Barbros bildblogg

För några dagar sedan hade flickorna frågat om de fick följa med och plocka svamp. Vi tyckte då att det skulle passa en söndag. När vi frågade flickorna ville inte Linnea, eftersom hon hade en kompis hemma, men Julia ville gärna följa med och hon tog med sig sin kamrat Alva.

Först gick vi till stället där vi brukar hitta svart trumpetsvamp och det blev en liten hög med sådana, både i vår och i deras korg. Alldeles i närheten fanns det som vanligt en massa trattkantareller, den blev det lite mera av.

Efter en stund när vi hade plockat intensivt, ville flickorna äta sin lilla matsäck, kanelbulle och saft.

Vi hade bestämt oss för att bara vara ute i skogen en kort stund, men vi hade ändå svamp med oss så det räckte.

Flickorna var nöjda och skulle dela sin svampskörd och så här mycket blev det för mig sedan jag rensat mitt.

Vi vaknade till en varm och skön dag, och drog på oss de gamla jeansen för att ta ner en del grova syrener. I solen visade termometern 25 grader, så man behövde inga ytterkläder. Tar man lite grenar då och då, så kommer det säkert att bli bra till slut. Här har vi nu glesat ut lite.

När vi tagit ner så många stammar vi orkade, så drog vi som vanligt ner dem till tomtgränsen.  Nu har högarna växt lite grand sedan sist. Har vi tur med fint väder ett tag till, så kanske vi hinner ta ner lite mer.

På förmiddagen var vi hemma och gjorde egentligen ingenting, eftersom vi väntade på att representanter från Roslagsvatten skulle komma. Lite försenade kom den lilla bilen med släpet ändå.

Så här har vi haft det ett tag och det ska bli skönt att få ordning på grejerna. Här är pumpen som ska ner i "tunnan". Den andra grabben satte upp vattenmätaren i källaren och den får vi läsa av själva. Ja, då var det klart för deras del. Vi åkte iväg för att skaffa jord och gräsfrön, men gräsfröerna var slut så vi fick nöja oss med jorden. Först gjorde vi en ränna från "tunnan" ner till diket och fyllde lite stenar i rännan. Efter det spred vi ut 9 säckar jord. Det räckte inte riktigt, men vi kan fixa det senare. Nu slapp vi i alla fall att kliva i leran. Vår mark består ju bara av lera, så jorden är ett måste.

Det börjar ordna sig med saker och ting, men nu hoppas vi också på, att det kommer en rörmokare någon dag i veckan. Sen är det klart med både vatten och avlopp.

Vilket härligt gott vatten vi har fått, nu kan vi sluta köpa flaskvatten efter alla dessa år med salt i vattnet. Det är det allra bästa med det här.  

Här är klockan vid åttatiden på morgonen.

Vid niotiden såg det ännu skönare ut, men termometern stod på 9°.

Vid halvtio-tiden hade vi klätt oss varmt för att försöka få bukt med vår gamla syrenhäck. Vi har tagit en hel del grova och sneda grenar både förra och förrförra året, men i år hade det inte blivit av än. Tar man bort en del grenar ganska långt ner, så kommer det ju upp lite fina och raka skott. Så här eländigt ser det ut.

Här kämpar Janne med motorsågen och jag jobbar med sekatören för att få bort en massa torra och döda kvistar. Sedan släpade jag iväg alla stora och små grenar. De får ligga en tid, sen eldar vi upp det i tunnorna, men det kan nog hända att vi tar bort lite mer av syrenerna en annan dag. Vi höll på till ett-tiden, men vi hade en paus emellan. På slutet var det inte så skönt, för solen gick i moln och det började blåsa kallt.

Jag och Janne hade bestämt oss för att ta ner en del höga syrener, men först ville jag ta bort alla tistlar i häcken framför huset. Jag började att dra upp en massa tistlar, medan Janne tog fram redskapen för att såga i syrenhäcken. Efter en stund var vi iskalla om händerna och genomblöta, så jag fick hjälp med att ta bort tistlarna, sen beslutade vi att ge upp med syrenerna. En annan dag, utan regn och blåst, ska vi nog få bort lite av syrenerna också.

Visserligen hade vi haft bara 7 grader varmt på dagen, men ingen av oss trodde att det skulle bli minusgrader på kvällen. Plötsligt när klockan var halv elva och vi skulle gå och lägga oss, såg Janne att det var -2°. Nu gällde det att få in alla pelargoner från pelargontrappan. Bordet blev fullt av blommor.

Resterande blommor fick vi ha på golvet.

Vi skulle försöka få in de stora tunga krukorna också, men altanen var hal som såpa, så vi chansade på att de skulle klara sig. Här är potatisblomman som har överlevt sitt tredje (eller fjärde?) år. Här är rosenpelargonen, som också har överlevt i många år i källaren över vintern. Hur vi ska klara blommorna i år vet jag inte, för först måste vatten och avlopp komma in i källaren och då tror jag inte att hantverkarna vill ha blommor i vägen. Kanske får man börja på nytt igen eller också kommer alla blommor in i rummen, men det kanske blir lite trångt.

Idag är det lite småregnigt med 5°, men det blåser inte som det gjorde igår. Kanske blir det lite mildare i slutet av veckan.

Här sitter vi och är ganska trötta efter att ha gått upp halv sex, för att komma i ordning, för att lokalen ska vara rätt möblerad. Nu är alla röster räknade och klockan är ca 01.00.

Sedan upp på morgonen när vår biluppställningsplats ska bli i ordning.

Sen ska vi snart få kommunalt vatten och avlopp. Senare i veckan kommer elektriker och eventuellt rörmokare. Detta har vi väntat på.

På vägen ner till Skåne tog vi en omväg till Söderköping. Nu när sommaren är slut, så är det lugnt och folktomt nästan, men man kan tänka sig hur det ser ut med alla turister där. Vi gick ner till Göta kanal och skulle se om det möjligtvis gick att köpa en stor och härlig glass i huset bredvid kanalen, men den var bommad för säsongen. Vi gick istället runt och tittade på många gamla och vackra hus. Detta hus var mycket gammalt och det kan man läsa på skylten.

Många hus var gamla och hade liknande skyltar så att man kunde se hur gamla de var. Torget med rådhuset var riktigt trevligt och en kyrka med klocktorn var också gamla och fina.

Sedan fortsatte vi till Hässleholm. När vi kom fram blev det en liten utflykt till "Ehrenborgska biblioteket". Byggherren Mikael Ehrenborg på Hovdala avled hastigt 1795 och ingen var intresserad av att färdigställa bygget. I skogen ser man långa murar för det skulle också bli trädgård och parker. 

På torsdagen åkte vi till Ven. Båten gick från Landskrona. Här ser vi lite av ön från båten.

Vi hyrde cyklar och åkte runt och tittade på olika ställen och vilken vacker utsikt det var. Eftersom sommarsäsongen var slut, så var det ingen trängsel någonstans.

Vi var också på Tycho Brahe-museet. Det låg i kyrkan. Här är Tycho Brahe och observatoriet. Vi cyklade också upp till en riktigt gammal kyrka, S:t Ibbs kyrka, men tråkigt nog var den inte öppen. Västra delen var från 1200-talet och långhuset och koret var från 1400. Panorama uppifrån kyrkan. Här ser vi kyrkan nerifrån.

Det hela började med att vi satt och såg Nyhetsmorgon den 19 augusti. Vanna Rosenberg och Albin Flinkas kom till morgonprogrammet och visade en liten snutt av sin repetition av Valhänt med bäst föredatum 14/9. Efter repetitionen fick vi höra lite om hur det var upplagt. Här finns videon.

Jag ville gärna se föreställningen och vi bokade till idag.  Här är ingången till Soppteatern. Janne och jag stod i solen och var mycket förväntansfulla.

När vi kom in stod det varm soppa, bröd och kaffe på runda bord. Det kändes mysigt. Jag hade nästan glömt hur det var, för det var säkert 10 år sedan vi var här förut.

Det var fantastiskt bra. De bjöd på hejdlöst roliga partiledarfantasier och dessutom sjöng de mycket bra, särskilt Vanna och Albin. Albin var dess utom porträttlik vår Eurovisionvinnare, Conchita Wurst. Så här såg dubbelgångaren ut och övriga aktörer var Fredrik Meyer, Thérèse Svensson, Henrik Norlén och Vanna Rosenberg.

Jag har lånat några bilder ytterligare, eftersom jag naturligtvis inte kunde ta bilder under föreställningen.

Read more »

Janne körde mig till tunnelbanan till Centralen och sen bytte jag till Akallalinjen en hållplats. Det gick fort. Jag står en liten bit från stadsarkivets vägg och kom från tunnelbanan just under den orangeröda byggnaden. Där kommer man upp med hiss. Tänk så lätt det är att komma dit.

Så här ser byggnaden ut. Den började byggas just när andra världskriget hade börjat. Man gjorde ett stort hål i klippan och på det sättet fick man 6 våningar i berget och den sjunde våningen är den vi ser här. Är man nere på första våningen kan man höra hur tunnelbanan går under dem. Man kan alltså inte bygga mer neråt, vilket de skulle önska. De flesta våningar har massor av gamla böcker och olika skrifter, men de har lyckats ordna andra platser vartefter det behövs mer. Här finns också alla Stockholms skolors betygskataloger och vi fick se en del av dem. Jag tror att jag ska åka dit någon gång och kolla igenom en del jag är nyfiken på. Titta vilken fantastisk utsikt det är uppifrån Kungsklippan. Förutom att vi fick se magasinen i berget så hörde vi tre personer som berättade och diskuterade vad man kan göra med sin släktforskning. Det var intressant. Många var rädda för att deras barn inte ville ha deras forskning och gamla bilder. Då ville man kunna publicera det, så alla som ville ta del av det. En fråga kom upp, som var lite rolig, "kan man inte få ett datormoln för släktforskning dit alla kan skicka sina forskningar ?" "Vad ska de göra av alla stora lådor med bilder och album när jag dör. Jag har inga barn." Ja, det var många funderingar. Man kanske ska öppna ögonen på barnen och ungdomarna, så att de förstår att det är en skatt, som de äldre människorna har jobbat hårt med.

Det var en trevlig förmiddag.

På kvällningen ville jag gå ut och plocka gula kantareller, för jag hörde av alla att det fanns så mycket. Vi gick ut en dryg timme för att se om det fanns, men vi hittade bara fyra pyttesmå kantareller. Det roliga var att vi hittade den härliga svarta trumpetsvampen istället.

I Stockholm var alla spårvagnar blå, precis som den närmast på vänster sida. Många gillade spårvagnarna, de gick ju på el, men plötsligt försvann både spårvagnsspår och spårvagnar. Efter många år fick en spårvagn gå från Sergels torg ut till Djurgården. Det var no 1. Ibland talas det om att man ska ha spårvagnar igen, istället för bussar, men jag tror inte det blir så.

I Krakow hade de kanske blå spårvagnar de också, för det finns många blå där, men nu är de mycket trevligare.

Nu har man tagit med en orange och en rödlila vagn också. Det ser ju lite trevligare ut. Sen kommer en helt orange spårvagn, nej inte helt förresten, lite blått får följa med i nedre kanten för säkerhets skull.

Nu blir det lite tuffare. Först blir det orange, sen blir det rött och mest svart.

De lila spårvagnarna är snygga tycker jag...

...men de mest fantasifulla är de gröna. Grön är förresten den finaste färgen.

Man skulle kunna tro att alla världens färger finns på spårvagnarna i Krakow, ja nästan faktiskt.

Här är en...

...och en vit.

Tyvärr fattas en rosa spårvagn, men den hann jag inte fånga med kameran.