Barbros bildblogg

Den här filmen har Roy Andersson arbetat med i fyra år och som de flesta vet nu heter den, En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Jag måste erkänna att hans tidigare filmer inte har imponerat på mig, men den här var verkligen bra.

Jag har varit i hans ateljé på Sibyllegatan 24 för ett knappt år sedan och där fick vi se hur Roy och hans team hade byggt upp scenarier. Roy Andersson spelar alltid in sina filmer inomhus, så om ni går och tittar på den här filmen, så kan jag lova att allt är taget inomhus, trots att det ser ut att vara utomhus. En scen spelades in i Norge i ett hangar och där hade de byggt upp en slags jättestor tunna som snurrade med eld under. På tunnan stod det Boliden. Här är en liten modell av den ”assyriska orgeln”.

Roy Andersson fick guldlejonet i filmfestivalen i Venedig för sin film. Den stod i ett av hans rum när vi var på besök. Själv var han i Oslo och kunde inte vara med oss, för alla vill ha honom hos sig. När vi blev lovade att få se filmen i hans salong hade filmfestivalen inte ägt rum. 

Detta rum där också filmen kommit till användes efter premiären för fest.

Vi såg hur uppvaktad han var för det fanns blommor överallt.

Liten men mysig salong, lagom till 16 personer och stolarna var jättesköna.

Jag håller med om den som skrev så här:

Genom två kantstötta män på säljturné med skämtartiklar får vi inblick i en hisnande tillvaro, i nutid, dåtid, framtid, drömtid och i ospecifierad fantasitid. En mängd människoöden passerar revy och vi blir påminda om både livets storslagenhet och människans sårbarhet.

När man höll på att bygga ut Täby centrum var det lite rörigt och allt runt omkring var bökigt. Ett tag ville jag knappast åka dit och när det var klart hade jag svårt att hitta butikerna, eftersom många flyttade till andra ställen inom centret.

Nu har jag vant mig och vet ganska bra var allt finns. Vi går gärna på bio där och vad vi än vill köpa, så kan man hitta det i Täby centrum.

Nu börjar julhandeln och vi var där igår och handlade både till födelsedagar och till jul. Som pensionär kan man ju åka dit tidigt, så det blir ingen trängsel för oss heller. Här kommer lite bilder från olika platser där vi gick och handlade.

En bra sak är också att man alltid kan hitta en parkeringsplats i garaget.

Vi tog hand om barnen på lördag eftermiddag. Flickorna är så stora nu, så det är ganska enkelt att ta hand om dem. Efter några timmar åt vi köttbullar med gräddsås och potatismos och flickorna gillar ju hemgjorda köttbullar, så de blev riktigt mätta.

Redan innan Tove och Tomas skulle åka, såg Linnea till att ha lite saker som hon ville ha vid sängen, för den här natten skulle de sova hos oss.

När flickorna var klara med hur de ville ha det i sovrummet, så drog vi ner gardinen, men ännu var det inte sovdags.

Först måste man förstås sitta vid datorn ett tag.

Sen blev det lite TV-tittande och popkorn och dip med grönsaker. Sen tog de fram saxen och gjorde var sin ansiktsmask.

Till slut gick de in i sovrummet för de var så trötta och det tog inte lång stund tills de sov.

Det var en mysig kväll med barnbarnen.

Min syster Mary hade givit min syster Karin ett recept på pain riche. När Karin var hos oss, berättade hon att det var så enkelt att baka dessa bröd med receptet hon hade fått.

Jag såg till att ha jäst hemma och idag blev det av att baka. Kanske var det för att Tomas med familj hade åkt till Finland och jag saknade hans bröd, som han brukar komma in med till oss. Tomas har nämligen bakat på morgnarna flera dagar i veckan. Idag hade jag bara gammalt bröd, så nu skulle jag verkligen pröva receptet.

Här är receptet som t.o.m. barn kan klara, det var verkligen enkelt. Inget knådande bara röra ihop.

6dl ljummet vatten

½ paket jäst

2tsk salt

13dl mjöl

Röres /blandas

Jäs 2 timmar

Häll ut, dela tre längder, snurra lite, lyft över på plåt.

Grädda direkt, 250 grader 15 min.

Ja, så här blev det och det var gott också, men en annan gång ska jag göra dem lite snyggare.

I helgen kom min syster Karin till oss och det är lika roligt varje gång hon kommer. Vi gick en promenad ner till Nantes där färjan en gång i tiden gick till Resarö.

I sommar har de snyggat till där nere vid vattnet och de har anlagt en gräsmatta och några fina träd.

Eftersom vi har var sitt dockskåp, som vi pysslar med ibland, så gjorde vi var sin dockskåpsdocka i docklera, som ska bo i skåpet. Idag hade leran torkat, så jag målade, lackade och gav honom hår. Så här ser den ut:

Jo, ett par kalsonger måste han ju ha. Han kan sitta också.

Här spelar han på flygeln också.

Nu ska han förstås få lite kläder på kroppen. Det är lite svårt ibland, men roligt att se vad det kan bli. Kanske får han ett par jeans, vi får se.

Nu har dagen tagit slut och det är kväll. Jag har sytt kläder till min docka och jag tror minsann att han är nöjd med det jag sytt. Han visar upp sig för lilla syster i köket.

Jag fick ett mail "Jag är intresserad av att provfilma dig. Skulle du kunna komma in imorgon eller på fredag? Rollen vi söker är en sur granndam/tant."

Jag gillar ju att statera, så jag svarade att jag kunde på torsdagen. Jag fick ett litet kort manus som jag skulle läsa, det var inte många rader, men jag tycker det är kul när man får en liten talroll. Jag åkte in till stan och Mexiko Media, som är ett Stockholmsbaserat TV-produktionsbolag, nära Skanstull. Jag tog kameran med mig eftersom jag visste att jag skulle gå en liten bit och jag ville ha några höstfärgade bilder.

Den här bilden visar att boende med gröna fingrar har tagit över marken där man såg tågvagnar, när man bodde i stan. Spåren går från Södra stationen. Här odlas alla möjliga grönsaker.

Sen gick jag förbi Eriksdalsbadet där jag har badat en del gånger när jag var liten.

Här nere vid Årstaviken ligger det fortfarande lite båtar kvar.

Här ser vi också båtar under broarna och på södersidan ser vi Skanskvarnen på höjden.

Kvarnen är från 1850 och kvarnrörelsen lades ner 1882. Nu är kvarnen kulturskyddad sedan 1930 och den rymmer en restaurang med fantastisk utsikt.

Här huserar Mexiko Media i ett gammalt pumphus och jag tyckte att det var helt fantastiskt. Det fanns både övervåning och källarvåning och inuti huset ser man tegelstenarna. Ett riktigt charmigt hus! 

Jag kom i god tid och blev bjuden på kaffe, sedan gjordes provfilmningen. Det var roligt och jag tror att det gick bra. Sen får man veta om det blir jag som får den lilla rollen som surtant eller om någon annan har fått den. På måndag vet jag om jag får den och i så fall, när den ska spelas in. Det är en dramaserie byggd på riktiga händelser och det sänds i vår någon gång.

Att musikalen bygger på filmen "Livet är en schlager" vet ju de flesta och även att Jonas Gardell varit den som gjort manus och dessutom regisserat. Fredrik Kämpe var den som komponerat Livet är en schlager och även andra låtar. När jag bestämde mig för att köpa biljetter hoppades jag på att det skulle bli bra, men att den blev så bra kunde jag inte tänka mig. Många nyskrivna låtar som sjöngs av Candy (Peter Jöback), som var bror till Mona (Helene Sjöholm), som ju också sjunger så tårarna nästan rinner. En stor orkester spelade fantastiskt och tillsammans med sångarna var det härligt att sitta och njuta av föreställningen.

Innan vi såg föreställningen åt vi i restaurangen på Cirkus. Det var mycket god mat och trevlig omgivning.

Eftersom vi köpt biljetter i så god tid fick vi bra platser. Vi satt på tredje raden mitt i. Jag försökte ta en bra bild, på den stora salongen, men det var för mörkt för att kunna bli skarpt.

Så här såg det ut på scenen när vi kom in.

Naturligtvis fick man inte ta bilder, men de sa uttryckligen att det var OK att ta bilder vid tacket. Här ser vi, från vänster,  2 små barn till Mona och Bosse, Bosse (Johan Glans), Mona, David (Jonas Helgesson), Candy och ytterligare 2 barn till Bosse och Mona.

Här är orkestern som spelar vid tacket och denna stora scen kunde dras upp med musiker, instrument och allt med långa linor nästan upp till taket.

Visst har vi varit barnvakt flera dagar under årens lopp, den här gången blev det från torsdag till söndag. Det är inte särskilt jobbigt eftersom vi bor så nära varandra och dessutom har det blivit lättare och lättare, eftersom de blir större och större och klarar mycket själva.

I fredags skjutsade vi dem till skolan och hämtade sedan hem barnen. En lekkamrat var med och skulle sova över hos flickorna. Innan dess var det disco i skolan. Linnea var där mellan sex och halv åtta, men hon hade sällskap av en klasskamrat. Under tiden var Julia och hennes kamrat hemma och roade sig på olika sätt. Här spelar Julia och Alva sjunger.

Sen skjutsade vi Julia, Alva och hennes bror Justus till discot mellan halv åtta och nio. Deras mamma skjutsade hem dem.

Hela långa lördagskvällen var ju kvar och vi såg på Idol och åt lite snacks och dip.

På lördagsmorgonen skulle Julia in till Åkersberga för att träna cheerleading, så Julia och Alva åt frukost först och Linnea fick vila ut på morgonen.

Linnea var inte svårroad för hon älskar att sitta vid datorn inne hos oss.

I morgon blir vi avlösta fram på dagen, för vi ska också roa oss. För länge sedan köpte vi biljetter till Livet är en schlager, så vi åker ut till Djurgården där vi ser föreställningen på Cirkus.

Hallonbåtsflyktingen hade premiär den 10 oktober, så vi var lite snabba på att se den för en gångs skull. Vi hade läst om den och tittat på trailern och vi tänkte, att den är nog rolig. Jonas Karlsson spelade rollen som finnen Mikko Virtanen. Han hade blivit retad i skolan och han hatade Finland och ville bli en riktig svensk. Det gick så långt att han bytte identitet med en svensk psykolog, Mikael, som inte heller mådde bra, som sedan försvann en tid.

Filmen var rolig och Jonas Karlsson var fantastiskt bra. Vi skrattade gott.

Filmen gick I Täby Centrum och föreställningen var mitt på dagen halv tolv. I den stora salongen var vi fyra stycken som tittade på filmen, men så är det ofta när man ser film på dagen.

Jag såg att recensionerna var mycket olika, ända från 1 till 5 och jag sätter en 4.

Här är trailern:

I år var det den 9:onde revyn. Pia Möller-Andersen är ansvarig och har också skrivit manus.

Vi har faktiskt sett alla 9 revyerna. En gång i tiden var det revy i Hofors och Janne var kapellmästare. Jag var alltid med bakom ridån och plockade fram och tillbaka grejor till de olika numren. Det skulle gå fort mellan de olika revynumren. Ibland sålde jag program och gjorde vad jag kunde. Jag lärde känna många av de som var på scenen. Pia och ett par andra som roar oss i Torsåker var även med på revyerna i Hofors på den tiden. Vi hade väldigt roligt.

De här revyerna görs lite enklare, utan så mycket rekvisita som det var när vi var i Hofors. Jag och Janne tycker att det är roligt att se dem fortsätta år efter år. Ibland är det lite sämre och andra år är det väldigt bra. Eftersom vi bodde i 16 år där uppe förstår vi skämten bra. Det är skönt att få skratta lite.

Innan föreställningen börjar har vi ätit god mat och dryck.

I år hette revyn "Fest i Valen". Här presenterar Pia revyn.

Här har jag satt ihop lite av några scener, men kvalitén är dålig för jag satt för långt bort och ljuset var för dåligt och dessutom spelade jag in det med telefonen. Vi hade riktigt roligt i alla fall.