Hos min namne, Barbro, vet man att det vankas goda rätter och det var det även den här gången. Drink, förrätt, huvudrätt och dessert trollar hon fram som om det var det enklaste man kan göra och allt var så gott.
Vi sov över hos henne och idag delade hon med sig av sina svampställen. Jag förstår inte hur hon kan hitta tillbaka till sina ställen år från år, men en jättestor myrstack visade vägen till ett av ställena.
Jag hittade ett recept med kantarell- och spenatpaj. Pajen blev riktigt god och inte blev den sämre tillsammans med det sydafrikanska Shirazvinet Tribal. Det blev en riktig festmåltid.
Pajen på bild2 har inte varit inne i ugnen ännu.
Jag älskar att gå i skogen, men jag har så dåligt lokalsinne, så jag törs inte gå ut i skogen ensam. Idag ville jag plocka svamp och det brukar inte Janne tycka om att göra, men eftersom vi brukar ta en lång promenad, så föreslog jag att vi istället skulle gå ut och se om vi kunde hitta några kantareller. Vi gick inte så långt hemifrån, men eftersom vi aldrig brukar hitta någon svamp när vi någon gång letar, så tog jag ingen svampkorg med mig. Jag stoppade istället en plastpåse i fickan.
När vi hade gått runt ett tag hittade jag den första trattkantarellen, vilket tjut! Det var faktiskt en hel klunga med små trattisar. Efter ett tag hittade Janne ännu flera och då blev det roligt. Sen var det lite tomt ett tag, men till slut fann vi det verkliga stället med jättemånga svampar. Vi slutade leta efter mer och bestämde oss för att noga se efter var vi egentligen befann oss, för då kan vi ju återkomma senare. Jag vet inte hur lång tid det tar för de små svamparna att bli stora, men vi kan ju försöka se hur de har växt om en eller två veckor, om inte någon annan tagit dem förstås.
Det blev en god omelett med trattkantareller och det räcker också till att göra en god kantarellpaj.
Som jag skrev i förra bloggen var vi hela helgen på Harö. Vi åkte ut med båten Dalarö och det var vackert väder. Min syster ordnade lunch och sedan tog vi en promenad. Svampkorgen var med för det skulle bli svampsås till middagsmaten. Vi hittade faktiskt rätt många gula kantareller och konstaterade också att trattkantarellerna var på gång, men måste växa till lite. När vi gick runt på de små stigarna konstaterade vi att det fanns mycket att se på. Utsikten över vattnet var härlig och naturligtvis olika beroende på åt vilket håll man gick.
Efter promenaden satt vi vid bryggan och drack lite härlig dryck med tilltugg tills det började bli lite mörkare. Sedan var det dags för middag.
Min syster och svåger har ett fint ställe i Stockholms skärgård. Det ligger på Harö-Storö. Vädret var underbart och vi promenerade nästan två timmar på lördagen och en dryg timme på söndagen. Samtidigt tittade vi efter kantareller och det blev en del. De vackraste svamparna är ändå oftast de giftiga. Här är ett axplock.
