Barbros bildblogg

Vi tog hand om barnen på lördag eftermiddag. Flickorna är så stora nu, så det är ganska enkelt att ta hand om dem. Efter några timmar åt vi köttbullar med gräddsås och potatismos och flickorna gillar ju hemgjorda köttbullar, så de blev riktigt mätta.

Redan innan Tove och Tomas skulle åka, såg Linnea till att ha lite saker som hon ville ha vid sängen, för den här natten skulle de sova hos oss.

När flickorna var klara med hur de ville ha det i sovrummet, så drog vi ner gardinen, men ännu var det inte sovdags.

Först måste man förstås sitta vid datorn ett tag.

Sen blev det lite TV-tittande och popkorn och dip med grönsaker. Sen tog de fram saxen och gjorde var sin ansiktsmask.

Till slut gick de in i sovrummet för de var så trötta och det tog inte lång stund tills de sov.

Det var en mysig kväll med barnbarnen.

Min syster Mary hade givit min syster Karin ett recept på pain riche. När Karin var hos oss, berättade hon att det var så enkelt att baka dessa bröd med receptet hon hade fått.

Jag såg till att ha jäst hemma och idag blev det av att baka. Kanske var det för att Tomas med familj hade åkt till Finland och jag saknade hans bröd, som han brukar komma in med till oss. Tomas har nämligen bakat på morgnarna flera dagar i veckan. Idag hade jag bara gammalt bröd, så nu skulle jag verkligen pröva receptet.

Här är receptet som t.o.m. barn kan klara, det var verkligen enkelt. Inget knådande bara röra ihop.

6dl ljummet vatten

½ paket jäst

2tsk salt

13dl mjöl

Röres /blandas

Jäs 2 timmar

Häll ut, dela tre längder, snurra lite, lyft över på plåt.

Grädda direkt, 250 grader 15 min.

Ja, så här blev det och det var gott också, men en annan gång ska jag göra dem lite snyggare.

I helgen kom min syster Karin till oss och det är lika roligt varje gång hon kommer. Vi gick en promenad ner till Nantes där färjan en gång i tiden gick till Resarö.

I sommar har de snyggat till där nere vid vattnet och de har anlagt en gräsmatta och några fina träd.

Eftersom vi har var sitt dockskåp, som vi pysslar med ibland, så gjorde vi var sin dockskåpsdocka i docklera, som ska bo i skåpet. Idag hade leran torkat, så jag målade, lackade och gav honom hår. Så här ser den ut:

Jo, ett par kalsonger måste han ju ha. Han kan sitta också.

Här spelar han på flygeln också.

Nu ska han förstås få lite kläder på kroppen. Det är lite svårt ibland, men roligt att se vad det kan bli. Kanske får han ett par jeans, vi får se.

Nu har dagen tagit slut och det är kväll. Jag har sytt kläder till min docka och jag tror minsann att han är nöjd med det jag sytt. Han visar upp sig för lilla syster i köket.

Att musikalen bygger på filmen "Livet är en schlager" vet ju de flesta och även att Jonas Gardell varit den som gjort manus och dessutom regisserat. Fredrik Kämpe var den som komponerat Livet är en schlager och även andra låtar. När jag bestämde mig för att köpa biljetter hoppades jag på att det skulle bli bra, men att den blev så bra kunde jag inte tänka mig. Många nyskrivna låtar som sjöngs av Candy (Peter Jöback), som var bror till Mona (Helene Sjöholm), som ju också sjunger så tårarna nästan rinner. En stor orkester spelade fantastiskt och tillsammans med sångarna var det härligt att sitta och njuta av föreställningen.

Innan vi såg föreställningen åt vi i restaurangen på Cirkus. Det var mycket god mat och trevlig omgivning.

Eftersom vi köpt biljetter i så god tid fick vi bra platser. Vi satt på tredje raden mitt i. Jag försökte ta en bra bild, på den stora salongen, men det var för mörkt för att kunna bli skarpt.

Så här såg det ut på scenen när vi kom in.

Naturligtvis fick man inte ta bilder, men de sa uttryckligen att det var OK att ta bilder vid tacket. Här ser vi, från vänster,  2 små barn till Mona och Bosse, Bosse (Johan Glans), Mona, David (Jonas Helgesson), Candy och ytterligare 2 barn till Bosse och Mona.

Här är orkestern som spelar vid tacket och denna stora scen kunde dras upp med musiker, instrument och allt med långa linor nästan upp till taket.

Visst har vi varit barnvakt flera dagar under årens lopp, den här gången blev det från torsdag till söndag. Det är inte särskilt jobbigt eftersom vi bor så nära varandra och dessutom har det blivit lättare och lättare, eftersom de blir större och större och klarar mycket själva.

I fredags skjutsade vi dem till skolan och hämtade sedan hem barnen. En lekkamrat var med och skulle sova över hos flickorna. Innan dess var det disco i skolan. Linnea var där mellan sex och halv åtta, men hon hade sällskap av en klasskamrat. Under tiden var Julia och hennes kamrat hemma och roade sig på olika sätt. Här spelar Julia och Alva sjunger.

Sen skjutsade vi Julia, Alva och hennes bror Justus till discot mellan halv åtta och nio. Deras mamma skjutsade hem dem.

Hela långa lördagskvällen var ju kvar och vi såg på Idol och åt lite snacks och dip.

På lördagsmorgonen skulle Julia in till Åkersberga för att träna cheerleading, så Julia och Alva åt frukost först och Linnea fick vila ut på morgonen.

Linnea var inte svårroad för hon älskar att sitta vid datorn inne hos oss.

I morgon blir vi avlösta fram på dagen, för vi ska också roa oss. För länge sedan köpte vi biljetter till Livet är en schlager, så vi åker ut till Djurgården där vi ser föreställningen på Cirkus.

För några dagar sedan hade flickorna frågat om de fick följa med och plocka svamp. Vi tyckte då att det skulle passa en söndag. När vi frågade flickorna ville inte Linnea, eftersom hon hade en kompis hemma, men Julia ville gärna följa med och hon tog med sig sin kamrat Alva.

Först gick vi till stället där vi brukar hitta svart trumpetsvamp och det blev en liten hög med sådana, både i vår och i deras korg. Alldeles i närheten fanns det som vanligt en massa trattkantareller, den blev det lite mera av.

Efter en stund när vi hade plockat intensivt, ville flickorna äta sin lilla matsäck, kanelbulle och saft.

Vi hade bestämt oss för att bara vara ute i skogen en kort stund, men vi hade ändå svamp med oss så det räckte.

Flickorna var nöjda och skulle dela sin svampskörd och så här mycket blev det för mig sedan jag rensat mitt.

Vi vaknade till en varm och skön dag, och drog på oss de gamla jeansen för att ta ner en del grova syrener. I solen visade termometern 25 grader, så man behövde inga ytterkläder. Tar man lite grenar då och då, så kommer det säkert att bli bra till slut. Här har vi nu glesat ut lite.

När vi tagit ner så många stammar vi orkade, så drog vi som vanligt ner dem till tomtgränsen.  Nu har högarna växt lite grand sedan sist. Har vi tur med fint väder ett tag till, så kanske vi hinner ta ner lite mer.

På förmiddagen var vi hemma och gjorde egentligen ingenting, eftersom vi väntade på att representanter från Roslagsvatten skulle komma. Lite försenade kom den lilla bilen med släpet ändå.

Så här har vi haft det ett tag och det ska bli skönt att få ordning på grejerna. Här är pumpen som ska ner i "tunnan". Den andra grabben satte upp vattenmätaren i källaren och den får vi läsa av själva. Ja, då var det klart för deras del. Vi åkte iväg för att skaffa jord och gräsfrön, men gräsfröerna var slut så vi fick nöja oss med jorden. Först gjorde vi en ränna från "tunnan" ner till diket och fyllde lite stenar i rännan. Efter det spred vi ut 9 säckar jord. Det räckte inte riktigt, men vi kan fixa det senare. Nu slapp vi i alla fall att kliva i leran. Vår mark består ju bara av lera, så jorden är ett måste.

Det börjar ordna sig med saker och ting, men nu hoppas vi också på, att det kommer en rörmokare någon dag i veckan. Sen är det klart med både vatten och avlopp.

Vilket härligt gott vatten vi har fått, nu kan vi sluta köpa flaskvatten efter alla dessa år med salt i vattnet. Det är det allra bästa med det här.  

Här är klockan vid åttatiden på morgonen.

Vid niotiden såg det ännu skönare ut, men termometern stod på 9°.

Vid halvtio-tiden hade vi klätt oss varmt för att försöka få bukt med vår gamla syrenhäck. Vi har tagit en hel del grova och sneda grenar både förra och förrförra året, men i år hade det inte blivit av än. Tar man bort en del grenar ganska långt ner, så kommer det ju upp lite fina och raka skott. Så här eländigt ser det ut.

Här kämpar Janne med motorsågen och jag jobbar med sekatören för att få bort en massa torra och döda kvistar. Sedan släpade jag iväg alla stora och små grenar. De får ligga en tid, sen eldar vi upp det i tunnorna, men det kan nog hända att vi tar bort lite mer av syrenerna en annan dag. Vi höll på till ett-tiden, men vi hade en paus emellan. På slutet var det inte så skönt, för solen gick i moln och det började blåsa kallt.

Janne fick en härlig tröja av Tomas, Tove och Göran och den var han glad för. Anna kom också med paket och i den låg en snygg skjorta som jag tyvärr inte hann fota.

Vi hade bestämt att vi skulle äta pizza för det passar både oss vuxna och barnbarnen.

Jag hade bakat bullar och kakor ett par dagar innan, men gjorde tårtan i sista minuten, så grädden håller sig god. Chokladen på tårtan är toblerone hackad i bitar. Den blev särskilt populär av barnbarnen.