Idag var jag inbjuden till Stadsarkivet på Kungsklippan för att se och höra "Släktforskning för alla"

Janne körde mig till tunnelbanan till Centralen och sen bytte jag till Akallalinjen en hållplats. Det gick fort. Jag står en liten bit från stadsarkivets vägg och kom från tunnelbanan just under den orangeröda byggnaden. Där kommer man upp med hiss. Tänk så lätt det är att komma dit.

Så här ser byggnaden ut. Den började byggas just när andra världskriget hade börjat. Man gjorde ett stort hål i klippan och på det sättet fick man 6 våningar i berget och den sjunde våningen är den vi ser här. Är man nere på första våningen kan man höra hur tunnelbanan går under dem. Man kan alltså inte bygga mer neråt, vilket de skulle önska. De flesta våningar har massor av gamla böcker och olika skrifter, men de har lyckats ordna andra platser vartefter det behövs mer. Här finns också alla Stockholms skolors betygskataloger och vi fick se en del av dem. Jag tror att jag ska åka dit någon gång och kolla igenom en del jag är nyfiken på.

Titta vilken fantastisk utsikt det är uppifrån Kungsklippan.

Förutom att vi fick se magasinen i berget så hörde vi tre personer som berättade och diskuterade vad man kan göra med sin släktforskning. Det var intressant. Många var rädda för att deras barn inte ville ha deras forskning och gamla bilder. Då ville man kunna publicera det, så alla som ville ta del av det. En fråga kom upp, som var lite rolig, "kan man inte få ett datormoln för släktforskning dit alla kan skicka sina forskningar ?" "Vad ska de göra av alla stora lådor med bilder och album när jag dör. Jag har inga barn." Ja, det var många funderingar. Man kanske ska öppna ögonen på barnen och ungdomarna, så att de förstår att det är en skatt, som de äldre människorna har jobbat hårt med.

Det var en trevlig förmiddag.

På kvällningen ville jag gå ut och plocka gula kantareller, för jag hörde av alla att det fanns så mycket. Vi gick ut en dryg timme för att se om det fanns, men vi hittade bara fyra pyttesmå kantareller. Det roliga var att vi hittade den härliga svarta trumpetsvampen istället.



Igår föll den första snön hos oss och idag är det den 4:e Advent

I förrgår var jag ute i skogen för att ta hem lite mossa, som jag skulle ha till mina julgrupper. Då såg jag plötsligt en massa trattkantareller bland mossan. Jag bestämde mig då för att plocka svampen dagen efter. Det blev inte av eftersom det blåste en riktigt hård vind och det regnade ganska kraftigt. Sen kom snön och det blev riktigt slaskigt. Idag är det lugnare väder och bara lite snö kvar, så jag gav mig ut och plockade trattkantarellerna. Jag tog lagom mycket, så att det kan bli en svampomelett. Det är inte ofta man kan plocka svamp den 18 december.

Omeletten med svampstuvning blev riktigt god!

 

 

Idag var det dags för svampplockning igen och vi gick till samma ställe som förra veckan

Vi har haft riktigt sommarväder med höga temperaturer en dryg vecka nu, men det ska visst ta slut nu. Solen sken i alla fall, men det blåste en hel del, så vi gick till skogen där man nästan inte känner blåsten alls. Det var en härlig stund, med mycket svamp och det är så vackert i skogen. Väl hemma ska svampen rensas och läggas ut på torkning, men en liten stuvning måste man alltid göra, för det är så gott.

Jag är glad när temperaturen stiger för då smälter snön

Det har varit väldigt halt sedan snön kom, för det plogas inte på vägen utanför oss. När man går på den knöliga och isiga snön är man rädd för att falla pladask. I dag steg temperaturen och då blev allt lite enklare.

 

Men visst kan senhösten vara vacker, se bara på äppelträdet här.

 

 

Idag var vi ute och tog hand om lite svamp som hade legat under snön i skogen. Det var väl inte så mycket, men räcker nog till en paj eller några varma smörgåsar.

Trattkantarellerna har kommit och vi hittade dem!

Jag älskar att gå i skogen, men jag har så dåligt lokalsinne, så jag törs inte gå ut i skogen ensam. Idag ville jag plocka svamp och det brukar inte Janne tycka om att göra, men eftersom vi brukar ta en lång promenad, så föreslog jag att vi istället skulle gå ut och se om vi kunde hitta några kantareller. Vi gick inte så långt hemifrån, men eftersom vi aldrig brukar hitta någon svamp när vi någon gång letar, så tog jag ingen svampkorg med mig. Jag stoppade istället en plastpåse i fickan.

När vi hade gått runt ett tag hittade jag den första trattkantarellen, vilket tjut! Det var faktiskt en hel klunga med små trattisar. Efter ett tag hittade Janne ännu flera och då blev det roligt. Sen var det lite tomt ett tag, men till slut fann vi det verkliga stället med jättemånga svampar. Vi slutade leta efter mer och bestämde oss för att noga se efter var vi egentligen befann oss, för då kan vi ju återkomma senare. Jag vet inte hur lång tid det tar för de små svamparna att bli stora, men vi kan ju försöka se hur de har växt om en eller två veckor, om inte någon annan tagit dem förstås.

Det blev en god omelett med trattkantareller och det räcker också till att göra en god kantarellpaj.

Vi gick ett par riktigt långa promenader på Harö och såg många vackra ställen

Som jag skrev i förra bloggen var vi hela helgen på Harö. Vi åkte ut med båten Dalarö och det var vackert väder. Min syster ordnade lunch och sedan tog vi en promenad. Svampkorgen var med för det skulle bli svampsås till middagsmaten. Vi hittade faktiskt rätt många gula kantareller och konstaterade också att trattkantarellerna var på gång, men måste växa till lite. När vi gick runt på de små stigarna konstaterade vi att det fanns mycket att se på. Utsikten över vattnet var härlig och naturligtvis olika beroende på åt vilket håll man gick.

 

Efter promenaden satt vi vid bryggan och drack lite härlig dryck med tilltugg tills det började bli lite mörkare. Sedan var det dags för middag.