Barbros bildblogg

När jag fyllde år fick jag en IPad av Janne och jag blev jätteglad. Jag var mest förväntansfull att prova att läsa böcker, men sen började jag fundera på att jag kanske kunde blogga på den här istället för vid datorn. Jag kommer att fortsätta vid datorn, men om vi reser någonstans så vore det kul om jag slapp packa ner datorn. 

Att skriva på paddan är ju inte svårare än att skriva på datorn, men jag vill ju ha bilder här också. Visst kan jag fotografera med paddan, men den släpar jag inte med mig var jag går som jag gör med min kamera. Problemet som jag har löst nu är att ta in bilder från kameran till paddan, man behövde bara en liten sladd. Nästa problem var hur jag skulle få ner storleken på bilderna, men kanske har jag löst det.  Jag har kanske hittat något.

Nu ska ja se hur det går.

Ja, det gick faktiskt bra. Jag visste ju egentligen inte om bilderna var mindre, men nu vet jag, för när kamerabilderna är 6 MB tar det jättelång tid att lägga upp dem, men det här gick jättefort. 

Bra, nu kan jag lämna datorn hemma när vi är på resa.

Egentligen gjorde vi ingenting märkvärdigt, men det är gott att äta lite godare mat just på nyårsafton och den här gången hade vi en kamrat till mig som jobbade i samma skola som jag. Nästa år ska vi vara hos henne. Karin, min syster, kunde också komma i år och det var ju också roligt.

Vår nyårsmeny såg ut så här. Kräftor som vi fångade i somras och Västerbottenpaj var förrätt.

Därefter serverade jag Oxfilé Wellington, som har svampfyllning på oxfilén och sedan bakas in i smördeg.

Till dessert bjöd jag på urgröpt ananas med hallon och blåbär samt en gräddklick uppepå.

Sedan bjöd flickorna på skönsång i lusselinnen.

Min kompis hade köpt Bingolotto till oss och det var lite spännande ett tag, men ingen vinst blev det.

Strax före 12 började det smälla lite överallt, men tyvärr såg man bara de allra närmaste fyrverkerierna.

I år var Anna och Lars inte med, de firade jul tillsammans med Lars mor och broderns familj. Vi var i alla fall åtta personer och det var roligt. Vi hade bestämt att vi skulle duka på altanen och det var riktigt mysigt.

I år var tomten snabb, han skulle väl till alla små barn i området. Tomten delade ut några julklappar till flickorna och lämnade säcken för att öppna senare. Flickorna höll reda på att alla män var på plats och var lite undrande om det verkligen, kanske fanns en tomte ändå.

Jag hade lagat mat i flera dagar kändes det som och jag fick väl med sånt som vi brukar ha. Tomas och Tove har hjälpt till också. Här har vi redan fyllt på våra tallrikar, men man kanske kan se vad som fanns.

Jag tror att de flesta av oss tyckte att maten var god, för det blev många omtagningar.

Vi öppnade resten av paketen inne hos Tomas familj för det var så många paket till tjejerna. Sebastian fick desto färre paket för han ska ta körkort och vi hade samlat en del pengar för ett startpaket. Tänk att han har blivit så stor!

 Sen blev det lek med alla julklapparna.

Lite senare åt vi lite fruktsallad, det kändes bra efter all julmat.

Den här dagen ska julskyltning och allt julpynt vara klart. Man vill gärna vara ute bland affärer och se mycket annat som är pyntat den Första Advent.

Vi tittade in hos "Töserna på torpet". Där serverades glögg och i stugan visades keramik och målningar som man kunde köpa, men även bara titta.

 Åsa var en av töserna jag känner från keramikgänget, som jag var med i. Tyvärr har vi inte träffats så ofta nu för vi har ingen lokal att vara i, men vi söker lokal och vi vill inte ge upp. Åsa är väldigt duktig och gör fina saker.

Även utanför fanns saker att köpa.

När vi kom hem bjöd vi in Tomas och Tove med barnen för att fika och äta saffransbullar och kakor. Det blev en trevlig stund. Jag hade gjort i ordning kyrkan med människor och tomtar. I stort sett hade jag gjort hus, tomtar och små människor. Ett par hus var inköpta och den fina gipskyrkan har Janne haft sedan han var liten. Den är vi mycket rädd om.

Sedan spelade Janne och Tomas jullåtar och det är alltid trevligt att höra dem.

Min syster Mary hade givit min syster Karin ett recept på pain riche. När Karin var hos oss, berättade hon att det var så enkelt att baka dessa bröd med receptet hon hade fått.

Jag såg till att ha jäst hemma och idag blev det av att baka. Kanske var det för att Tomas med familj hade åkt till Finland och jag saknade hans bröd, som han brukar komma in med till oss. Tomas har nämligen bakat på morgnarna flera dagar i veckan. Idag hade jag bara gammalt bröd, så nu skulle jag verkligen pröva receptet.

Här är receptet som t.o.m. barn kan klara, det var verkligen enkelt. Inget knådande bara röra ihop.

6dl ljummet vatten

½ paket jäst

2tsk salt

13dl mjöl

Röres /blandas

Jäs 2 timmar

Häll ut, dela tre längder, snurra lite, lyft över på plåt.

Grädda direkt, 250 grader 15 min.

Ja, så här blev det och det var gott också, men en annan gång ska jag göra dem lite snyggare.

I helgen kom min syster Karin till oss och det är lika roligt varje gång hon kommer. Vi gick en promenad ner till Nantes där färjan en gång i tiden gick till Resarö.

I sommar har de snyggat till där nere vid vattnet och de har anlagt en gräsmatta och några fina träd.

Eftersom vi har var sitt dockskåp, som vi pysslar med ibland, så gjorde vi var sin dockskåpsdocka i docklera, som ska bo i skåpet. Idag hade leran torkat, så jag målade, lackade och gav honom hår. Så här ser den ut:

Jo, ett par kalsonger måste han ju ha. Han kan sitta också.

Här spelar han på flygeln också.

Nu ska han förstås få lite kläder på kroppen. Det är lite svårt ibland, men roligt att se vad det kan bli. Kanske får han ett par jeans, vi får se.

Nu har dagen tagit slut och det är kväll. Jag har sytt kläder till min docka och jag tror minsann att han är nöjd med det jag sytt. Han visar upp sig för lilla syster i köket.

Vi vaknade till en varm och skön dag, och drog på oss de gamla jeansen för att ta ner en del grova syrener. I solen visade termometern 25 grader, så man behövde inga ytterkläder. Tar man lite grenar då och då, så kommer det säkert att bli bra till slut. Här har vi nu glesat ut lite.

När vi tagit ner så många stammar vi orkade, så drog vi som vanligt ner dem till tomtgränsen.  Nu har högarna växt lite grand sedan sist. Har vi tur med fint väder ett tag till, så kanske vi hinner ta ner lite mer.

På förmiddagen var vi hemma och gjorde egentligen ingenting, eftersom vi väntade på att representanter från Roslagsvatten skulle komma. Lite försenade kom den lilla bilen med släpet ändå.

Så här har vi haft det ett tag och det ska bli skönt att få ordning på grejerna. Här är pumpen som ska ner i "tunnan". Den andra grabben satte upp vattenmätaren i källaren och den får vi läsa av själva. Ja, då var det klart för deras del. Vi åkte iväg för att skaffa jord och gräsfrön, men gräsfröerna var slut så vi fick nöja oss med jorden. Först gjorde vi en ränna från "tunnan" ner till diket och fyllde lite stenar i rännan. Efter det spred vi ut 9 säckar jord. Det räckte inte riktigt, men vi kan fixa det senare. Nu slapp vi i alla fall att kliva i leran. Vår mark består ju bara av lera, så jorden är ett måste.

Det börjar ordna sig med saker och ting, men nu hoppas vi också på, att det kommer en rörmokare någon dag i veckan. Sen är det klart med både vatten och avlopp.

Vilket härligt gott vatten vi har fått, nu kan vi sluta köpa flaskvatten efter alla dessa år med salt i vattnet. Det är det allra bästa med det här.  

Här är klockan vid åttatiden på morgonen.

Vid niotiden såg det ännu skönare ut, men termometern stod på 9°.

Vid halvtio-tiden hade vi klätt oss varmt för att försöka få bukt med vår gamla syrenhäck. Vi har tagit en hel del grova och sneda grenar både förra och förrförra året, men i år hade det inte blivit av än. Tar man bort en del grenar ganska långt ner, så kommer det ju upp lite fina och raka skott. Så här eländigt ser det ut.

Här kämpar Janne med motorsågen och jag jobbar med sekatören för att få bort en massa torra och döda kvistar. Sedan släpade jag iväg alla stora och små grenar. De får ligga en tid, sen eldar vi upp det i tunnorna, men det kan nog hända att vi tar bort lite mer av syrenerna en annan dag. Vi höll på till ett-tiden, men vi hade en paus emellan. På slutet var det inte så skönt, för solen gick i moln och det började blåsa kallt.

Jag och Janne hade bestämt oss för att ta ner en del höga syrener, men först ville jag ta bort alla tistlar i häcken framför huset. Jag började att dra upp en massa tistlar, medan Janne tog fram redskapen för att såga i syrenhäcken. Efter en stund var vi iskalla om händerna och genomblöta, så jag fick hjälp med att ta bort tistlarna, sen beslutade vi att ge upp med syrenerna. En annan dag, utan regn och blåst, ska vi nog få bort lite av syrenerna också.

Visserligen hade vi haft bara 7 grader varmt på dagen, men ingen av oss trodde att det skulle bli minusgrader på kvällen. Plötsligt när klockan var halv elva och vi skulle gå och lägga oss, såg Janne att det var -2°. Nu gällde det att få in alla pelargoner från pelargontrappan. Bordet blev fullt av blommor.

Resterande blommor fick vi ha på golvet.

Vi skulle försöka få in de stora tunga krukorna också, men altanen var hal som såpa, så vi chansade på att de skulle klara sig. Här är potatisblomman som har överlevt sitt tredje (eller fjärde?) år. Här är rosenpelargonen, som också har överlevt i många år i källaren över vintern. Hur vi ska klara blommorna i år vet jag inte, för först måste vatten och avlopp komma in i källaren och då tror jag inte att hantverkarna vill ha blommor i vägen. Kanske får man börja på nytt igen eller också kommer alla blommor in i rummen, men det kanske blir lite trångt.

Idag är det lite småregnigt med 5°, men det blåser inte som det gjorde igår. Kanske blir det lite mildare i slutet av veckan.