Barbros bildblogg

Mina kära pelargoner är jag rädd om och jag kanske tar in dem lite tidigt, men jag hörde att det varit frostvarning en natt. På TV visar de att det är sommar, för att medeltemperaturen på dagarna har varit varmare än vanligt. Jag chansar inte. Här står blommorna ute.

Jag brukar inte ta in pelargontrappan, men jag prövar att ställa in den och ren ska den bli.

Sen får vi se om de trivs inne. Förut har jag satt ner dem i källaren. Ibland har de klarat sig och ibland dör de flesta. Nu är alla blommor inne.

En växt som inte behöver komma in är vindruvsrankan. Vi köpte en liten, liten planta förra året och nu har vi fått blå vindruvor på den. Vi tycker det är jättekul!

Just nu är ju fläderbären mogna. De ska vara alldeles svarta när man plockar dem. Jag passade på innan de blir alldeles torra.

Här har jag rensat och sköljt bären.

En massa äpplen skalades och hackades i småbitar.

Sen åkte äppelbitarna ner i kastrullen.

Nu är det bara kokningen klar.

Sen är det bara att hälla upp sylten på burkar.

För den som vill göra den här goda sylten, så kommer receptet här:

Grevinnesylt

Fint ska det vara, namnet, på en sylt som är så jättegod!

Den innehåller fläderbär och äpplen.

Perfekt att göra så här på tidig höst när man har både bären och äpplena.

Receptet:

2 liter rensade fläderbär
1 kg skalat och urkärnat äpple, syrligt och smakrikt
5- 7 dl socker

Finhacka äpplet och koka nästan mjukt. Tillsätt fläderbären och koka i 10-15 minuter. Tillsätt sockret, koka i ytterligare 10 minuter och skumma väl. Tillsätt eventuellt konserveringsmedel och häll upp på väl rengjorda och varm burkar.

Jag gjorde en sats.

Vi var i många affärer. Här är en.

Här är det flera.

Den ena är för ljus och den andra för dyr. Här hittade vi riktigt snygga klinkers, men de var 60 x 60 och vi tyckte inte att det passade i ett rum på c:a 16 m2.

Efter att vi varit i många affärer fastnade vi för dessa plattor som var 30 x 30. Den hittade vi i kakelhörnan i Arninge.

Vi gick ut i skogen för att plocka trattkantareller. Vi har ett bra ställe, så det brukar bara gå att hämta. Jag skulle baka pizza tänkte jag och då ville jag ha lite svamp på. Jag vet inte om vi var för tidiga eller om svampen låg och gömde sig, men det blev i alla fall ingenting.

Jag hade lite torkad svamp från tidigare år, så jag kunde blöta upp den. Massor av köttfärs, lök, tomater och ost fick det bli i alla fall.

Jag blev så mätt, så den får stå tills i morgon i kylskåpet.

Vi var förväntansfulla när vi åkte in till Stadsteatern och vi var inne i god tid, så vi tittade oss omkring utanför teatern och fotade lite grand vid Sergels torg.

Vi hade hört att alla sjöng istället för att tala och det var jag väldigt nyfiken på, för man kunde ju kanske tröttna på all sång. Det var verkligen inget man tröttnade på, för det var fantastiskt. Ganska fort blev man van vid att de alltid sjöng och det tillförde pjäsen mycket.

Den här föreställningen kan jag nästan lova att alla skulle tycka om, men jag vill ju inte säga så mycket om den, för föreställningen är så ovanlig att man nog ska veta så lite som möjligt.

Louise Peterhoff och Sverrir Gudnason var fantastiska, orkestern var härlig och allihopa gjorde vad de skulle. Jag gillade allt.

Gå och se den!

I år är det 60 år sedan jag och alla mina skolkamrater började i Södermalms kommunala flickskola. Då var vi 11 år gamla. Min första klass hette 1c och i den klassen gick jag till 5c. När sedan klasserna började tunnas ut och en del gick vidare till andra skolor, så delades min klass i 2 delar. Den ena halvan slogs ihop med 6a och den andra halvan med 6b. Jag gick i klass 6b och 7b som var de sista klasserna i skolan. Trots att jag bara gick i b-klassen 2 år, så har jag många gånger träffat fler av fickorna där än i c-klassen. I c-klassen har det varit svårt att träffas, det har bara varit några stycken som varit med på en träff.

Vi ville se hur vår gamla skola från 1881 såg ut nu för tiden, så vi samlades utanför. När vi höll på att fotografera varandra, så kom en man som sa, att han var skolfotograf. Det var ju passande eftersom vi ville ha ett gruppfoto. Tyvärr var hela skaran inte samlad, eftersom en del kom lite senare och en del andra skulle komma bara till restaurangen, men här är i alla fall 14 flickor av de 21 som kom med.

Den här ljusgården har blivit lite färggladare sedan vi gick i skolan här.

Vi gick runt i salarna och en del var ganska lika som på vår tid, men det mesta var omgjort.

Vi skulle förstås äta också. På Sankt Paulsgatan 21 finns ett fint ställe, van der Nootska palatset. Här tar vi en drink före maten och sedan fortsatte vi i den stora salongen med en trerätters middag.

 Jag vill gärna tacka de som jobbat med att ordna den här träffen och det är Anita, Elsie och Anna-Lena. Tack snälla ni!

Nu har jag fått min dator tillbaka, utan att de har hittat något mer, så efter två månader har jag fortfarande fått c:a 15% av mina program och bilder m.m.  Jag kämpar med att installera program nu. Det svåraste just nu är att få tillbaka släktprogrammet.

Nu ska jag inte tjata mer om datorn.

Eftersom Janne och jag hade tagit upp ganska mycket kräftor, så blev det en liten kräftskiva. Vi lade upp så många kräftor vi trodde att vi skulle äta upp och det var riktigt roligt att se att flickorna gillade kräftor. Tove hade köpt en Västerbotten paj, som passar så bra till kräftor.

Tove gillade smaken på kräftorna och det var ju roligt att jag lyckats med kokningen. Tomas gillade också kräftorna och tyckte att de var ganska stora också.

Sen blev det glass i stora lass. 

Jag har gnällt över min dator som fortfarande inte har skickats till mig. Nu är vi uppe i två månader och ännu har de inte kommit till skott. Ska det vara så svårt att hitta mina filer. Jag skulle få en backup, men fick bara ca 15 % av mina filer. Nu vill jag ha alla mina filer.

Egentligen har vi slutat med att göra keramik, men om vi skulle hitta ett bra ställe att vara, så blir vi nog samma grupp som vi var för ett drygt år sedan.  Några av tjejerna har hittat ett ställe där de kan göra fina saker, men jag tycker att det är för dyrt. Hur som helst bjöd Åsa hem oss, men oturligt nog kom bara ca hälften. En del jobbade och en annan var ute med sin båt och andra kanske inte gick att få tag i just den här gången.

Jag hade inte varit hos Åsa, så jag trodde att det var kaffe med dopp ( bullar och dyl.) I sista minuten förstod jag att det var ett dopp i poolen också. Det var tur att jag tog med badkläderna.

 Åsa och hennes man köpte torpet 2001 och de har gjort så mycket fint inne i huset och även på utsidan. I byggnaden högt upp ska Åsa jobba med keramik och hon får hem en brännugn om någon vecka. Jag beundrar dem verkligen för allt jobb de har gjort.

Poolen var jättefin och det var skönt att bada i lagom ljummet vatten. Sommaren kom lite för sent och därför är det mycket kallt i havet.

När vi åkte från Hässleholm var det massor av loppisskyltar vid vägen och vi gick in och tittade på ett antal ställen. Det fanns egentligen ingenting vi ville köpa, men jag köpte i alla fall två stora bra flaskor för att ha saften i. Ibland fattas det när man gör mycket saft. Här gick vi in.

Hemfärden gick bra och vi tog en fika och lite glass i Trosa. Vi skulle egentligen äta Bomans glass, men de hade slut på glassen. Istället hittade vi en trevlig restaurang ute på Ågården.