Barbros bildblogg

Så här såg huset ut före tvätt...

...eller så här syns det förstås ännu bättre. Vi kontaktade ett företag och en ung trevlig grabb kom och sprutade taket. Jag tyckte att det såg livsfarligt ut att gå omkring på taket, men han trippade omkring och såg säker ut. Här kommer några bilder. Han förklarade för oss att missfärgningen kan vara borta efter två veckor, men likaväl kunde det ta två månader. Han kommer tillbaka efter två månader för att se att allt har blivit bra.

Så här ser det ut nu, bara lite svagare färg.

Det visade sig att det var 60 statister på plats när vi kom fram. Vi skulle vara miljöaktivister, men en del andra var arbetare som skulle ta ner skogen och även poliser. De flesta var från Sala, men 13 stycken var från Stockholm. Vi skulle åka upp till Sala i en 50-talsbuss. Den gick förut i Stockholm på 50- och 60 talet och var mycket omtyckt för att föraren kunde både ta betalt och köra bussen. Vi tyckte väl att ljudet inne i bussen var jättehögt, men det är klart, i Stockholm åkte man ju inte så långt, så det spelade kanske ingen roll. Så här såg den ut:

Chauffören åkte lugnt och bra och bussen gick bara 70 km/timme. Jag hittade en skylt som jag tycker var kul, se här: Det kändes lite rörigt i början, men det var kanske inte så lätt med alla statister, men tältet kom upp fort, för vi hade riktiga miljöaktivister med också och sånt kan de jättebra. Vår grupp kallades Silvergruppen och det gällde att höra upp var vi skulle stå. Vi gick från en ganska hög höjd och det var ojämn mark, så det var lätt att ramla, vilket jag gjorde ett par gånger. Som tur var så var det inte i sändning. När vi gått upp på höjden så ropades olika ljud eller tutande och då skulle vi gå fort ibland och långsamt ibland för att sedan gå ihop med de andra. Vi fick göra om scenerna många, många gånger, gå upp och skynda ner från höjden. Lite jobbigt ibland. En kvinna kämpar särskilt för skogen, men människan är girig och bedriver rovdrift mot andra. Detta är en triller och den sänds våren 2015 och det blir 10 avsnitt. De scener vi var med i är i det sjunde avsnittet. Det var svårt att hinna med att fota men här har jag en bild. Raster hade vi förstås också och god mat fick vi. Så här skulle en miljöaktivist se ut. Bussen gick till Sala 06.00 och nu gick den hem 20.30. Inte konstigt att vi var trötta. Det framgår kanske på bilderna här.

Jag hade tittat på nätet var det fanns loppis och vi hade valt ut 5 ställen. Det visade sig att sidan var lite gammal, för två av 3 loppisar i Uppsalatrakten hade ingen loppis kvar, men en av dem var desto bättre. Dit skulle jag gärna skicka unga människor som skulle sätta bo för det var mycket billigt och bra saker. Sen drog vi neråt Enköpingstrakten, för där skulle det finnas 2 loppisar. Vi hittade dem, men vi hittade också många fler på vägen. Så här kan det se ut:

Köpte vi något? Ja, vi köpte en ståltermos som såg riktigt bra ut, en liten klädborste, lite saker till dockskåpet och lite fina saker som jag inte nämner här, eftersom jag ska ge bort det.

Naturligtvis blir det inte så billigt med tanke på bensin och så, men det är så roligt att se vad folk säljer. Sen kan man ju hitta riktiga fynd också.

Flickorna var nere vid badet och vi såg mörka moln som kom fort emot oss. Det började dundra och blixtra och Julia sprang hem, men Linnea dröjde och jag frågade Tove om jag skulle ner och hämta henne. Nej, jag tar bilen ner och hämtar hem henne, sa Tove. Det är inte långt ner till bryggan, men det började regna och hagla. Blixt och dunder kan man verkligen säga om denna dag. Blåsten, haglet, blixtar och dunder kan ställa till med mycket.

På vår altan finns det stora kulor av is fortfarande två och en halv timme just nu när jag skriver detta, Stora högar ligger över blommorna. Att många blommor har blivit av med de flesta blad och blommor är tråkigt, men nu kan man verkligen ana vad vindar kan ödelägga mycket. Vad är alla blommor i världen mot raserade hus.

 

Lite före och efter:

     

  

     

   

Vi brukar locka in kräftorna med falukorv och nu ska vi slänga i burarna. Det är spännande att se om det blir något sen.

Ja, nu är burarna i och nu ska vi vänta tills det blir kväll. Karin och Janne skålar lite, men jag avstår eftersom jag ska köra bilen till sjön. Nu börjar det skymma och vi ger oss iväg, men vi vill inte vittja burarna med kolsvart himmel, som somliga tycker att man ska. Nog ska väl några kräftor ha varit sugna på falukorven även om det är ljust.

Ja, det ser riktigt bra ut.

Kräftorna kokades frampå natten och nu på morgonen har de svalnat. Nu är de packade i någorlunda storleksordning. Om vi tar flera kräftor, så ska vi försöka slänga tillbaka de minsta i sjön, för de är inte så mycket att äta på dem.

En gång om året brukar vi träffas hos oss och sen brukar vi åka upp till Hofors och gästa dem. På tisdagen var vi i Vaxholm och tog en fika med något gott till och sedan vandrade vi runt i Vaxholm. Det är verkligen en sommarstad.

Efter att ha smällt i oss en stor glass också åkte vi hem och tog ett dopp. Sen tog vi det lugnt ett tag. Det var nästan olidligt varmt. Det blev flera dopp innan vi åt och jag åkte ner till Thaibutiken och tog med mig lite olika thaimat.

Vi gick ner till bryggorna och såg hur de tränade flyboard. Grabben som höll på är jätteduktig. Han kommer högt och gör en massa volter i vattenstrålen.

Ulla och jag hade tänkt oss att vi skulle spöa killarna i boule, för det hade vi gjort alla år förut, men det gick inte som vi hade tänkt oss.

Innan vi skildes åt på onsdagen åt vi en ordentlig frukost.

Kompisarna skulle också få se vad hon skulle få, det hade hon bestämt. Linnea är en mycket bestämd liten 8-åring.

Frukost måste man ju ha och efter detta hämtades Linneas kompisar av deras föräldrar. Det blev en hel del presenter när Linnea radade upp allt på bordet. Eftersom hon gillar att pyssla, så blev det många saker som hörde till just pyssel. Nu fick de vuxna också komma på kalas och tårta blev det förstås, ja t.o.m. två tårtor. Linnea var säkert nöjd med sina två dagar.

Naturligtvis ska man ha ballonger när man fyller år, men det var väl lite annorlunda att lägga dem i studsmattan.

Jag var ju tvungen att ta lite film för att höra hur de pangade sönder ballongerna, men jag hörde inte en enda smäll.

Naturligtvis måste de dansa lite för att smälta maten.

Sen lekte de ute en bra stund.

Dagen hade ju varit mycket varm och nu var det dags att ta ett kvällsdopp. För att sedan varva ner lite tog Tove fram papper pennor och kritor så att de fick rita och måla lite. Flickorna skulle sova kvar, men eftersom det rummet vetter åt vårt gästrum så var de nog ganska trötta för vi stördes inte av högt prat och skratt.

Vi får hoppas att morgondagen blir lika rolig.

Vi gillar rosor och speciellt Peacerosor. Vi skulle köpa en Peaceros till, men vi fick inte tag på någon. Jo, det fanns kanske på Plantagen, men de ville jag inte köpa. Vi köpte faktiskt två stycken där, som vi satt i en annan rabatt, men den fick en liten blomma bara och var alldeles ljusgul och liknade inte alls de vi har. Vi fick nöja oss med de två gamla vi hade och nu blommar de. Jag tycker de är så fina för på samma blomma kan de ha olika nyanser och när blomningen är över blir det ännu en annan färg. Så här ser de utslagna ut just nu.

Vi har också två andra rosor som vi gillar. De är riktigt gamla nu och står ut med det mesta. Just nu och ett tag framåt täcker de nästan hela väggen. Flammentanz heter de. I vårt lilla grönsaksland har jag satt lite av varje, men antagligen gillar vi inte rädisor eller också har de växt för fort. Det finns lite kvar i landet som vi ska försöka äta upp.

Julia lossar förtöjningen och Linnea tar bort fendertarna. Sen är det bara att köra.

Vi ser vårt hus från vattnet när vi drar iväg. Vi åker under en av Vaxholms broar och där ser vi ett svanpar med 7 ungar.

Linnea är lite trött , men Julia är pigg.

Sen åker vi under Pålsundsbron. Nu är vi nästan framme i Vaxholm och vi ser bilfärjorna till Rindö. Dags att lägga till. En massa små bodar med kläder, skor och en massa annat finns i de små bodarna vid hamnen och det lockar lite, framför allt för barnen. Sen strosar vi runt lite grand och hamnar sedan vid hembygdsgården där de har goda räkmackor. Tove, Tomas, Janne och flickorna gick ifrån, och bakelsen som Tove köpt var väldigt god tyckte kråkorna. Jag gjorde vad jag kunde för att schasa iväg dem, men lockelsen var för stor, så jag klarade det inte själv. Det var en mycket stor bakelse, så Tove var förhoppningsvis nöjd vid det här laget. Här sitter de och vaktar resten av det goda. Sen beger vi oss till båten och går över torget med det gamla rådhuset. Många butiker får besök på vägen, men till slut går färden hem.