Barbros bildblogg

Den här filmen har Roy Andersson arbetat med i fyra år och som de flesta vet nu heter den, En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Jag måste erkänna att hans tidigare filmer inte har imponerat på mig, men den här var verkligen bra.

Jag har varit i hans ateljé på Sibyllegatan 24 för ett knappt år sedan och där fick vi se hur Roy och hans team hade byggt upp scenarier. Roy Andersson spelar alltid in sina filmer inomhus, så om ni går och tittar på den här filmen, så kan jag lova att allt är taget inomhus, trots att det ser ut att vara utomhus. En scen spelades in i Norge i ett hangar och där hade de byggt upp en slags jättestor tunna som snurrade med eld under. På tunnan stod det Boliden. Här är en liten modell av den ”assyriska orgeln”.

Roy Andersson fick guldlejonet i filmfestivalen i Venedig för sin film. Den stod i ett av hans rum när vi var på besök. Själv var han i Oslo och kunde inte vara med oss, för alla vill ha honom hos sig. När vi blev lovade att få se filmen i hans salong hade filmfestivalen inte ägt rum. 

Detta rum där också filmen kommit till användes efter premiären för fest.

Vi såg hur uppvaktad han var för det fanns blommor överallt.

Liten men mysig salong, lagom till 16 personer och stolarna var jättesköna.

Jag håller med om den som skrev så här:

Genom två kantstötta män på säljturné med skämtartiklar får vi inblick i en hisnande tillvaro, i nutid, dåtid, framtid, drömtid och i ospecifierad fantasitid. En mängd människoöden passerar revy och vi blir påminda om både livets storslagenhet och människans sårbarhet.

Det hela började med att vi satt och såg Nyhetsmorgon den 19 augusti. Vanna Rosenberg och Albin Flinkas kom till morgonprogrammet och visade en liten snutt av sin repetition av Valhänt med bäst föredatum 14/9. Efter repetitionen fick vi höra lite om hur det var upplagt. Här finns videon.

Jag ville gärna se föreställningen och vi bokade till idag.  Här är ingången till Soppteatern. Janne och jag stod i solen och var mycket förväntansfulla.

När vi kom in stod det varm soppa, bröd och kaffe på runda bord. Det kändes mysigt. Jag hade nästan glömt hur det var, för det var säkert 10 år sedan vi var här förut.

Det var fantastiskt bra. De bjöd på hejdlöst roliga partiledarfantasier och dessutom sjöng de mycket bra, särskilt Vanna och Albin. Albin var dess utom porträttlik vår Eurovisionvinnare, Conchita Wurst. Så här såg dubbelgångaren ut och övriga aktörer var Fredrik Meyer, Thérèse Svensson, Henrik Norlén och Vanna Rosenberg.

Jag har lånat några bilder ytterligare, eftersom jag naturligtvis inte kunde ta bilder under föreställningen.

Read more »

Janne körde mig till tunnelbanan till Centralen och sen bytte jag till Akallalinjen en hållplats. Det gick fort. Jag står en liten bit från stadsarkivets vägg och kom från tunnelbanan just under den orangeröda byggnaden. Där kommer man upp med hiss. Tänk så lätt det är att komma dit.

Så här ser byggnaden ut. Den började byggas just när andra världskriget hade börjat. Man gjorde ett stort hål i klippan och på det sättet fick man 6 våningar i berget och den sjunde våningen är den vi ser här. Är man nere på första våningen kan man höra hur tunnelbanan går under dem. Man kan alltså inte bygga mer neråt, vilket de skulle önska. De flesta våningar har massor av gamla böcker och olika skrifter, men de har lyckats ordna andra platser vartefter det behövs mer. Här finns också alla Stockholms skolors betygskataloger och vi fick se en del av dem. Jag tror att jag ska åka dit någon gång och kolla igenom en del jag är nyfiken på. Titta vilken fantastisk utsikt det är uppifrån Kungsklippan. Förutom att vi fick se magasinen i berget så hörde vi tre personer som berättade och diskuterade vad man kan göra med sin släktforskning. Det var intressant. Många var rädda för att deras barn inte ville ha deras forskning och gamla bilder. Då ville man kunna publicera det, så alla som ville ta del av det. En fråga kom upp, som var lite rolig, "kan man inte få ett datormoln för släktforskning dit alla kan skicka sina forskningar ?" "Vad ska de göra av alla stora lådor med bilder och album när jag dör. Jag har inga barn." Ja, det var många funderingar. Man kanske ska öppna ögonen på barnen och ungdomarna, så att de förstår att det är en skatt, som de äldre människorna har jobbat hårt med.

Det var en trevlig förmiddag.

På kvällningen ville jag gå ut och plocka gula kantareller, för jag hörde av alla att det fanns så mycket. Vi gick ut en dryg timme för att se om det fanns, men vi hittade bara fyra pyttesmå kantareller. Det roliga var att vi hittade den härliga svarta trumpetsvampen istället.

Idag gick vi först norrut från gamla stan där vi bor. Vi skulle se på en loppismarknad som bara finns där på söndagarna. Kanske kunde vi hitta en ryggsäck i skinn som Julia gärna ville ha. Inga sådana väskor fanns där, men mycket begagnade kläder och jösses vilken röra det var där.

Sedan gick vi in i gamla stan och åt sydöst, över floden. Vi skulle se Schindlers fabrik. Det var riktigt otäckt. Jag hade visserligen sett filmen "Schindlers list" flera gånger, men det här var otäckt på ett annat sätt. Här är ingången till fabriken. När vi var tillbaka till gamla stan gick vi in och tittade på ett tavelgalleri i den stora byggnaden med hallen. Vi kände inte igen ett enda namn där, men många tavlor var fina.

I andra änden av hallen fanns en utgrävning och där kunde man gå under hallen en våning ner. Man hade hittat gravar och med detta också skelett och olika små redskap som exempelvis mynt, tänger, skor o dyl. Man såg att trähus hade brunnit, men det fanns också ganska höga murar som fanns kvar. Det var intressant, för vi hade sett något liknande i Åbo för ca ett år sedan. Jag undrar vad man kan hitta för något en våning ner någonstans i Stockholm, exempelvis vid Slussen där det fanns lite rester av tidigare liv. Kanske hade man kunnat gräva vidare för att få se mera av tidigt levnadssätt.

Efter detta gick vi till hotellet och vilade oss. När vi hörde musik, följde vi ljudet och såg att det fanns en marknad ytterligare, kanske bara på söndagar. Där fanns det mycket att titta på och det mesta var säkert hantverk. Sen slog vi oss ner och Janne tog en öl och jag tog en svag cider. Jag kunde ändå inte låta bli en riktigt god, stor glass.

 

Vi hade bestämt oss för att åka till Vikingastaden Birka på Björkö, för där hade inte våra gäster varit. Färden ut med båten Victoria tog 2 timmar.

Vädret var härligt och här åker vi under Essingebron. Det var två visningar när vi kom fram till Birka, men vi tog den första för att sedan vandra runt och titta på annat. Guiden var duktig och berättade det man ville veta och var inte långrandig. Vi fick veta att det fanns 2000 gravar på Birka och vi såg en massa gravkullar överallt. Här fanns det ställe som hade mest gamla gravar i hela världen, ett Världsarv. En del av gravarna var genomsökta och nu får resten av gravkullarna vara i fred. Han berättade också om stadsvallen och försvarsvallen runt borgen. Hamnen låg inte där hamnen är nu och dessutom hade vattnet ju varit 5 m högre. På ett ställe var vallen helt borta, men man visste inte när den tagits bort. När man övergav Birka var det väl inte så noga på den tiden. Vikingastaden Birka var bebodd c:a 700 - 900. Nu finns det bara 8 bofasta på ön och 7 av dem har sin släkt på Birka sedan 1400-talet.

Ansgar gjorde tre försök att kristna folket på ön, men det gick inte så bra, men ett minnesmärke finns i alla fall här.

Man kan kanske tänka sig hur ett hus på den här tiden såg ut, så några hus har byggts upp. Inne i museet fanns väldigt fina miniatyrer hur det kanske var på Birka förr.

Det var en härlig dag och på vägen hem lyckades vi få riktigt bra platser uppe på båten. Det blåste inte på oss, det var bara solen som sken varmt och nu närmar vi oss slutet av resan.

I torsdags var jag med mina gamla klasskamrater från flickskolan. Vi åkte ut till Thielska galleriet, som har de allra bästa konstverken av de mest kända konstnärerna. Vi såg Carl Larsson, Edvard Munch, Bruno Liljefors, Anders Zorn och många flera. Byggnaden är ju också så fantastiskt fin och den ligger i en park.

Alldeles innan man kommer fram finns också detta vackra hus.

Här åker vi hem efter att ha ätit lunch i Thielska. Jag stannade till vid Stadsteatern för att hämta biljetter till Chicago. Det kommer att dröja länge innan vi får se den, för man måste boka långt i förväg. Vi ska inte se Chicago förrän i november.

Vi har köpt ett symaskinsbord som vi ska ha ute i trädgården. Jag hittade det på Allaannonser.se och det var billigt, så vi åkte till Sundbyberg för att hämta det. Det lilla bordet vi hade vid friggeboden var trasigt. Jag tycker det är fint.

Ja, nu tror vi i alla fall att det inte kommer mer snö, så nu har vi bytt till sommardäck och killen som skiftade sa att våra vinterdäck håller åtminstone en vinter till.

Lite påskliljor kommer upp nu och jag har köpt lite penséer för att känna att det är riktig vår.

 Jag tog ganska många bilder. Vi åkte till Londonviadukten och gick sedan upp på Fåfängan och därifrån var det vacker utsikt.

Det var vår även i stan.

 I den här vackra Hovingska malmgården vid Danviken stöpte man ljus från 1841 då man flyttade Liljeholmens stearinfabrik till Södermalm.

Sedan fortsatte vi ner mot Hammarby sjöstad och jag blev förvånad över hur många nya hus som har byggts.

Den gamla Lumafabriken finns kvar, men vad man gör där nu vet jag inte. Jag minns så väl när jag fick besöka fabriken med skolan och fick se hur de gjorde glödlampor. Jag var inte gammal då och jag tyckte det var så spännande.

Här är Anna Lindhs park.

Vi gick vidare till Skanstull, och eftersom Göran bor i närheten, så gick vi upp och hälsade på honom en stund.

Det var en riktigt trevlig promenad.

Dagen innan vi reste till Salalah i Oman fick jag ett telefonsamtal från en statistansvarig. Jag skulle göra en liten roll och säga ett enda ord och det var Gösta jag skulle säga. Det lät ju enkelt och snabbt, så jag åkte in till stan.

Igår tittade vi på programmet och där fanns jag ett antal sekunder, så jag gjorde ett litet klipp av det. Så här blev det.

 

Vi erbjöd ett trevligt par, lite äldre än vi, att åka med på kvällsmarkanaden. De tackade och tyckte det skulle vara trevligt. De hade umgåtts med en familj i Hästängsudd, närmare bestämt i skånelängan och sonen bor ju också kvar i vårt område. Om du Tomas, läser detta, så vet du säkert vem jag menar.

Här är några bilder från nattmarknaden.

Jag såg ett träd med frukter på som jag aldrig har sett förut.

Vi parkerade vid Moskén och skulle egentligen bara titta lite närmare på utsidan, men en man kom och sa att vi skulle absolut komma in och någon täckning av huvudet behövdes inte alls, för det var inte dags för bön eller så. Vi tog av oss skorna och gick in. Det var verkligen en tjusig moské.

Här är vi nu inne i den fantastiska moskén.

Vi åkte hem till hotellet och lämnade av bilen.

Idag har vi egentligen inte gjort särskilt mycket mer än att bada. Vi tog oss ner till havet och badade, men sen låg vi och läste och badade lite mer i poolen.

Elvis och Bobby är i själva verket Fredde Granberg och Peter Settman. Med andra ord är det Ronny och Ragge som återuppstår. De var ju väldigt populära på 1990-talet. Vem skulle kunna tacka nej till ett sån´t uppdrag, även om jag var i packartagen, eftersom vi åker till Salalah i natt.

Jag åkte alltså in till stan och jag skulle infinna mig på Brunnsgatan 26. Jag tog tunnelbanan till T- Centralen och knatade iväg uppför den långa trappan vid det första Kungstornet.

Med flåset i halsen var jag där uppe.

Här bakom dörren pågår inspelningen och kanske kan någon se mig, Jag hade bara något ord att säga, men jag hade väldigt roligt. Alla i rummet klappade händerna till mig när allt var klart. Fredde och Peter var riktigt nöjda och tog mig i hand och tackade. Programmet går kl 21.00 på kanal 5, men detta avsnitt kan dröja två eller tre veckor trodde grabbarna.