Från Hovs hallar kan man åka över till Hallands väderö. Vi åkte inte dit, men vi såg ön från land. I den här delen av Skåne hade vi inte varit särskilt mycket, så det var roligt att få se ön.
På vägen ner stannade vi vid Vreta kloster. Här ser vi kyrkan och vid sidan fanns ruiner av den tidigare klosterkyrkan.
Vi fortsatte sedan ner mot Jönköping och passerade Brahe hus. Vi njöt också av utsikten vid Vättern.
Väl nere hos våra vänner tog vi en promenad, pratade och umgicks och sedan vankades en god middag.
Dagen efter åkte vi till Birgit Nilssons barndomshem. Där fick vi veta det mesta om henne. Vi fick höra var och när hon hade sina framträdanden. Hennes vackra kläder fanns i montrar och naturligtvis skulle hon vara vacker när hon framträdde. Birgit berättade själv att hon var samlare och gick på loppis, men så fina fynd har jag aldrig fått. Apropå kläder hade Birgit många beundrare och en del av dem gick och lyssnade i Stockholm så ofta de kunde. Efter att de varit på en föreställning köpte de en docka med hemsydda kläder lika som Birgit hade på föreställningen.
Ett av paren var faktiskt min syster Marianne och Sture. De var med på Brasilienresan. Där fanns också två par som var med på resan till Peru och Uzbekistan och Turkmenistan. Sen var det ett par som var med i Peru och Brasilien. När vi var i Brasilien eller om det var vid mailandet så bjöd vi in dem till oss.
Vi pratade lite om framtida resor och det kanske fanns några gemensamma tankar om vart vi ville. Det får man se. Jag hade i alla fall tagit kontakt med vår trevliga reseledare Sven, som genast lade upp en lista på var och när han skulle jobba. Han hälsade till oss alla.
Vi hade i alla fall mycket trevligt och maten som jag lagat var tillräcklig, för det blev ganska mycket kvar, så det räckte två dagar ytterligare för oss två.
Solen värmde på eftermiddagen, men sen blev det lite kallare, så vi tog filtar över axlarna.
Här kommer lite bilder.
Nu önskar jag verkligen, att jag får hem min dator, för det är lite lättare att blogga då. En dryg vecka ytterligare får jag vänta.
Alla säger ju att man ska lägga ut bete i burar och invänta mörkret för att ta upp fångsten. Jag vill inte gärna gå ut i mörker, för jag känner mig lite ostadig efter mina operationer och jag var övertygad att det borde gå att fånga kräftorna även i ljus. Vi gick alltså ut och kastade i våra burar mitt på dagen. Tidigt på kvällen, halv sju, gick vi ut och drog upp burarna i solskenet. Gissa om vi fick kräftor! Det gick jättebra. Nu ska jag visa lite bilder på både oss och kräftorna.
När man kom hem skulle man flytta över kräftorna till en hink med rent vatten.
De blev fler och fler som blev rena.
Sen skulle de kokas förstås.
Nu har vi så det räcker.
Det blev så att de fick skicka datorn till Växjö och där skulle de göra en back-upp och se varför datorn inte startade. När vi satt i sticket såg vi direkt att det bara fanns en mycket liten del av vad som fanns i datorn när vi lämnade in den. Exempelvis fanns inte mappen med Brasilienbilderna. Vi konstaterade att vi fått en dålig back-upp med ca 15 %. De mappar som fanns hade dessutom bara en bråkdel av vad de bilder som skulle finnas där.
Vi tog kontakt med Växjö och de sa att de inte fanns mer att lägga in. Jag började så smått lägga in släktforskningsprogrammet och en del andra program som hörde till min forskning, sedan Photoshop och Open Office. Plötsligt igår ringde de från Växjö och ville att vi skulle skicka in datorn, så skulle de försöka hitta lite mer. Vi skickar in datorn på måndag och sen får man se hur det går.
Vi har haft det regnigt, kallt och blåsigt denna sommar, men idag är solen framme och jag skulle ju baka kakor just idag, men det gick fort. Sen gick jag ut i trädgården och tog några bilder och satte mig att läsa och det var så skönt.
Här är havreflarnen.
Pelargoner har jag förstås, men de är inte lika fina som de brukar vara.
Druvorna börjar växa bra nu.
Någon kan komma och plocka svarta vinbär för vi gillar dem inte.
Tomaterna börjar bli röda.
En fin rosbuske.
Den här fina klematisen köpte vi förra året.
Spindlar trivs också hos oss.
I Wikipedia står det: "Ensta Krog öppnades på 1680-talet utefter landsvägen mellan Stockholm och Finland och var under 1700-talet en av de större gästgivaregårnarna i landet. Ensta Krog fungerade även som tingsplats för Danderyds skeppslag. Numera utgår ett antal av kommunens motionsleder från Ensta krog och Friluftsfrämjandet har lokaler där. Det finns minst 3 motionsspår på 2,5 km med belysning (med 100-meters markeringar), 5,4 km och 10,3 km."
När vi var små hade vi tillgång till ett sommarställe i Ensta. Nu finns inga sommarstugor kvar.
Vi ser till flickorna eftersom Tomas och Tove inte har semester än och det är lite roligt. Den här gången ville de åka till den roliga lekplatsen. De tycker allt är roligt där. En rolig gunga. Den kan man faktiskt gunga många i.
Julia tog det försiktigt för hon är gipsad, eftersom hon bröt tummen för några veckor sedan. Här kan man både hoppa över och klättra under om man tävlar.
Armgång har de ofta tävlat med varandra i men här måste Julia avstå.
Balansera på lina är kul.
Julia är väldigt stark. Hon prövar här de vuxnas tunga stockar. Janne lyfte ungefär lika högt som Julia och jag fick nog upp en cm bara.
Sen gick vi ett av spåren och där fanns det frågor på engelska som någon hade glömt att ta ner, men det tyckte flickorna var roligt.
Julia bar Linnea en stund för hon hade lite ont i foten en stund.
En av dagarna när vi var i Turkiet firades någonting, eller kanske en speciell dag bara. Vid sjutiden på kvällen såg vi att de hade dekorerat bassängen med ballonger.
På altanen hade man en fin dekoration och det var också där man grillade maten varje dag.
Inne i matsalen hade man dukat med fina löpare på borden och satt på guldfärgade tygstycken på stolsryggen.
Som vanligt hade man massor av kakor och små bakelser även denna dag. Så här såg det ut både på lunchen, kaffestunden och middagen.
Maten var det aldrig några klagomål på, det var verkligen bra mat.
Vi gillar ju verkligen Turkiet och jag tror vi har varit där minst 7 gånger. Jag hade tänkt att jag skulle skriva så mycket på min blogg, men vi hade en urusel lina ut. Det var fullt sjå att bara skriva ett par ord och en bild på Facebook, så det blev ingen blogg. I övrigt hade vi ett fantastiskt bra hotell med all inklusive.
Vårt hotell hade en strålande utsikt.
I bakgrunden ser vi den stora klippan och den blev vi nyfiken på så vi tog en taxi och åkte upp. Där såg vi också att kryssningsbåtarna lade sig.
Som tur var åkte vi inte i en hyrd bil, för det var fruktansvärda svängar och inte var det roligt att få möte heller. Taxichauffören var en hejare på att ta alla kurvor. Högst upp var det förstås inträde och sen fick vi gå till högsta toppen. Det var lite jobbigt för mig, men upp skulle vi. Murarna som vi hade sett på långt håll fanns överallt.
Här ser vi en vy över både mur och Alanya Castle.
På den här sidan ser vi staden Alanya bäst.
På den här sidan bodde vi och det var egentligen långt till höger på bilden, ungefär om man går rakt in mot stranden där man ser en liten farkost.
Lite om detta.
Alanyas slott ligger uppe på en sovande halvö som skjuter ut i havet. Eftersom denna halvö är svårt att nå, land eller havet, är därför lätt att försvara, under många århundraden slottet varit hem för mänsklig bosättning.
Fram till den 2: a århundrade f.Kr hade de sin frihet av att hindra attacker och kunde klara sig av styrkan av sitt geografiska läge.1:a århundradet f.Kr. hade staden blivit en pirat fristad. Det togs av romarna under ledning av Pompejus i 65 f.Kr.
Turkiet har tidigare tillhört två stora riken, nämligen det Bysantiska och det Osmanska Riket. Det Bysantiska riket finns det tyvärr inte mycket mer än små ruiner att se från. Riket bestod från 330-talet ända till 1453 innan det slutligen gick under.
Alanya invaderades av mongolerna från öst, staden såldes 1427 till Mamlukerna i Egypten och i 1571 införlivades det Osmanska riket. År 1868 blev en del av Antalya, som det är idag.
Det Osmanska riket uppstod som en stormakt i Turkiet från 1299-1923 tills även det föll och idag ser vi den Turkiska republiken som styr landet idag.
Som vanligt måste man ha en skylt så studenterna ser var man finns ibland alla människor.
Som vanligt åker studenterna på bilflak och det tar ett bra tag och under tiden samlas alla gäster. Det blev en lång väntan.
Här kommer bilen som har tagit honom hem.
Så här fin är Sebastian och han var säkert glad när han såg alla gäster.
Den första som får en kram är förstås mamma.
Det var trevligt vid borden och maten var riktigt god.
Sebastian önskade sig sånt som man behöver när man ska flytta hemifrån och det blev många nyttiga saker bl.a. glas, tallrikar, bestick, såssked, pengar och mycket annat. Sebastian öppnade alla paketen pratade lite om dem och han var säkert mycket nöjd. Det gjorde han mycket bra.
Det var en trevlig eftermiddag och kväll.
Idag har Stockholm Marathon gått i regn och blåst och segertiden var 2.18.22 och här hemma har syrenerna slagit ut och det är så vackert.
Ett stort syrenträd med vita blommor gillar vi också.
Man passar på att plocka syrener och sätter både här och där. Det gäller att passa på för de blommar bara en kort tid.
