det är väl 30 år sedan nu. Alltid har rosorna varit gula med lite dragning åt rött, så här:
Plötsligt ser en del av dem ut så här, mycket mer röd färg. Så har de aldrig varit förr. Kan någon förklara varför de plötsligt blir mycket rödare?
Visst är det konstigt.
Idag var promenaden 6,2 km och då gick vi hemifrån till Rydbo Saltsjöbad och vidare till Svavelsö. Vägarna var bra och för att komma runt gick vi en bit på en stig genom skogen.
Det är vackert på båda sidorna om bron som förbinder Rydbo Saltsjöbad och Svavelsö.
Skogsstigen var lite kuperad, men trevlig att gå.
Här har vi kommit över till andra sidan av ön.
Nu är vi tillbaka vid bron och utsikten mot vattnet.
Det finns en hel del fastigheter till salu troligen beroende på att det kommer kommunalt vatten och det kommer att kosta en hel del. Har man ett sommarhus, så kanske man inte tycker att man vill kosta på så mycket pengar.
Vi hade för länge sedan blivit inbjudna till en släktträff hos min syster Mary på Harö. Alla såg säkert fram emot detta, när det också var så bra sommar med mycket sol och värme. Förra året skulle vi egentligen ha träffats, men då annonserades det mycket regn och det blev det också, så det ställdes in. Den här gången skulle det också regna, men vi åkte till Harö ändå. Det var tur för det kom faktiskt bara lite regn, så det störde inte alls.
Vi åkte ut med båten Solöga från Stavsnäs och det tog bara 1 timme. När vi kom fram gick en del landvägen till min syster och svåger och en del åkte båt till deras brygga.
De har en underbar utsikt från sitt hus.
Vi hade bestämt att vi skulle grilla korvar och det var både kryddiga och goda. Mary hade gjort god pastasallad och potatissallad. Många goda drycker fanns också.
Vi åt, drack kaffe, fick Marys goda Toscatårta, pratade och det var trevligt runt bordet.
Tyvärr går tiden fort och det var dags att åka hem efter en trevlig dag.
Jag längtar verkligen tillbaka till Harö , det är så vackert där.
För oss var det premiär för kräftor i år. Anna hade ordnat allt så bra med goda tillbehör till kräftorna. Vi åt, drack och vi sjöng för "kräftor kräva dessa drycker". Katten tycker mycket om räkor, så han hoppade upp och försökte ta en liten smakbit.
Sen blev det kaffe och hemgjord glasstårta innan kubbtävlingen drog igång. Vi var fyra lag och se vad glad jag blev när mitt lag vann hela tävlingen.
De största blommorna är ju förstås svårast för de kan inte förvaras inne i fönsterbrädan. Mina två stora Änglatrumpeter kan man ju klippa ner och ställa i min mörka källare. Hur man ska göra med olivträdet och potatisblomman (Solanum rantonnetii), som man nu har döpt till Himmelsöga? Jag har inte löst det än.
Förra året hade jag 5 olika Fuchsior, men två av dem dog. Den här har klarat sig bäst, Lady Boothby.
Celia Smedley hade många döda grenar och ser inte så rolig ut, men det kommer ett par nya på stammen nu.
F.Rosea skulle jag kasta efter vintern, men jag såg ett litet blad och lät den stå och så här ser den ut efter att ha stått i växthuset.
Det blir en chansning i år, både när det gäller fuchsia och pelargoner. Jag ställer ner dem i den mörka källaren. Om mina stora pelargoner dör så blir jag ledsen, men jag chansar ändå.
Rosenpelargonen Bornholm
Vi tyckte att det var ganska skönt med regn och det behövdes också. Efter att barnbarnen varit inne ett bra tag klädde de på sig regnkläder och tog även med sig paraply, för att gå och hoppa i studsmattan. Det blev sladdrigt och halt på mattan, men det bekymrade dem inte och regnet öste ner. De bara skrattade hela tiden.
Det fattas inga idéer heller. Vi var barnvakt och plötsligt hade de kojor i sofforna. De hade jättekul!
Sommaren 1963 jobbade jag på Gebers konvalescenthem på Tyresö. Jag hade gått ett år av lärarutbildningen. Skolan hade ett fritidshus, Solstranden, alldeles nära Gebers, som elever kunde hyra några veckor. Jag och en kamrat hyrde det för att slippa åka så långt till jobbet. En kväll kom ett par grabbar ut och hälsade på. En av dem utbildades också till lärare. Det var Janne. Han fick sköta sin mammas lanthandel för hon hade fått en hjärtinfarkt och efter stängningen ville han ut och koppla av med något annat.
Vi träffades flera kvällar och jag hade det inte så jobbigt med konvalescenter för de hade måst flytta ut. På Roslagstulls sjukhus hade nämligen en patient fått smittkoppor och då skulle alla som hade varit i närheten av patienten isoleras maximalt tre veckor. Det var alltifrån senila pensionärer till alerta brandmän och sjuksköterskor. De senare startade till föreståndarinnans förtvivlan nattklubben "Koppan" på Gebers konvalescenthem. Läkare hade med sig 96-procentig sprit som de drack i medicinkopparna och det var roligt värre förstod man.
Konvalescenthemmet låg vackert vid Drevviken
Jannes mamma blev bättre och vi träffades mer och mer. Vi förlovade oss vid nyår och sommaren 1964 jobbade både Janne och jag i lanthandeln för att avlasta hans mamma.
Hästängsudds livsmedel
Jag hjälpte också till vid fiskdammen på midsommarfesten på Hästängsudd.
När det närmade sig Augusti ville vi ha lite ledigt och uppleva någonting annat. Vi köpte en gammal Jowett Javelin årsmodell 1952 för ca 500 kr. Så här såg den ut. Den var mycket fin tyckte vi. Instrumentbrädan var av teak, bakom framsätet kunde man fälla upp en liten hylla och om man ville kunde man stanna, ta en kaffepaus och ställa koppen där. Naturligtvis var den också högerstyrd.
Sen lånade vi ett tält av min syrra som ungefär såg ut så här.
Sen åkte vi till Norge och bilen stånkade upp för Trollstigen, men vattnet kokade i motorn så vi fick stanna efter varje kurva. Den startade inte alltid så snällt men vi hade startgas och en vev, så det gick bra. Detta var nog det första stora äventyret vi hade tillsammans.
