Barbros bildblogg

Vi åkte i två bilar och åkte runt runt tills vi kom upp till ett ställe där vi parkerade. Sen fick vi gå in i två andra bilar som hörde till anläggningen. Då blev det fart uppåt och det gick särskilt fort i kurvorna. Till sist blev det hiss och rulltrappa. Det var ganska mycket folk uppe vid Kristusstatyn och den var riktigt stor och mäktig. Vilken utsikt vi hade där uppifrån, det var mäktigt!

Igår var det svårt att se Kristusstatyn från Sockertoppen, men idag var det soligt så från Kristusstatyn till Sockertoppen var det lättare att se den.

Det fanns också ett kapell inbyggt i Kristusstatyn på baksidan.

Det allra första var att åka till Sockertoppen. Vi åkte två linbanor, först till en lägre topp och senare upp till den högsta toppen, Sockertoppen. Marken var ursprungligen militärens mark men till slut fick man bygga linbanan. 

Nu är vi uppe på den första bergstoppen och vi skojar lite i den första kabinbanekorgen.

Egentligen vet jag inte varför det hette hippiemarknad för det såg ut som vilken marknad som helst. Här har vi ett par bilder.

Vi flög med Air France. Planet rymde 432 personer.

Vädret här är mycket varmt, men emellanåt kommer det regnskurar och då gäller det att komma undan, annars blir man dyblöt. En underbar strand som är hur lång som helst och höga berg alldeles bakom bostadshusen. Rio de Janeiro är en underbar stad som man redan älskar. 

Vi har ytterligare tre dagar innan vi ska resa vidare och vi längtar efter sockertoppsbergen och  Kristusstatyn som är det sjunde nya underverket vi ska se. 

Det var ett tag sedan vi var på bio och när vi förstod att Micke och Veronica var en riktigt rolig film, så måste vi se den. Vi blev inte besvikna för den var riktigt rolig. David Hellenius och Isabella Scorupco var huvudpersonerna. Suzanne Reuter var också väldigt bra.

Båda Micke och Veronica hade varit gifta och hade var sitt barn och de träffades när Veronica skulle renovera i köket. Micke var nämligen snickare. Veronica var läkare och hade växt upp i en rik familj och Micke hade haft en mycket dålig uppväxt. Deras barn gillade inte varandra, Ja, så började det och det var inte så lätt...

Här är ytterligare ett litet klipp och det finns flera på Youtube.

Vi tyckte faktiskt att den var riktigt rolig.

Den här gången var det ett annat ärende, vi skulle gå till Biblioteket. Den gamla delen heter Skutan, invigd 1976 och är hopbyggd med Kajutan som blev klar 1993. Efter detta ville man ha en ännu större shoppinggalleria som i folkmun kallas "Sarkofagen", för den är så väldigt ful utvändigt. Den var klar på hösten 2010. Jag har hört att en liten grabb och hans pappa åkte Roslagsbanan, som går alldeles bredvid shoppingcentret. Pojken yttrade: "Är det här ett fängelse". Ja, fängelser ser inte så kul ut och inte det nya shoppingcentret heller.

När pojken yttrade så, fanns det nog inga färgglada reklamskyltar för butikerna och säkert var det ingen affär som hade flyttat in där nere heller, för det var tidigt jag hörde om detta.

Här ser man Skutan och Kajutan på vänster sida och "Sarkofagen" på den högra. Det är ganska praktiskt att gå emellan och regn behöver man inte få på sig eftersom det finns tak över gången.

Här är den gamla delen med de tegelröda väggarna och längst bort är det gamla garaget, som vi gärna använder när vi har ett ärende.

Här kommer man in i Skutan och vi är på väg till biblioteket. Går man till vänster under Välkommen, så kommer man in i Kajutan.

Nu går vi in i den nyaste delen, ja, ni vet ju hur den kallas, där kan man fika, äta glass och lite annat smått och gott. På nästa bild ser man att det går att gå upp till biblioteket, som är väldigt trevligt. Förutom att låna böcker kan man sitta och surfa på datorer och vill man släktforska och inte har köpt ett årsabonnemang.

Egentligen vet jag inte varför jag inte gillar den här gallerian, men det är väl kanske för att jag inte har vant mig att åka dit. Jag handlar aldrig på ICA för Coop är mycket bättre och dit är det närmare för oss. Det kanske beror på det, för handla mat gör man ju ganska ofta och sen åker man bara hem. Det finns ju en del annat vid Coop också, exempelvis apotek, ÖB och lite annat. Kanske gillar jag den inte för den är så ful och i andra änden av gallerian finns ett bilgarage som vi inte heller gillar.

 

Vi vaknade ganska tidigt på hotellet, men vi hade sovit riktigt gott, så sängarna var bra. Frukosten var också riktigt bra. Vi hade ganska mycket tid att fördriva, så jag ringde till Birgitta Axelsson, som jag känner från Hjälmstaskolan i Vallentuna. Vi delade klass och nu bor hon med sin man där nere. Jo, det passade bra, så vi köpte en kaffekrans och åkte till henne. Jag var lite nyfiken på deras hus, för de byggde det medan vi jobbade ihop och de åkte ner ganska ofta. Huset var verkligen fint och trevligt inrett. Vi var där c:a en och en halv timme bara sen åkte vi till Skrea strand som jag aldrig hade sett.

Blåsten har gjort så att de härliga groparna som brukar finnas vid havet var mycket få. Det brukade annars finnas mycket breda stränder med mycket sand i väldigt många gropar, men det var väl på 60-talet. Det hade ganska nyligen varit en väldig blåst, så mycket måste lagas.

Sen var det dags att åka till Skogskyrkogården för begravning av min faster Alice. Det var en fin begravning och efter akten ville Pia, min kusin, att vi skulle träffas på Grand hotell och dricka lite kaffe med tillbehör. Eftersom Pia är sambo med en italienare och hennes barn bor i Florens, så kan det inte bli ofta man ses. Hon har bott där nu i 30 år. Här är Pia och hennes dotter.

Vi kom hem strax efter tolv och upptäckte att det var massor av snö här. Ja, naturligtvis såg vi att det var snö på vägen också, men det var bra plogat. På de små vägarna till oss var det desto mer. På morgonen såg vi också att barnbarnen varit ute och lekt i snön.

Den här vintern har det bara snöat lite grand och dagen efter har nästan hela gräsmattan synts. Vi skulle ner till min fasters begravning och då passade snön på att komma. Vi hade en riktigt jobbig färd ner de första två timmarna, vi var ju inte riktigt inkörda på alla finesser heller, så det kändes lite annorlunda. Det syns kanske på den lilla filmen att det inte var plogat i omkörningsfilen.

När det var min tur att köra var det bättre plogat och då kändes det ju bättre.

Ju längre ner vi kom så var det bara lite små flingor i luften och nere i Falkenberg låg ingen snö, men innan vi kom ner till Falkenberg besökte vi Ullared och köpte på oss lite stapelvaror.

I Falkenberg hade vi hittat ett riktigt trevligt hotell. Det heter Nya Pallas hotel och vi fick nästan en liten lägenhet. Där fanns ett sovrum för oss förstås med platt-TV, ett mindre rum med enkelsäng, ett kök och naturligtvis Badrum.

På kvällen gick vi ut och åt en mongolisk barbeque. Det var fantastiskt gott!

Vi såg en bil som hade så vackert blå färg, så vi kunde inte låta bli den. Egentligen var den, en Toyota Auris, inte alldeles ny, men verkstadschefen hade haft den ett tag. Den hade inte ens gått 1000 mil. Han som hade den skulle ändå få en ny. Börje Johansson som säljer Toyota i både Åkersberga och i Norrtälje byter bilar strax före 1000 mil. När vi förstod att vi kunde köpa den, så bestämde jag att jag skulle sälja vår Toyota Prius själv, för det tjänar jag c:a 10000 på affären.

Jag lade ut vår bil på Blocket för 59000 och var beredd på att pruta. Efter tre - fyra timmar var vi nerringda. Det kom 30-40 samtal och alla skulle ha bilen. Den första som kom köpte bilen och glad var jag, för nu kunde vi ta bort annonsen som hade fått 995 klick på dessa få timmar. Kanske kunde jag ha fått någon tusenlapp till, men vi orkade inte. 

När vi kom hem med bilen dagen efter helgen så var det så mörkt, så det var ingen idé att ta kort på den. Jag får visa den en annan gång.

I kväll festade vi på kex och goda ostar, som vi hade fått av Anna på min födelsedag. Det passade ju riktigt bra.

I morgon ska vi åka en lite längre sträcka så får vi se hur bra den går.

När jag fyllde år fick jag en IPad av Janne och jag blev jätteglad. Jag var mest förväntansfull att prova att läsa böcker, men sen började jag fundera på att jag kanske kunde blogga på den här istället för vid datorn. Jag kommer att fortsätta vid datorn, men om vi reser någonstans så vore det kul om jag slapp packa ner datorn. 

Att skriva på paddan är ju inte svårare än att skriva på datorn, men jag vill ju ha bilder här också. Visst kan jag fotografera med paddan, men den släpar jag inte med mig var jag går som jag gör med min kamera. Problemet som jag har löst nu är att ta in bilder från kameran till paddan, man behövde bara en liten sladd. Nästa problem var hur jag skulle få ner storleken på bilderna, men kanske har jag löst det.  Jag har kanske hittat något.

Nu ska ja se hur det går.

Ja, det gick faktiskt bra. Jag visste ju egentligen inte om bilderna var mindre, men nu vet jag, för när kamerabilderna är 6 MB tar det jättelång tid att lägga upp dem, men det här gick jättefort. 

Bra, nu kan jag lämna datorn hemma när vi är på resa.