Barbros bildblogg

Vi hittade en bra parkeringsplats och tittade först på de fina röda husen. Det hette Lilla Hornsberg. Det större huset med brutet tak hade varit ett riktigt ruckel, men hade räddats på 1950-talet. Det var nämligen ett utvärdshus som kallades Fördärvet. Det har funnits sedan slutet av 1700-talet och Carl Michael Bellman har sjungit mycket om det. Det var i mitten av 1900-talet som huset var fallfärdigt och det var ju tur att man kunde rädda det. Det andra huset hade stått på Stigbergsgatan 22 på söder där det hade legat nerplockat. Sedan 1990 hyrs Lilla Hornsberg av de litterära sällskapens samarbetsnämnd. Gården kallas Författargården.

För att kunna få en skaplig bild måste jag upp på en annan gata, för det var så stökigt tvärs över gatan där de ska bygga 111 lägenheter, hur det nu ska få plats.

Här har det funnits väldigt många kolonilotter, men jämfört med förr är det inte många som har fått vara kvar. Koloniområdet heter Karlbergs bro och innehåller 19 lotter. Det var svårt att ta bra bilder på koloniområdet, så jag tog även en bild uppifrån.

Vi gick vidare och jag tog många bilder av Karlbergs slott, men det var båtplatser långa vägar. Till slut hittade jag ändå en glugg, så jag kunde ta en bild vid entrén.

Här har Karl XII bott som barn. Det fanns en hel del att läsa på nätet och jag tar lite ur Wikipedia.

"På 1620-talet blev Gustav II Adolfs halvbror, riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm och hans fru Helena Ribbing, ägare av tre byar inom Solna socken. Av dessa bildades ett säteri som fick namnet Karlberg. År 1634 byggdes ett större stenhus som utgör kärnan i den nuvarande anläggningen. Efter Carls död 1650 stod det tomt tills Magnus Gabriel De la Gardie köpte det nitton år senare.

De la Gardie byggde ut slottet och gjorde om det mesta av dess interiör till det praktfulla skick det har än idag. När De la Gardie på grund av ekonomiska bekymmer tvingades lämna Karlberg, tog Johan Gabriel Stenbock vid, men år 1688 gick slottet över i kunglig ägo...............................................................Numera utbildas 300 yrkesofficerare och blivande yrkesofficerare om året vid Militärhögskolan Karlberg. Omkring 150 officerare och civila anställda arbetar här. Karlberg, som nyligen har restaurerats, är ett statligt byggnadsminne och utgör ett riksintresse för kulturminnesvården.^"

Det var riktigt kallt på vår promenad, eller också hade vi inte tillräckligt tjocka kläder, så det blev lite kortare bit att gå. Jag tror faktiskt att änderna också frös för de promenerade på isen och hittade sen en liten öppning i isen. De simmade så fint på led.

Men visst var det skönare på fast mark.

Egentligen gjorde vi ingenting märkvärdigt, men det är gott att äta lite godare mat just på nyårsafton och den här gången hade vi en kamrat till mig som jobbade i samma skola som jag. Nästa år ska vi vara hos henne. Karin, min syster, kunde också komma i år och det var ju också roligt.

Vår nyårsmeny såg ut så här. Kräftor som vi fångade i somras och Västerbottenpaj var förrätt.

Därefter serverade jag Oxfilé Wellington, som har svampfyllning på oxfilén och sedan bakas in i smördeg.

Till dessert bjöd jag på urgröpt ananas med hallon och blåbär samt en gräddklick uppepå.

Sedan bjöd flickorna på skönsång i lusselinnen.

Min kompis hade köpt Bingolotto till oss och det var lite spännande ett tag, men ingen vinst blev det.

Strax före 12 började det smälla lite överallt, men tyvärr såg man bara de allra närmaste fyrverkerierna.

Den här dagen skulle Tove och Tomas, Anna och Lars, samt Göran gå på "Livet är en schlager" på Cirkus på Djurgården. Det var vår julklapp till dem. Här är några bilder från musikalens facebook.

Samtidigt hade vi också köpt biljetter till "Sune i fjällen" för att flickorna också skulle få lite roligt. Vi hade lovat att gå på bio med dem, men ville inte säga vilken dag, eftersom det måste bli samma dag som de andra skulle gå på musikal. Filmen var rätt så rolig och barnen skrattade och åt popcorn och Coca cola.

Sune lyckas lura pappa Rudolf att fjällresan redan är betald – av inga mindre än Sophies familj. Väl på plats delar familjerna stuga, något som visar sig vara lättare sagt än gjort, medan Sune har ett mål: att vinna tillbaka Sophie! Här kommer en trailer:

Flickorna hade fått julklappspengar på ett betalkort av någon (kanske mormor och morfar) och vi gick ut och in i butik för att handla lite. De hade i alla fall en del pengar kvar på korten och de hade roligt.

McDonald´s fick besök av oss och flickorna gillade det. Väl hemma fixade Julia med paprikor och dip, men det räckte inte för det skulle vara popcorn igen. Vi tittade på en rolig film på TV sen, men Linnea satt inne på sitt rum och pysslade.

Det var en mysig barnvaktskväll med flickorna.

I år var Anna och Lars inte med, de firade jul tillsammans med Lars mor och broderns familj. Vi var i alla fall åtta personer och det var roligt. Vi hade bestämt att vi skulle duka på altanen och det var riktigt mysigt.

I år var tomten snabb, han skulle väl till alla små barn i området. Tomten delade ut några julklappar till flickorna och lämnade säcken för att öppna senare. Flickorna höll reda på att alla män var på plats och var lite undrande om det verkligen, kanske fanns en tomte ändå.

Jag hade lagat mat i flera dagar kändes det som och jag fick väl med sånt som vi brukar ha. Tomas och Tove har hjälpt till också. Här har vi redan fyllt på våra tallrikar, men man kanske kan se vad som fanns.

Jag tror att de flesta av oss tyckte att maten var god, för det blev många omtagningar.

Vi öppnade resten av paketen inne hos Tomas familj för det var så många paket till tjejerna. Sebastian fick desto färre paket för han ska ta körkort och vi hade samlat en del pengar för ett startpaket. Tänk att han har blivit så stor!

 Sen blev det lek med alla julklapparna.

Lite senare åt vi lite fruktsallad, det kändes bra efter all julmat.

Vi åkte med Birka Cruises och vi kom till båten vid 5-tiden. Det var någon grad kallt när vi gick från Slussen till båten, men det är ju inte långt att gå dit. jag tog ett par bilder för att visa lite juldekorationer. Egentligen var det inte så många men det var fint ändå.

Vi tog inte julbordet, för vi var inte så hungriga och man äter alldeles för mycket ändå. Vi valde istället att ta en riktigt god räkmacka.

Vi fick en bra hytt och det är alltid trevligt att kunna titta ut och se hur långt vi har kommit. En liten TV fanns också i hytten, men den tittade vi inte mycket på. Det var lite uppträdande och även en dansorkester, så vi kunde ta en svängom.

Vi satt också ganska länge och lyssnade på karaoke. En del sjöng riktigt bra och en del andra sjöng så illa, så att man inte kunde annat än skratta. Det är faktiskt roligt att lyssna.

På hemvägen sken det upp lite grand på förmiddagen och vi satt och läste i sköna stolar.

Sen åt vi lunch och det fanns mycket god mat där. Det gällde att inte äta för mycket, så att man får ont i magen. Här kommer det lite bilder på lite av maten.

En skön resa tyckte vi båda två.

Ibland är det utan smärta och ibland väldigt kraftig smärta.

För sju år sedan hade jag den här sjukdomen i flera år och jag hade fyra olika operationer att välja på. Jag tog en laseroperation som inte gjorde ont överhuvudtaget. Det var ett blodkärl som tryckte på nerven och när de träffade den med laserpistolen, så var allt frid och fröjd.

Vad jag inte visste var att det kunde komma tillbaka.

I maj i år började värken och av en på husläkarmottagningen fick jag en remiss till en magnetröntgen, tabletter för värken (tegretol  200mg) och bokade in en läkare på KS. Jag åkte till KS och läkaren var nöjd med husläkaren hade gjort, så besöket blev ca 5 minuter. Eftersom magnetröntgen dröjde ett tag efter att jag varit på KS, ville jag gärna höra om de hade sett något på röntgen, men jag fick inte tala med husläkaren utan bara en sköterska och hon sa bara att det var som vanligt.

Jag var ju glad att det inte syntes något på röntgen, så jag tänkte att det går nog snart över.

Det gick inte över. Efter att jag tagit 3 tabletter om dagen, började jag ta fyra tabletter och då blev det lite bättre.

Samtidigt började jag bli dum i huvudet, som jag kallar det, för jag tappade en massa ord och namn. Visserligen har jag alltid haft svårt för namn, men nu var det mycket värre. Skulle jag berätta eller säga något till någon, så hade jag redan glömt vad jag skulle säga. Jag glömde vad jag skulle göra och ibland kom jag ihåg att jag skulle göra något, men visste inte vad.

Man fick inte vara sjuk på något annat sätt heller. Jag fick en infektion i mitt högra ben och jag fick medicin mot det, men det gick inte alls. På morgonen såg jag dubbelt när jag satte mig vid datorn och jag kände mig lite vinglig, men det fick väl gå, tänkte jag. På eftermiddagen skulle vi gå på teatern och jag snubblade i en trappa, så att jag nästan stod på näsan. Jag är säker på att de trodde att jag hade druckit. Jag tog ett kraftigt tag under armen på Janne. Det blev inga fler tabletter mot benet.

Nu ville jag förstås få den läkare på KS, som jag träffade först, för jag ville ha en annan tablett som inte gjorde mig så tokig. Jag ringde och ringde, men fick ingen tid. Den sista gången jag ringde fick jag ett brev från KS med en bild där jag skulle visa var det värkte och hur mycket det värkte med mindre tecken eller större tecken. Det var en massa frågor också. Jag väntade och väntade men ingen tid kom. Det var just då jag fick värre värk och jag började ta 4 tabletter. Nu stämde inget som jag skrivit på papperet.

Till slut fick jag prata med en sköterska och hon skulle se till att jag skulle få prata med den sköterska och läkare, som jag hade för sju år sedan. Jag fick en kvällstid dagen efter.

Först fick jag reda på att det fanns ett blodkärl där de tre nerverna gick ihop. Det syntes på röntgen. (Det kunde jag ju ha fått reda på för länge sedan.)Han tyckte att jag behövde en operation och där fanns tre olika operationer som han beskrev, en laser(kallas gamma knife) och två med kniven. Han tyckte att jag skulle tänka ordentligt. Alla 3 operationerna kunde göra så att högra ansiktshalvan blev okänslig. Det är ju inte så kul, men alternativet är inte kul heller. Han berättade också att det borde ha varit tegretol  100mg och jag hade förra gången fått äta högst 6 tabletter. Det bli 600 mg och nu åt jag 800mg. Det var inte så bra. Jag frågade om han kunde skriva ut något annat, men han sa att han var kirurg och de skriver aldrig ut recept. Han höll med mig om att det borde bli bättre med 100mg för då kan man sprida ut dem bättre. Han skulle också skicka allt vi pratat om till husläkaren, så hon kan säkert skriva ut tegretol  100mg.

Vi och många vi känner ska ju åka till Brasilien den 30 januari. Det var bestämt för ett helt år sedan och resan är dessutom betald. Läkaren tyckte, att vi skulle tänka efter resan och det gör jag. Ibland kan man ha tur att man får ett uppehåll i den här värken för den går i skov. Jag hade ett ganska långt uppehåll i Augusti och nästan hela September, så nu håller jag tummarna. Det blir säkert riktigt roligt i Brasilien.

Varför skrev jag detta? Det är faktiskt ganska många som läser bloggen och det är lika bra att de vet hur jag har det. Lite tokig i huvudet och trött, men känner mig lite bättre ibland och då vet ni.

Vi blir alltid skjutsade till julbordet och den här gången var det svårt att gissa för det var ju en bit att åka. Ju närmare vi kom uppåt Uppsala blev vår gissning rätt i alla fall. Det här med att gissa vart vi ska är riktigt roligt, för det gäller för dem att hålla masken när de blir rätt. Det blev i alla fall Scandic nord i Uppsala.

Här dricker vi glögg med russin och mandel.  Alkoholfri för den som kör.

Två långa bord var fulla med fisk och sill. Där började vi.

Så här såg det ut på tallrikarna.

Sen var det dags att se vad det fanns i kött och fläsk.

Ja det såg gott ut så tallriken blev full igen.

Nu började magarna blir alldeles fulla, men lite varm mat, som t.ex. Janssons frestelse och något mer fattas nu.

Vi såg också efterrätterna som tog plats vid en hel lång vägg. Oj, gick det att trycka ner mera? Här fanns allt.

Lite, lite grand. Men Janne måste ju ändå ta sin älsklings efterrätt.

Tack, Anna och Lars! Oj vad mätta vi blev, men det ska man ju var efter ett julbord.

Idag är det den 4 December och solen har hittills varit uppe från dess att den brukar synas när den går upp tills nu och klockan är kvart i två. December har alltså redan slagit rekord om man räknar soltimmar i hela November. På väderlekstjänsten sa de att i Stockholmsområdet har det bara varit 6 timmar i hela November.

Dags att ta en bild alltså.

För växterna har det varit bra med fukt och bra temperaturer. Här är små astrar som har blommat länge, men nu är det slut med dem.

De små härliga rosa rosorna, the fairy, har blommat jättelänge, men snart är det slut med dem också, för de klarar inte frosten.

En svart stockros biter sig fast nära altanen och blomman är ganska fin, men bladen har gett upp.

Jag har nog ändå aldrig sett blommor vid den här tiden. Det borde vara snö nu, men för mig får snön gärna snöa ner någon annanstans, men det är ju synd om barnbarnen som gärna vill ha snö. För deras skull kan det få komma några flingor.

Den här dagen ska julskyltning och allt julpynt vara klart. Man vill gärna vara ute bland affärer och se mycket annat som är pyntat den Första Advent.

Vi tittade in hos "Töserna på torpet". Där serverades glögg och i stugan visades keramik och målningar som man kunde köpa, men även bara titta.

 Åsa var en av töserna jag känner från keramikgänget, som jag var med i. Tyvärr har vi inte träffats så ofta nu för vi har ingen lokal att vara i, men vi söker lokal och vi vill inte ge upp. Åsa är väldigt duktig och gör fina saker.

Även utanför fanns saker att köpa.

När vi kom hem bjöd vi in Tomas och Tove med barnen för att fika och äta saffransbullar och kakor. Det blev en trevlig stund. Jag hade gjort i ordning kyrkan med människor och tomtar. I stort sett hade jag gjort hus, tomtar och små människor. Ett par hus var inköpta och den fina gipskyrkan har Janne haft sedan han var liten. Den är vi mycket rädd om.

Sedan spelade Janne och Tomas jullåtar och det är alltid trevligt att höra dem.

För länge sedan hade vi köpt biljetter till Stadsteaterns föreställning Chicago i Kulturhuset.

Innan vi gick in på teatern ville jag se NK-s julskyltning. Förra året var det en fantastisk skyltning, men det var det inte i år. Det var en massa tomtar och de flesta av dem rörde sig inte. Jag tog en bild på andra sidan gatan och redan där såg man att det inte vara roligt.

Vi hade åkt in ganska tidigt för vi tänkte äta mat före föreställningen och vi valde restaurangen i Kulturhuset. Det var mycket folk där, vilket brukar visa att det är god mat, så vi beställde lite tapas och vin till. Det var väldigt gott och mätta blev vi också.

Sen var det dags för Chicago. Vi hade lite god tid också, så jag tog några bilder uppifrån fönstren. Här nere på Sergelstorg ser man T-Centralen och här är det inte mycket till julskyltning.

Åt andra hållet ser man fontänen och glaspelaren. Den brukar lysa, men kanske ska den renoveras. Några granar och två älgar lyser upp i alla fall.

Det var en helt fantastiskt föreställning som man njöt av. Både sång, dans och en mycket bra orkester gjorde att man hade en härlig stund. Visserligen har vi ganska nyligen varit på en annan musical, Livet är en schlager, som är bättre, men då hade de ju Peter Jöback  och  Helen Sjöholm. De mest framträdande i Chicago var Lisa Nilsson, Sharon Dyall, Dan Ekborg och Fredrik Lycke, men det var en stor ensemble.

Vi var mycket nöjda.