Varje år brukar vi bli bjudna på julbord av vår dotter Anna och Lars. Det har blivit en tradition som vi gillar. Man har ju det man behöver vid vår ålder, så ett julbord är en mycket bra julklapp. Lars mamma är också alltid med vid dessa tillfällen.
Vi blev mycket överraskade av att det denna gång blev på en båt, men vi fick ju chansen att ta en svängom på dansgolvet då också. Maten var mycket bra och fräsch, så vi var jättenöjda.
För det mesta har jag något med mig hem när jag kommer från keramiken och det blev något även idag. Jag har gjort ett antal minivaser som kanske kan passa i ett dockskåp. Jag får väl se om syrran vill ha någon av dem. Den högsta är tänkt som en golvvas och är ca 5 cm.
När man vaknar upp på morgonen och stiger ur sängen börjar man genast frysa. Fönstret som alltid är öppet lite grand på natten var lite väl mycket uppställt. Under täcket kände man inte något av kylan, men väl uppe fick man bråttom ut ur sovrummet. Jag hade inte kollat med väderleken att det skulle slå om och bli så kallt.
Utanför huset såg man inte långt, för dimman låg tät och allt såg frostigt ut. Det lättade förstås en hel del på dagen, för på vår dagliga promenad var det nästan klart väder.
Redan på söndag morgon upptäckte vi att larmet inte fungerar hos oss. Senare visade det sig att även internet bara fungerade ”fläckvis”. När vi sedan skulle ringa fungerade inte telefonen. Vi provade då också vår TV i sovrummet som är ansluten till Telia och det visade sig att den var helt svart. Det var hög tid att slå en signal till Telia för att höra vad som var fel. Som tur var fanns det två mobiltelefoner i huset. Telia var inte intresserade att prata med oss mer än en liten stund, för de kopplade hela tiden vidare och vidare tills det bara fanns ett meddelande kvar att höra och det var om vi ville svara på en enkät och upplyste oss om öppettider.
Idag var det dags att ringa igen. Den första som svarade lade på luren för hon hörde så dåligt, vilket berodde på att våra mobiler har ganska dålig täckning hemma. Dags alltså att låna grannens telefon. Vi pratade och pratade, samtidigt som jag kröp runt på golvet och drog ur en massa kontakter. ”Telefonen är störd av bredbandet”, sa grabben plötsligt. ”Men jag har just dragit ur alla kontakter till routern, både elen och i teleuttaget”, svarade jag. ”Jaså?”, hördes i luren. ”Dra ur larmet också”. ”Larmet är fast installerat av deras tekniker”, svarade jag. ”Det går inte att dra ur”. ”Jaha, men om ni har gjort fel kostar det massor av pengar när de kommer ut”, sa grabben. ”Ok, när kan de komma då?”, frågade jag. ”På onsdag för det står här att de är färdiga klockan ett”, fick jag till svar. ??? OK, ett långt samtal var det.
Just nu har jag ett tillfälligt modem i datorn, för jag ville gnälla lite. Visst är det lång tid för att få lite ordning och reda på allt och sedan vet man inte ens hur det går. Vi hoppas på det bästa för nu tror alla att vi sitter och pratar i telefonen hela dagarna. Det tutar nämligen upptaget hos oss i ett antal dagar nu.
Jag blev lite irriterad, så jag var tvungen att göra något som jag inte gjort på flera år. Jag städade i mina recepthögar, rev sönder och kastade det jag inte ville ha kvar och satte in det jag skulle spara i en pärm. Sedan gjorde jag knäck och efter detta var jag botad från mina aggressioner mot Telia. Nu ska jag sätta mig med min stickning och ta det lugnt.
Det har varit väldigt halt sedan snön kom, för det plogas inte på vägen utanför oss. När man går på den knöliga och isiga snön är man rädd för att falla pladask. I dag steg temperaturen och då blev allt lite enklare.
Men visst kan senhösten vara vacker, se bara på äppelträdet här.
Idag var vi ute och tog hand om lite svamp som hade legat under snön i skogen. Det var väl inte så mycket, men räcker nog till en paj eller några varma smörgåsar.
Eftersom det hade snöat ganska mycket och var halt och eländigt tog jag fram min gamla symaskin. Eftersom den har varit inne på reparation fungerar den mycket bra. Det blev en klänning och byxor till dockan. Sen blev det lite stickat också.
När vi reste upp i fredags tog vi vägen över Gysinge, den är så fin och solen sken på klarblå himmel. I Gysinge delar sig Dalälven i flera fåror och forsar och en gång i tiden fiskade vi där tillsammans med barnen.
På lördagsförmiddagen tog vi en promenad längs med sjön Edsken i Hofors. Vädret var lika vackert då och det kändes skönt i luften.
Vid Edsken finns också Edske masugn som byggdes i mitten av 1600-talet. Den byggdes vid en bäck med utflöde till Edsken . Flödet i bäcken var tillräckligt för att driva ett vattenhjul som drev masugnens bälgar. Järnmalmen hämtades i närheten och man eldade med träkol. Vid 1800-talet byggdes hyttan om i samband med att hyttan såldes till en handelsfirma i Gävle. En av delägarna, Göran Fredrik Göransson, började tillsammans med några medarbetare försöken att blåsa Bessemerstål vid masugnen och den 18 juli 1858 lyckades de få fram ett stål med den rätta kolhalten. Här var man alltså först i världen med att producera bessemerstål i göt.
För många år sedan bodde vi en tid i Torsåker som tillhör Hofors kommun. Under den tiden skaffade vi oss förstås ett antal bekanta och en av dem var Ulla. Vi bodde hos Ulla och hennes sambo Ola i två nätter och tillsammans åkte vi för att se ”Butiken”. Fem tjejer spelar alla rollerna i revyn och de gör det med den äran. Vi hade jätteroligt. Kanske framgår det av det lilla filmklippet, men som vanligt har man inte kameran uppe när det är som roligast, för då måste man bara skratta. Med hjälp av inspelad musik sjöng de och gjorde massor av roliga framträdanden i den lilla butiken på scenen.
Nu var det dags att resa hem och resan känns ju ofta lång och drar ut på tiden med byten osv. men det blev lite extra besvärligt den här gången.
Direkt vid incheckningen i Lima fick vi reda på att flygplanet skulle bli försenat 1 ½ timme beroende på att det kom från Miami och det hade tagit extra lång tid med alla säkerhetskontroller där. Vi skulle byta flyg i Madrid och väskorna skulle inte hinna lastas över, så man försökte hitta en lösning. Vi fick reda på att vi skulle ta in på hotell i Madrid och åka vidare med ett senare flyg. Efter ganska lång tid ändrades allt och vi fick höra att vi skulle ta ett flyg till London strax efter landning i Madrid och sedan vidare till Stockholm. Ja, det lät ju inte så tokigt för vi skulle då bara bli ett par timmar senare hemkomna. Problemet var bara att vi fick inga boardingkort till dessa flyg, utan skulle ta kontakt vid informationen på flygplatsen i Madrid, så skulle allt ordnas.
Väl framme i Madrid gick vi förstås till informationen. Efter lång väntan visade det sig att de kunde inget göra och hänvisade oss till Lan. De skulle ordna det på 10-15 minuter och vi väntade och väntade. Bara en sekund, sa man när vi undrade igen. Efter ytterligare väntan sas det plötsligt att det fanns bara 11 platser och resten av oss, 5 personer, skulle få ta ett senare flyg till London. Vi hann aldrig bestämma vilka som skulle åka först förrän de plötsligt sa att det redan var för sent att ta Londonplanet. Diskussionerna fortsatte och eftersom inget möjligt plan fanns förrän dagen efter tyckte vi, att de kunde boka in oss till Stockholm direkt så fort som möjligt nästa dag. Det var ju inte London vi skulle till. När de äntligen hade hittat ett flyg till Stockholm hade vi suttit på flygplatsen och väntat på besked i fyra timmar. Fortfarande hade vi inga boardingkort och vi ville inte vänta på dessa tills dagen efter, så vi ställde oss i kö för att få korten. Ett par av våra medresenärer skötte detta med den äran. Efter att de fått fram fyra boardingkort visade det sig att personalen vid Lan hade angivit fel nummer på bokningen och problemen fortsatte. Det gick mycket långsamt att få fram rätt nummer, så personalen tog sig an andra resenärer istället. Till slut var det en av våra vänner som helt sonika hämtade en person från Lan och såg till att resterande kort blev klara, fyra i taget. Vi hade nu tillbringat ca 5 timmar stående, sittande, gående och till slut lekande (filmen) på Madrids flygplats (bild 1-5). Till slut kunde vi dra en suck av lättnad och åka till hotellet som också hade en shuttlebuss. Vi fick en god middag med vin och vatten och vi kunde somna lugnt.
Tanken slog oss: Hur hade det gått om vi hade väntat med incheckningen till dagen efter? Förmodligen hade vi då inte hunnit med Stockholmsplanet.
Åter en dag med egna strövtåg hela förmiddagen. Vi såg en matmarknad i närheten av vårt hotell i Miraflores. Där var det säkert många som handlade (bild1) . Vi kom just när de hade öppnat. En park med fontän och blommor var fin (bild2).
Dagens upplevelse var i alla fall den fantastiska lunchen i den fina restaurangen la Rosa Nautica vid Stilla havet (bild 3). Maten var fantastisk och personalen också. Vi fick en hel del att välja mellan och detta valde jag (bild 4). Utanför surfade man i vågorna(bild 5) och stora krabbor klättrade på stenarna(bild 6). Vi passade på att tacka av vår fantastiska reseledare Sven Andersson efter maten. Han är mycket kunnig och berättade mycket och livfullt om vad vi fick se på våra utfärder. Han är också en levnadsglad och härligt människa full av skämt och skratt(bild 7).
En liten rundtur ytterligare gjordes med buss och som vi konstaterade var inte staden Lima särskilt vacker, men det fanns en del fina torg och byggnader(bild 8-10). Den sista visar San Franciscokyrkan. Där fanns även kloster, katakomber under kyrkan, ett stort bibliotek med handskrivna böcker mm.
